Kategorier
Inlägg

Nere på Zinkensdamm

Text och bild ur DN 1996

I mitten av 90-talet fick Hammarbys anrika bandysektion ett uppsving. Vi var i tonåren och helt uppslukade av allt som hade med Bajen och med läktarliv att göra, så hemmamatcherna på Zinken blev snabbt ett givet inslag. Hovet var det ju redan spik på, hockeyn hade fortfarande stark ställning klackmässigt och framförallt derbyna 93 var magiska upplevelser.

Sammantaget blev det rätt många inträden på vintern för en femtonåring, och skulle man planka nånstans låg ju Zinken såklart bra till. Som artikeln antyder så kunde det vara horder av hemmasupportrar som klättrade in. Ett år tröttnade vi på att löpa från vakterna och skramlade till en säsongsplåt, ett litet plastkort som vi bakade in i en snöboll och lobbade över muren till näste man.

Om bandyn hade en speciell stämning på hemmaplan, så kunde förutsättningarna på bortamatcher vara helt skruvade. Västerås hade ett rätt uppkäftigt följe, men det var ändå fritt fram att promenera runt hela arenan och försöka baxa en flagga. I Fagersta möttes vi av en grupp bruksmongon som stod på samma läktare och skanderade ”en ko, en svan, en hammarbyalban”. Overkligt.

På den tiden begrep vi noll av spelet och hanterade varken vädret eller den slappa säkerheten särskilt bra. Man körde samma luvtröja och fotbollspjuck som på Söderstadion i maj, drack kopiösa mängder kall glögg ur flaska, plankade hemma och vällde in på plan i tid och otid. Idag är vi för gamla för att frysa och pröjsar fett med inträde utan att ens bli insläppta. Tvek om vi begriper så mycket mer bandy, men en sak är säker – bandyn och Zinken kommer alltid ha en väldigt speciell plats i våra hjärtan.

@hammarbybandy är en sektion som gjort väldigt mycket rätt den senaste tiden, men kämpar med otroligt stora utmaningar utanför plan och nu även uteblivna resultat. I kvällens match mot dom hemlösa ekobrottslingarna i gnaget, bandyns dif och östersund på samma gång, är oddsen emot oss igen. Bandykrigarna förtjänar allt stöd dom kan få. Kom igen nu Bajen!

#hammarby #bajen #90s #södermalm #sofia #vitabergen #zinkensdamm
Kategorier
Inlägg

Vi vill se Hammarby

Så det visar sig att en riktig jävla klocka skrivit motion om att Bajen alltid ska kliva på efter bortalaget. Det är ju en magisk gammal tradition man minns från Söderstadion, och faktiskt ganska exakt vad svensk fotboll verkar behöva. Journalisterna vädrade så klart kokande kommentarsfält och hängde på – Bajen Fans lämnar in motion med syftet att få motståndarna utbuade.

Ja, det är kanske inte huvudsyftet, men vafan är problemet? Det är ett större hot mot svensk fotboll att folk plötsligt kräver att spelarna ska applådera in motståndaren.

Media kommer ju alltid vara media, Bajen säljer osv, men hur fan är det ställt med alla nyttiga idioter i kommentarerna? Hur vill dom ha sin fotboll? I vår bok ska hemmalirarna ånga på som James Brown på PCP, och det ska svida så in i helvete att vara bortalag. Har man mellostämning på läktarna, ja då är det det gängets problem. Glöm aldrig hur Helsingborg rasade i tidningen efter cupfinalen 2010, inte för att det lottades ett hemmalag, utan för att det var helt sinnessjuk stämning. Om ”Sarajevo” är en negativ beskrivning av hemmastödet, då är man ingen polare till oss.

Så in med bortalaget först, och låt jublet stiga när Bajen kliver på. ”Fair Play- ceremonin” ger vi inte mycket för, så länge spelarna drar fram alla möjliga fitterier ur hatten så fort den är överstökad och hyllas som ”vinnarskallar”.

Och barnen då? Ja, den här motionen är kanske allra viktigast för dom. Tänk dig själv att behöva välja – kliva in med sin idol men vara tvungen att dra på sig Malmös vidriga tröja, eller att få göra inmarschen i grönvitt men hålla en förövare i hampan?

Klart knattarna ska fortsätta kliva på med våra spelare. Men om bortalaget ska ha några barn får dom ta med sig egna, och dom små liven ska nog kunna brösta en riktig jävla visselorkan.

