Kategorier
Inlägg

Nere på Zinkensdamm

Text och bild ur DN 1996

I mitten av 90-talet fick Hammarbys anrika bandysektion ett uppsving. Vi var i tonåren och helt uppslukade av allt som hade med Bajen och med läktarliv att göra, så hemmamatcherna på Zinken blev snabbt ett givet inslag. Hovet var det ju redan spik på, hockeyn hade fortfarande stark ställning klackmässigt och framförallt derbyna 93 var magiska upplevelser.

Sammantaget blev det rätt många inträden på vintern för en femtonåring, och skulle man planka nånstans låg ju Zinken såklart bra till. Som artikeln antyder så kunde det vara horder av hemmasupportrar som klättrade in. Ett år tröttnade vi på att löpa från vakterna och skramlade till en säsongsplåt, ett litet plastkort som vi bakade in i en snöboll och lobbade över muren till näste man.

Om bandyn hade en speciell stämning på hemmaplan, så kunde förutsättningarna på bortamatcher vara helt skruvade. Västerås hade ett rätt uppkäftigt följe, men det var ändå fritt fram att promenera runt hela arenan och försöka baxa en flagga. I Fagersta möttes vi av en grupp bruksmongon som stod på samma läktare och skanderade ”en ko, en svan, en hammarbyalban”. Overkligt.

På den tiden begrep vi noll av spelet och hanterade varken vädret eller den slappa säkerheten särskilt bra. Man körde samma luvtröja och fotbollspjuck som på Söderstadion i maj, drack kopiösa mängder kall glögg ur flaska, plankade hemma och vällde in på plan i tid och otid. Idag är vi för gamla för att frysa och pröjsar fett med inträde utan att ens bli insläppta. Tvek om vi begriper så mycket mer bandy, men en sak är säker – bandyn och Zinken kommer alltid ha en väldigt speciell plats i våra hjärtan.

@hammarbybandy är en sektion som gjort väldigt mycket rätt den senaste tiden, men kämpar med otroligt stora utmaningar utanför plan och nu även uteblivna resultat. I kvällens match mot dom hemlösa ekobrottslingarna i gnaget, bandyns dif och östersund på samma gång, är oddsen emot oss igen. Bandykrigarna förtjänar allt stöd dom kan få. Kom igen nu Bajen!

#hammarby #bajen #90s #södermalm #sofia #vitabergen #zinkensdamm
Kategorier
Inlägg

Över bron

Kategorier
Inlägg

Hammarby IF Södermalm

Från gatorna runtomkring, till Vitan eller Monte Bianco, sen Ringvägen fram och vidare över bron. Så såg det ofta ut innan matcherna i tonåren. Inpiskade Hammarbykvarter sen nästan 100 år tillbaka, och ingen skulle ens kommit på tanken att påstå nåt annat.

Går man samma repa idag är mycket likadant. Kanalplan ligger där det ligger. Vi fyller fortfarande samma krogar innan match. På ett sätt togs Söder ifrån oss, men vi har historiken och minnena och det förändras ju inte.

Det är klart att fullsmetade töntar från Växjö på jakt efter kontinentala vanor dreglar efter själva fastigheterna. Nu bor det fler såna fittnyllen i Sofia än vad det bor polare till oss, och det är inte mycket att göra åt. Men har man nåt intresse alls av folk och platser så är ju utvecklingen sjukt deppig. Och att publiken runt en lokal fotbollsklubbs första stadion motas ut ur kvarteren, det borde väl vilken idiot som helst som kallar sig supporter avsky. Fråga nån utklädd djurgårdare om gentrifieringen i London, och garr att du får en salva om hur jävla äkta det var när West Ham lirade på Upton Park. Då var det jävligt fett att beställa på cockney och runka på engelsmän.

Men pinsamt på riktigt, det blir det när man frågar samma avart om vad som hänt här under näsan på dom. Då både garvas det åt att vi inte bor kvar och skryts om att dom har flyttat in. Det är djurgårdsland nu, kolla bara bilparken, som en av dom värsta horungarna kläckte ur sig.

För vår del kan dom gärna ljuga sig blårandiga om sin egen historia. Men en förening som köper reklamplats längs Ringvägen och säljer tröjor med ”DIF Södermalm”, den är inte ens värd att pissa på om den brann. I exakt hela världen är det bland det skämmigaste man kan komma på. Utom på ett ställe då. Eller ställe och ställe, i en enda förening. Där, och i typ MK Dons.

