Kategorier
Inlägg

Där Bajen lirar

Med det tristaste året nånsin bakom oss, så vill vi ta upp en tanke från @repslagargatans vackra krönika om sista matchen på gamla Söderstadion.

Det är inte utan att det skavt lite ibland, vad vi kallar platsen vi spelar på sedan dess. Vissa har inte velat använda ”Nya Söderstadion”, det har känts fel att ens jämföra med den gamla, som var nåt helt annat. Samtidigt är det helt jävla barockt att den som pröjsar mest ska bestämma vad man kallar sin hemmaplan.

När staden bestämde sig för en multiarena på den plats som vikts för Hammarbys nya stadion, så blev Stockholmsarenan officiellt arbetsnamn. Innan dess var ”Nya Söderstadion” rätt etablerat, både bland oss, politiker och djurgårdare som tryckte tröjor i protest mot en inflytt. Det stod snart klart att namnet ändå skulle horas ut av staden, så därför har det alltid varit givet att arenan kommer heta vad vi själva väljer att kalla den. Sen kvittar det liksom vad nån viktigpetter på internat skickar för wikipedialänkar. Ibland hör man ett krystat ”Stockholmsarenan”, men märkligt nog verkar historierevisionisterna från Östra Station väldigt bekväma med ”Tele2”. Dom gillar ju annars att ropa modern fotboll och peka sina fettiga fingrar mot alla andra.

Där Bajen lirar har alltid hetat Söderstadion, från Kanalplan, via Johanneshovs IP till ”gamla” Söderstadion från 1967. Undantaget är så klart när vi spelat på Råsunda. Helt naturligt, eftersom det låg i en helt annan del av stan och ett annat lag redan hörde hemma där.

Publikförbudet har gjort det smärtsamt tydligt att dagens arena inte är som den förra, i den meningen att om vi inte är där, så finns nästan ingenting kvar alls. Förut hade tomma läktare ändå burit synliga årsringar av ett långt läktarliv, med klibbor, klotter och den nednötta grönvita betongen.

Ändå sitter vi och längtar så det värker efter den sterila arenan på TV:n. Och det är det som är poängen. Oavsett andra omständigheter som tvingas på oss, så fortsätter vi samlas där Hammarby spelar. Och det är där och då magin uppstår. På Söderstadion, och inget annat.

#hammarby #bajen #söderstadion
Kategorier
Inlägg

Vi vill se Hammarby

Så det visar sig att en riktig jävla klocka skrivit motion om att Bajen alltid ska kliva på efter bortalaget. Det är ju en magisk gammal tradition man minns från Söderstadion, och faktiskt ganska exakt vad svensk fotboll verkar behöva. Journalisterna vädrade så klart kokande kommentarsfält och hängde på – Bajen Fans lämnar in motion med syftet att få motståndarna utbuade.

Ja, det är kanske inte huvudsyftet, men vafan är problemet? Det är ett större hot mot svensk fotboll att folk plötsligt kräver att spelarna ska applådera in motståndaren.

Media kommer ju alltid vara media, Bajen säljer osv, men hur fan är det ställt med alla nyttiga idioter i kommentarerna? Hur vill dom ha sin fotboll? I vår bok ska hemmalirarna ånga på som James Brown på PCP, och det ska svida så in i helvete att vara bortalag. Har man mellostämning på läktarna, ja då är det det gängets problem. Glöm aldrig hur Helsingborg rasade i tidningen efter cupfinalen 2010, inte för att det lottades ett hemmalag, utan för att det var helt sinnessjuk stämning. Om ”Sarajevo” är en negativ beskrivning av hemmastödet, då är man ingen polare till oss.

Så in med bortalaget först, och låt jublet stiga när Bajen kliver på. ”Fair Play- ceremonin” ger vi inte mycket för, så länge spelarna drar fram alla möjliga fitterier ur hatten så fort den är överstökad och hyllas som ”vinnarskallar”.

Och barnen då? Ja, den här motionen är kanske allra viktigast för dom. Tänk dig själv att behöva välja – kliva in med sin idol men vara tvungen att dra på sig Malmös vidriga tröja, eller att få göra inmarschen i grönvitt men hålla en förövare i hampan?

Klart knattarna ska fortsätta kliva på med våra spelare. Men om bortalaget ska ha några barn får dom ta med sig egna, och dom små liven ska nog kunna brösta en riktig jävla visselorkan.

#hammarby #bajen #söderstadion #sarajevo #applådgate #vivillsehammarby #bajenclubsofia
Kategorier
Inlägg

Hjältarna från Söder

Kom igen nu Bajen!

Kategorier
Inlägg

HIF

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #söderstadion #bajenclubsofia
Kategorier
Inlägg

Luttrade

Mycket ska man se innan ögonen trillar ur.