#hammarby #bajen #söderstadion #sarajevo #applådgate #vivillsehammarby #bajenclubsofia
Kategorier
Inlägg

HIF

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #söderstadion #bajenclubsofia
Kategorier
Inlägg

Över bron

Kategorier
Inlägg

Då, nu och sen

Innan man reste med nåt annat än SL-bussar. Innan arenor i Stockholm var för evenemang. Innan nya ramsor kom från Youtube. Innan souvenirer var outsourcade. Innan sportsidorna var klickbete. Innan klubbar var varumärken. Innan barn på fotboll var porslinsdockor. Innan spelarna var miljonärer. Innan Malmö hade Zlatanpengar. Innan djurgårn valde bort en egen hemmaplan. Innan snuten skickade notor. Innan engelsk fotboll dog. Innan Dickens byggde om.

Då, nu och sen. Ses snart igen.

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #söderstadion #90s #bajenclubsofia #visessnartigen
Kategorier
Inlägg

Luttrade

Mycket ska man se innan ögonen trillar ur.

#hammarby #bajen #90s #airbrush #söderstadion #södermalm #sofia #vitabergen #europaleague #kennedyssonson
Kategorier
Inlägg

1970-2020

Grattis svensk läktarkultur, 50 år av sjungande ståplats idag!

Na-na-na-na…

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #bajenclubsofia #söderstadion #1970 #e1 #pionjärerna #bajenfans #hammarbyultras
Kategorier
Inlägg

Stå upp för oss

Det är en svår jävla avsmak man drabbats av nu när den står där i all sin nakenhet, den moderna fotbollen utan supportrarna.

Visst är resultaten deprimerande, men man har ju bröstat bra mycket värre utan att känna sig så här uppgiven. I våra mörkaste stunder tänker vi att streamen från Söderstadion är en dystopisk metafor för hur klubben skulle se ut utan en levande läktarkultur, när bara företagsstrukturen och produktfixeringen finns kvar. Fantasilösa kontraktsarbetare som rör sig håglöst omkring på konstgjort underlag, helt omslutna och avskurna från omvärlden av ett skrytbygge.

Vi har kunnat övervinna eller överleva det mesta, tack vare att den största och mest vitala delen varit konstant. Klubbens hjärta, kulturbärarna – vi som lever våra liv på läktarna. Det har inte spelat någon roll vilka som inkräktat eller motarbetat oss- vår egen styrelse, förbundet, tv-bolagen, staden, djurgårn, polisen eller amerikanerna – vi flyttar oss aldrig. Förrän nu.

Pandemin har lyckats med det som så många misslyckats med tidigare. Här sitter vi nu framför TV:n, utestängda, maktlösa och tystade. Det är ett lidande som inte ens går att jämföra med en misslyckad säsong.

Billborn har så klart rätt när han pratar om symbiosen mellan laget och läktaren under hösten 2019. Men nu kan vi ju inte vara där och bära fram laget, det finns inga 25 000 där för att ”plocka fram det där lilla extra”. Så den här gången återstår inget annat för Hammarby Fotboll än att gräva sig ur gropen på egen hand. Eftersom klubben ändå tiger ihjäl gräsrötter som inte är helt bekväma, så får vi tålmodigt stå här utanför och vänta på att få komma in. Vi kommer fortsätta att blöda ur lädret, men resten får ni lösa själva.

Med det sagt vill vi absolut inte se nån gå, det vore dessutom idioti under omständigheterna. Däremot behöver man som spelare, ledare eller anställd fundera över att man ens har alternativet att lämna när det går emot, det har inte vi. Den här gången är det er tur att stå kvar, och stå upp för oss när vi är nere för räkning.

#hammarby #bajen #tommaläktare #apansår #krossadjurgårn
Kategorier
Gästinlägg Repslagargatan

Söderstadion 7 år

Det är sju år sedan sista matchen på Söderstadion.

Det var en stor dag, en sorglig dag, en dag av minnen. Hammarby spelade oavgjort mot Ängelholm. Vi hade förväntat oss en kross, så resultatet kändes som en förlust. Samtidigt var resultatet inte det viktigaste.

