bajenclubsofia

Att det sticker i ögonen på tvillingarna och fotbollsetablissemanget från Malmö och Göteborg när Hammarby drar fram, det är inget nytt fenomen. Här kommer dom tågande igen, kuken fram, och för mest oväsen av alla. Sjunger ut oss, sopar oss i backen, garvar, hånar och firar livet. Vad i helvete är det frågan om, det är ju inte dom som vinner?

Hammarbyarens orubbliga stolthet kommer inifrån, och ur rötterna. Och det kanske är precis därför mer framgångsrika motståndare alltid behövt ta varje chans att försöka spotta på oss och sparka neråt. För enligt pokalskramlarnas logik har Bajen aldrig varit värda mer än en axelryckning, men märkligt nog lämnar vi sällan någon oberörd. Genom decennierna har det hetat att vi är förlorarna, dom utslagna, slödder och smuts. Söderstadion ramlar ner, ett ruckel jämfört med förbundets egna arena eller skrytbygget från OS 1912. Södermalm är alkisarnas och pundarnas stadsdel, vilket sjukt nog lever kvar i jargongen, även fast blöjor på varenda ståplats låtsas knarka och snobbarna vill bo på Söder.

Samtidigt har ju den mytiska bilden av en hammarbyare också tilltalat många utomstående – den lite sargade, rappkäftade levnadskonstnären som älskar sina lirare, som slår ur underläge men alltid sluter upp. Som överlever mot alla odds, på sin stolthet och med sin galghumor. Och om man verkligen tänker efter, så kanske den tilltalar fler än man tror?

För om djurgårdaren som aktivt valt att följa Napoli och West Ham skulle få födas igen, är vi verkligen helt säkra på att han skulle vilja lajva Millwall-ramsor med innebandyspelare, Handels- studenter och brillormar från Kungsholmen? Medaljerna verkar ändå inte vara prio ett, när man fick välja. I Malmö är man såklart stolta över sina titlar, det hade vi också varit, men det är väl ändå tvek om alla orten-chica ultras hämtar inspirationen hos Real och Bayern München? Exakt, det är underdogen med det stora, hårdnackade följet man alltid apar efter. Diffen leker Peaky Blinders, inte The Crown. När chansen att dikta upp en bakgrund i kåkstaden plötsligt dök upp, då var det fan långa benet före till tryckeriet.

Den här sortens personlighetsstörning och anknytningsproblem på gruppnivå har man ändå vant sig vid. Men vi hade faktiskt inte förutsett hur jävla illa det skulle brinna i huvudet på övriga, bara för att vi börjat bygga en sportslig verksamhet värdig klubbens genomslagskraft i övrigt. Plötsligt heter det att gamla Söderstadion var äkta. Bajen har alltid haft en speciell kultur, den borde man värna. Många slår en full rundpall, nu är det Hammarbys identitet som underdog, dom väderbitna förlorarna, som är det mest värdefulla vi har. Man hänvisar till riktiga gamla bajare man känner, som lider, och varenda jävla såll med fungerande tummar har en analys om vår historia kontra vår nya, förkastliga riktning. Alltså den där den sportsliga organisationen växer, bygger nytt, går i täten och utvecklas. Som att dom två skulle utesluta varandra, eller att vi som lever och andas med klubben inte skulle fatta var svårigheterna ligger.

Kindlund uttryckte en väldigt nykter syn på saken nyligen – vi är villebråd nu, alla vill se oss falla. För journalisterna handlar det så klart bara om uppmärksamhet. Inget utom Zlatan ger så mycket klick som dåliga nyheter om Bajen, för det hugger alla på, även vi tyvärr. Men när det kommer till dom traditionellt framgångsrika klubbarna, så vill dom att vi ska veta vår plats.

Det där är en urgammal härskarteknik, men helt förgäves i det här fallet, eftersom vi aldrig rättat oss efter nån och knappast kommer börja nu. Det kommer vi inte heller göra den dagen resultaten går emot oss igen. Men just den grejen är tydligen så jävla svårsmält att nån ordningsman i balaklava övervann sin dif-hand och ritade en informationsplansch till twitterkriget. En tydlig instruktion att stå med mössan i hand och respektera Malmö och Göteborg, och att försöka sätta lite tryck på Bajen att sluta väsnas, med hjälp av besvärade miner och grupptryck från andra kompisar med många medaljer. Kompisar som direkt hakade på, tills dom upptäckte att vi ÄLSKAR hur den beskrivningen fångar vår attityd. Och att dom själva ser fett löjliga ut där dom står och sneglar.

En sak har i alla fall blivit väldigt tydlig i den här högljudda debatten om Hammarby, som engagerar så många utanför dom egna leden. Nu när vi börjat flåsa dom i nacken rent sportsligt, så finns ett stort och nyfunnet intresse att istället diskutera massa andra värden runtomkring. Där har vi i och för sig utmärkt oss i alla tider, men det blir också allt viktigare att ifrågasätta. För vad har dom kvar, när vi är vi, och vinner? Maratontabellen? Hahaha.

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #lyckligabajen #viblirbarafler #kukenfram #difhand #ordningsman #bajenclubsofia

Rubriken är förstås hämtad från den här gamla klassramsan:

Ropen dom skallar, från Söders kvarter
Lyckliga Bajen, vi blir bara fler
Borta e djurgårn, borta e gnaget
Borta e blåvitt, förlorade slaget

Men lyckliga Hammarby, vi håller på Bajen
Vi håller på Hammarby, vi gör faktiskt det

Vi hatar ju aik, vi hatar ju djurgårn
Vi håller på Hammarby, vi gör faktiskt det

Melodi: Lyckliga gatan