Om enda poängen var att reta oss, så visst, hatten av. Man fan kokar. Men sen brukar vi tänka lite på vad det måste göra med en själv, den bottenlösa förnedringen av att dra på sig en tröja med sitt eget klubbmärke och nån annans kvarter. Och då garvar man igen.

Kategorier
Inlägg

1970-2020

Grattis svensk läktarkultur, 50 år av sjungande ståplats idag!

Na-na-na-na…

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #bajenclubsofia #söderstadion #1970 #e1 #pionjärerna #bajenfans #hammarbyultras
Kategorier
Inlägg

Tjära och fjädrar

Vi drömmer oss ju ofta tillbaka till en tid då Skånegatan inte hade mycket mer att skryta med än bostadshus och en och annan nedgången vitvaruaffär. När korsningen Åsögatan och Götgatan var en biograf, två lågpriskebaber i fullskaligt krig, och ett stort jävla hål till parkeringsplats.

Men om man ska komma på en enda positiv grej som hänt, och försöka bortse från att Södermalm invaderades och rensades på stora delar av dess ursprungsbefolkning, så är det ändå att det exploderat av krogar, klubbar och andra uteställen. Om Söder inte längre är en plats där dom flesta av oss som växte upp där har råd att bo, så är det i alla fall det ställe dit hela södra Stockholm tar sig för att mötas i urballning, vare sig det är på gamla klassiska hak eller något av alla nya ställen.

Därför finns det inget som gör oss så jävla förbannade som när nån proppmätt karriärist i stark bostadsrättsförening börjar GNÄLLA. SKJUT AV den där jäveln som golar till myndigheterna när han bosatt sig ovanpå en krog på Skånegatan. Varenda jävel som grinar över att det festas på gatorna på sommaren, eller som inte pallar att genomlida en utomhuskonsert till 22.00 på Södra Teatern, borde hängas ut med namn, adress och bild i SAMTLIGA Söderorts lokaltidningar. Och framförallt, gör premiärmarschen till en veckolång karneval, där Södermalms verkliga förvaltare tjärar och fjädrar alla som öppnat käften med sitt gnäll, och drar dom upp och ner i procession längs Götgatan för allmän bespottning.

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #ursprungsbefolkning #tjäraochfjädrar #bajenbirakarneval #bajenclubsofia

Kategorier
Inlägg

Götgatan 93

På Götgatan 93 låg från början en biograf, som var jävligt seglivad. Den slog upp för stumfilm redan 1926 och stängde sen ner på 90-talet under det fett äkta namnet Ringside (intill Ringvägen). Men sedan dess spökar förmodligen nån gammal stökig vaktis i lokalerna, för det verkar ha blivit en av stans mest jinxade lokaler.

Det började med att riksaset Peter Forsberg öppnade en jävla hockeybar, komplett med läktare, resultattavla och annat trams. Det krävdes väl inte direkt några övernaturliga krafter för att den idén skulle haverera, och än idag kan vi mysa åt hur Peters dödfödda entré på Söder brände ett stort hål i hans äckliga plånbok. Däremot var det mer imponerande att Skanstull lyckades kväva odödliga O’Learys till döds. Det var inte utan stolthet man jazzade förbi den öde lokalen efter det.

Andra skitprojekt har kommit och gått, men en solklar framgångssaga finns det förstås. Skanstulls första och Söders krokigaste nattklubb – Metró. När den slog upp dörrarna 2002 var det början på en era för många av oss, men det är en helt annan historia. Däremot ska det sägas att Robban P och Mange Carlsons legendariska klubbkväll på adressen drabbades hårt av jinxen. På Metró Lads Clubs första kväll i det lilla sidorummet pumpade det på med svettig soul och knarkig indie helt enligt program, när tidiga KGB plötsligt dök upp, efter att ha sniffat rätt på några djurgårdare på önskelistan längre in i lokalerna. Vakterna glömmer nog aldrig synen av besten med tandskydd som tog täten in. Dörren tog skydd i smuggelkiosken bredvid och ringde 112, medan lurgårn leddes ut genom personalingången på Ölandsgatan. Efter det bannlyste ledningen brittisk musik och vägrade att hålla i nåt som kunde locka för mycket fotbollssupportrar, även om det i praktiken mest brukade innebära att fyra av fem var helt oskadliggjorda E-mongon. Klubben slog igen på sin egen premiär.