#hammarby #bajen #90s #airbrush #söderstadion #södermalm #sofia #vitabergen #europaleague #kennedyssonson
Kategorier
Inlägg

Från Sofia bollplan till Söderstadions gräs

Även om knattarna inte fostras på grovt jävla grus längre, så tar vi alltid vägen förbi Sofia bollplan om vi kan. Och idag tänker vi lite extra på en av våra som lagt in sina timmar där.

Till skillnad från Skol-DM i friidrott, där man mest stod i skogsbrynet bakom Enskede IP och rökte, så var Skol-DM i fotboll tung prestige. Med det sagt var det ändå en rätt lössläppt miljö. Vissa matcher avgjordes nere på Zinkens perrong långt efter slutsignalen. Till Lidingö hade laget med en låda Hooch vi hade baxat på Nytorgsfestivalen. Där skickade dom även in sin tyngsta gubbe i Sofias omka innan match, för att fråga om nån hade cigg. Jag har, svarade en av bollbegåvningarna, men inte till dig din fitta, och så var tonen satt.

Skollaget var ganska vasst, med flera grabbar som lirade på bra nivå. En av dom var Poppen Björklund, uppvuxen på Östgötagatan och DM-mästare för Katarina Södra redan i fjärde klass. För Sofia lirade Poppen ute ända upp till nian, men när han väl tog plats mellan stolparna var det med pondus. I ett laddat möte med Högalid på Zinken klev han på i full dress från U16-landslaget. Tyvärr slarvade laget bort 5-0, när backar började kräva att lira på topp och Högalid lyckades göra sju.

Poppen hade Hammarby som moderklubb, spelade knatteåren och stod på läktaren som vem som helst. Han gick till BP och hade en lång sejour där som senior. Där kunde storyn slutat, men 2008 var Bajen i skriande behov av två målvakter. Poppen togs in för att täcka upp bakom jättevärvningen och syltryggen Rami Shaaban.

Innan vårderbyt mot gnaget får Rami flunsan och Poppen får besked att han ska starta. Inför 23 000 på Råsunda gör han som 30-åring en urstark debut, men får tyvärr släppa in en kvittering på straff på övertid.

I sin premiär på Söderstadion demonräddar Poppen tre poäng mot ett ursinnigt pressande Helsingborg. Trycket när han plockar Henke Larssons straff är helt stört, och scenen från vår plats på läktaren efter slutsignalen är fortfarande bland dom finaste minnen vi har. Kisen från Södra, Sofia och Kanalplan, hemkommen och firad där nere på Söderstadions gräs.

Kategorier
Inlägg

1970-2020

Grattis svensk läktarkultur, 50 år av sjungande ståplats idag!

Na-na-na-na…

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #bajenclubsofia #söderstadion #1970 #e1 #pionjärerna #bajenfans #hammarbyultras
Kategorier
Inlägg

Muggen under Norra

Det är väl antagligen nåt monumentalt jävla fel när man förälskar sig i en gammal pissoar. Men det här är fan en plats som format oss till dom vi är idag. Under högstadieåren la man säkert in fler timmar här än till exempel på syslöjden. Där hade ju närvaron i och för sig en liten peak i mars, när det skulle sys flagga till premiären, men ni fattar vad vi menar.

Är man en gång fostrad i den gamla skolans urinoarer, så är det klart att man också hatar dom flashiga badrummen på nya arenan. Dom är lika löjliga och felplacerade bakom en ståplats som valfri Millwallramsa på djurgårn. Är det minusgrader ute ska det fan vara minusgrader på muggen. Att slå en båge i halvtid ska vara som att morgonpendla i Calcutta, allt annat är trams.

Det enda stökiga var om man träffade en polare med löd i fickan medan man föstes fram i kön mot rännan, fokuserade på nyckeln för ett ögonblick, och plötsligt ploppade ut genom utgången på andra sidan, lika pissnödig som man var när man kom in. Fett värt ändå, det var bara att åka ett varv till.

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #söderstadion #urinoart #syslöjd #lödifickan #nyckelbarn #bajenclubsofia
Kategorier
Inlägg

16 år on tour

Wembley, San Siro, Camp Nou, Maracanã, Söderstadion.

Borta bra men hemma bäst.

#hammarby #bajen #söderstadion #90s #södermalm #sofia #vitabergen #bajenclubsofia #visessnartigen
Kategorier
Gästinlägg Repslagargatan

Söderstadion 7 år

Det är sju år sedan sista matchen på Söderstadion.

Det var en stor dag, en sorglig dag, en dag av minnen. Hammarby spelade oavgjort mot Ängelholm. Vi hade förväntat oss en kross, så resultatet kändes som en förlust. Samtidigt var resultatet inte det viktigaste.