Kvällen före matchen, några timmar före midnatt gick vi till Söderstadion. Vi ville ta farväl i lugn och ro. När vi kom dit var tifogruppen på plats. Gubbläktaren var öppen. Rickmer var där och bjöd in oss. Han ville visa oss runt. Några andra Bajare dök upp. Idel kända ansikten. Det roliga var att de kom en och en. Vi hade inte bestämt träff. De hade antagligen samma tanke som oss, gå dit och andas och minnas.  Jag var tveksam till att gå in i omklädningsrummen. Det är ju heligt. Men vi gick in. Man tittade storögt. Vågade inte röra något. Här har Nacka, Turesson, Kenta lirat.

Att fotboll utan publik inte är lika roligt, det står klart för alla. Lag presterar sämre utan publik, det finns det forskning som stöder. Men även arenor påverkar fotbollen. De flesta har drömt om att en gång få spela på de stora arenorna. Visst vill man även som vuxen bocka av San Siro, Camp Nou, Wembley, fast nu på läktaren. Och visst sitter man och myser när man ser klassiska engelska arenor som ligger inträngda bland tegelhuslängor. En trång gång mellan någons privata trädgård, en brant trappa och mindre än en meter till planen. Och visst skulle Dortmunds gula vägg inte vara någon vägg utan Westfalenstadion.

Jag vill med bestämdhet mena att Söderstadion var en av de arenor som var mest integrerad med sitt lag och sina fans. Det var därför det var så svårt att ta farväl. Söderstadion var faktiskt inte byggd enbart för fotboll. Men visst är det fotboll man förknippar med Söderstadion, och visst är det Bajen man tänker på. Långsidesläktarna var som två megafoner mitt emot varandra. Ljudet bara studsade fram och tillbaka. Frisören på Nytorget påstod att han kunde höra publiken när det lät som högst.

På Söderstadion hade läktarna namn. Inga officiella namn. Vi kallade huvudläktaren för gubbläktaren. Kortsidan vid Nynäsvägen hette helt enkelt Nynäsvägen. Vår läktare hade väl inget namn, där talade man om sektioner. E1. Sektionerna bytte också namn. E1 blev K. Senare började läktaren kallas för norra. På något sätt var det fint. Man kunde höra på varje supporter när de började gå på Söderstadion. Namnen var som årsringarna på ett träd. Samtidigt gillar jag inte väderstreck som namn på en läktare. Det är generiskt. Det skulle kunna vara vilken arena som helst. Vi är Bajen, vår arena är speciell. Norra får dessutom tankarna att vandra till Råsunda. Att Hammarby inte döpt läktarna på nya arenan är mycket konstigt. Det borde inte vara så svårt. Skriv läktarnamnen på biljetterna så börjar folk använda dem. Å andra sidan kanske det ska komma från supportrarna.

Det fanns planer på att gräva ner planen, ta bort banorna runt om plan och lägga till rader ända fram till planen. Även kortsidan vid Nynäsvägen skulle byggas om. Den skulle hänga över Nynäsvägen. Vilken jävla arena det hade blivit.

Det var många som var arga på Hammarby efter sista matchen. Souvenirer hade lagts in en skrubb och börjat ruttna. Var jag arg? Ja verkligen. Men jag hade ju redan tagit mitt farväl natten före match. Och nu när jag ser tillbaka på det, så tänker jag att det här är Bajen. Det är nästan som att en förutbestämd lista bockades av. Ingen vinst, Kennedy gör sista målet, ett långt och konstigt avskedstal och sen ska Hammarby klanta sig. Vi talar om det fortfarande, eller hur? För vi vårdar våra felsteg. De blir en del av vår historia och vårt sätt att se på oss själva.

Vi vandrade runt i Söderstadions inre. Vi gick igenom allt noga för att inte glömma. En dörr var låst. Det irriterade några av oss. Vi hade sett Bajens omklädningsrum, vad kunde vara viktigare än så? Vad var det som var så viktigt att det behövde låsas? Vi tvingade Rickmer att öppna dörren. Ett litet rum fyllt med öl. Det var så mycket öl att backarna gick upp i taket. Ta för er. Vi tog försiktigt, nästan andaktligt. Det var lite som nattvarden. Nacka blod. Vi satte oss på avbytarbänken och drack bira. Det var midnatt och det var fortfarande ljust.