Kvällen före matchen, några timmar före midnatt gick vi till Söderstadion. Vi ville ta farväl i lugn och ro. När vi kom dit var tifogruppen på plats. Gubbläktaren var öppen. Rickmer var där och bjöd in oss. Han ville visa oss runt. Några andra Bajare dök upp. Idel kända ansikten. Det roliga var att de kom en och en. Vi hade inte bestämt träff. De hade antagligen samma tanke som oss, gå dit och andas och minnas.  Jag var tveksam till att gå in i omklädningsrummen. Det är ju heligt. Men vi gick in. Man tittade storögt. Vågade inte röra något. Här har Nacka, Turesson, Kenta lirat.

Att fotboll utan publik inte är lika roligt, det står klart för alla. Lag presterar sämre utan publik, det finns det forskning som stöder. Men även arenor påverkar fotbollen. De flesta har drömt om att en gång få spela på de stora arenorna. Visst vill man även som vuxen bocka av San Siro, Camp Nou, Wembley, fast nu på läktaren. Och visst sitter man och myser när man ser klassiska engelska arenor som ligger inträngda bland tegelhuslängor. En trång gång mellan någons privata trädgård, en brant trappa och mindre än en meter till planen. Och visst skulle Dortmunds gula vägg inte vara någon vägg utan Westfalenstadion.

Jag vill med bestämdhet mena att Söderstadion var en av de arenor som var mest integrerad med sitt lag och sina fans. Det var därför det var så svårt att ta farväl. Söderstadion var faktiskt inte byggd enbart för fotboll. Men visst är det fotboll man förknippar med Söderstadion, och visst är det Bajen man tänker på. Långsidesläktarna var som två megafoner mitt emot varandra. Ljudet bara studsade fram och tillbaka. Frisören på Nytorget påstod att han kunde höra publiken när det lät som högst.

På Söderstadion hade läktarna namn. Inga officiella namn. Vi kallade huvudläktaren för gubbläktaren. Kortsidan vid Nynäsvägen hette helt enkelt Nynäsvägen. Vår läktare hade väl inget namn, där talade man om sektioner. E1. Sektionerna bytte också namn. E1 blev K. Senare började läktaren kallas för norra. På något sätt var det fint. Man kunde höra på varje supporter när de började gå på Söderstadion. Namnen var som årsringarna på ett träd. Samtidigt gillar jag inte väderstreck som namn på en läktare. Det är generiskt. Det skulle kunna vara vilken arena som helst. Vi är Bajen, vår arena är speciell. Norra får dessutom tankarna att vandra till Råsunda. Att Hammarby inte döpt läktarna på nya arenan är mycket konstigt. Det borde inte vara så svårt. Skriv läktarnamnen på biljetterna så börjar folk använda dem. Å andra sidan kanske det ska komma från supportrarna.

Det fanns planer på att gräva ner planen, ta bort banorna runt om plan och lägga till rader ända fram till planen. Även kortsidan vid Nynäsvägen skulle byggas om. Den skulle hänga över Nynäsvägen. Vilken jävla arena det hade blivit.

Det var många som var arga på Hammarby efter sista matchen. Souvenirer hade lagts in en skrubb och börjat ruttna. Var jag arg? Ja verkligen. Men jag hade ju redan tagit mitt farväl natten före match. Och nu när jag ser tillbaka på det, så tänker jag att det här är Bajen. Det är nästan som att en förutbestämd lista bockades av. Ingen vinst, Kennedy gör sista målet, ett långt och konstigt avskedstal och sen ska Hammarby klanta sig. Vi talar om det fortfarande, eller hur? För vi vårdar våra felsteg. De blir en del av vår historia och vårt sätt att se på oss själva.

Vi vandrade runt i Söderstadions inre. Vi gick igenom allt noga för att inte glömma. En dörr var låst. Det irriterade några av oss. Vi hade sett Bajens omklädningsrum, vad kunde vara viktigare än så? Vad var det som var så viktigt att det behövde låsas? Vi tvingade Rickmer att öppna dörren. Ett litet rum fyllt med öl. Det var så mycket öl att backarna gick upp i taket. Ta för er. Vi tog försiktigt, nästan andaktligt. Det var lite som nattvarden. Nacka blod. Vi satte oss på avbytarbänken och drack bira. Det var midnatt och det var fortfarande ljust.

Det har tagit mig 7 år att komma över Söderstadion. Minnena kommer alltid att finnas kvar. De planer Hammarby har lirat på har kallats Söderstadion sedan vi lirade på Kanalplan, via Johanneshovs IP och vidare till just den arena som invigdes 1967. Nu är jag klar att gå vidare. Från och med nu kallar jag vår nya arena inget annat än just Söderstadion. Tomma läktare har påverkat mig mer än vad jag trott. Fan vad jag längtar till Söderstadion.