Det har tagit mig 7 år att komma över Söderstadion. Minnena kommer alltid att finnas kvar. De planer Hammarby har lirat på har kallats Söderstadion sedan vi lirade på Kanalplan, via Johanneshovs IP och vidare till just den arena som invigdes 1967. Nu är jag klar att gå vidare. Från och med nu kallar jag vår nya arena inget annat än just Söderstadion. Tomma läktare har påverkat mig mer än vad jag trott. Fan vad jag längtar till Söderstadion.

Kategorier
Inlägg

Hammarby IF For Magic

Igår gick man runt på jobbet och gjorde målgester hela dan, som en idiot, bara för att vi äntligen ska få se Darijan Bojanic spela fotboll igen. Idag sitter man i en parkerad bil och lipar, förvandlad till en blöt påse muffins av Mange Carlson. Igen.

Du är korkar som smäller
Under eldarnas sken
Du är laget som skräller
Mjölksyrade ben

Viktigast är såklart att vi ska spela fotboll igen, och bara tanken på när Billborn släpper hundarna lös på Göteborg är nästan för mycket. Äntligen får vi surra med varann om hur laget gick i helgen, och leva med förhoppningarna och kallsvettningarna inför hur det ska gå nästa vecka.

Fast just nu måste vi ändå snacka om vad det bredare kollektivet Hammarby ägnat sig åt under den här uppskjutna våren. Gräsrotsinitiativen har ju avlöst varann, för många för att nämna men alla så jävla äkta. Folk har slutit upp i dom officiella kampanjerna, både till förmån för klubben och för sjukvården. Men på sista tiden har det dessutom gjorts några riktiga jävla kulturgärningar, som får oss att spricka av stolthet just nu.

Först ut för oss den här veckan var Bajenpoddens sköna tillbakablick till säsongen 1993. Världsmästarsurr med några gamla hjältar, som hade väldigt framträdande roller på läktaren när vi växte upp. Den tradition som vi är uppfostrade i och försöker föra vidare till alla yngre, den grundar sig i just dom här sjuka upptågen, sarkasmen och humorn, överhetsföraktet och den orubbliga hängivenheten till Hammarby som företeelse. Det slår en att ingen av dom här personerna är på väg nån annanstans bara för att tiderna förändras, tvärtom. Man blir också påmind om en annan flummig grej som man bara vant sig vid, här har vi en rätt högljudd gammal halvligist som gnuggat på med egen podd från krogen i snart 10 år, och i princip har varenda betydande officiell funktion i klubben som återkommande gäst.

Näst ut var såklart Supportrarnas Magasin. Hammarby Fotboll har ett matchprogram som erkänt står sig jävligt väl i internationell konkurrens. Och som enda klubb i landet har vi ett matchprogram skapat, drivet och nära nog fulländat av eldsjälar från ståplats. När Supportrarnas Matchprogram i dagarna släpper sitt andra nummer av magasinet, så kommer man inte bara imponeras av samma höga kvalitet som vi blivit bortskämda med, dom river dessutom av det här konststycket i en tid där många andra klubbar i princip har total radiotystnad. Och omslaget är ett jävla Dexys- album, eftersom man tagit in en ytterligare en läktarlegend för att recensera Bajenlåtar. Som i sin tur släpper en helt magisk kampsång och full on Stax- ballad om Hammarby idag, tillsammans en annan tjomme från Tömba. Eller gröna linjens Hank Williams, som han för övrigt kallas.

Och det är där vi är nu, vid den tredje och allra största snytingen den här veckan, den som till sist fick våra gamla Hammarbyhjärtan att svämma över. Men det är inte bara Mange Carlsons och David Ritschards vackra rader som knäcker oss. Det är också storheten i Hammarby, Hammarby i den så mycket vidare meningen än ett fotbollslag. Mångfalden, så mycket ideella krafter som skapar så mycket kvalitet. Enigheten, men också det spretiga och stökiga, det dynamiska och ganska paradoxala. Vi är både en subkultur och en folkrörelse. Ett topplag och en förväxt kvartersklubb.

Så skål för Sofia
Maria, Katarina
Och hela Söderort
Vi står kvar här min vän
Vi är då, nu och sen
Och vi ses snart igen

#hammarby #bajen #90s #södermalm #sofia #vitabergen #helasöderort #vistårkvar #bajenclubsofia

Bilder från höger till vänster: hifhistoria.se, Supportrarnas Matchprogram, Martin Nauclér, Martin Nauclér.