Och om ni fortfarande inte tror på jinxen på Götgatan 93, så kan ni grubbla en stund över att den senaste storsatsningen på adressen är en påkostad asiatisk buffé.

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #skanstull #ringside #tandskydd #hockeyarsle #discopuck #ladsclub #batsoup #bajenclubsofia
Kategorier
about Inlägg

Hammarbyhamnen

Alla älskar väl en stadig kran. Men förutom det, så blev dom gamla lyftkranarna längs kajen ett jävligt laddat ämne för många av oss som växte upp runt Norra Hammarbyhamnen på 80- och 90-talen. Lite som almarna i Kungsan, fast att vi var boffande barn och inte Johannes Brost.

I hamnen pågick all möjlig djävulskap på nätterna, och även om vi var för små för att fatta hela vidden så kunde man fan ta på spänningen. På kvällarna tog vi oss in genom takfönstren och snokade runt i verkstäder, åkte på arslet i högarna på saltlagret och delade på ett litet röda Prince uppe i hytten på någon av dom övergivna kranarna. Borta i Frystältet satt vi under rampen och lyssnade på musiken som dom äldre skejtarna spelade, eller så klättrade vi upp ovanpå tältet under varma nätter och låg och guppade med vårt standard brunt. När man sen skulle hem så var det med alla sinnen på helspänn, nojig att råka knalla ensam rakt in i ett nassegäng från Frysen.

Vi var krossade när vi förstod att allt skulle väck. Sakta men säkert började dom risigaste pråmarna försvinna, bit för bit jämnades lagerlokalerna med marken för att göra plats för nya bostadsområden, och till sist fraktade man bort kranarna, rev upp hela jävla kajen och byggde ”venetianska trappor” ner mot vattnet. Vi kämpade på, med hängiven skadegörelse på nybyggena och obscena utfall mot turistbåtarna som gick i kanalen ett tag, men hamnen var förstås förlorad.

Nån enstaka ensam kran fick stå kvar på södra sidan, men vid det här laget hade man redan jämnat Lugnet med marken och börjat snickra på livsstilsghettot runt Hammarby Sjö. Och det fattade vi till och med då, att det skulle bara breda ut sig.

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #norrahammarbyhamnen #stadigkran #rödaprince #frysen #lugnet #hammarbysjö #bajenclubsofia
Kategorier
Inlägg

Ropen dom skallar, från Söders kvarter…

Att det sticker i ögonen på tvillingarna och fotbollsetablissemanget från Malmö och Göteborg när Hammarby drar fram, det är inget nytt fenomen. Här kommer dom tågande igen, kuken fram, och för mest oväsen av alla. Sjunger ut oss, sopar oss i backen, garvar, hånar och firar livet. Vad i helvete är det frågan om, det är ju inte dom som vinner?

Hammarbyarens orubbliga stolthet kommer inifrån, och ur rötterna. Och det kanske är precis därför mer framgångsrika motståndare alltid behövt ta varje chans att försöka spotta på oss och sparka neråt. För enligt pokalskramlarnas logik har Bajen aldrig varit värda mer än en axelryckning, men märkligt nog lämnar vi sällan någon oberörd. Genom decennierna har det hetat att vi är förlorarna, dom utslagna, slödder och smuts. Söderstadion ramlar ner, ett ruckel jämfört med förbundets egna arena eller skrytbygget från OS 1912. Södermalm är alkisarnas och pundarnas stadsdel, vilket sjukt nog lever kvar i jargongen, även fast blöjor på varenda ståplats låtsas knarka och snobbarna vill bo på Söder.

Samtidigt har ju den mytiska bilden av en hammarbyare också tilltalat många utomstående – den lite sargade, rappkäftade levnadskonstnären som älskar sina lirare, som slår ur underläge men alltid sluter upp. Som överlever mot alla odds, på sin stolthet och med sin galghumor. Och om man verkligen tänker efter, så kanske den tilltalar fler än man tror?

För om djurgårdaren som aktivt valt att följa Napoli och West Ham skulle få födas igen, är vi verkligen helt säkra på att han skulle vilja lajva Millwall-ramsor med innebandyspelare, Handels- studenter och brillormar från Kungsholmen? Medaljerna verkar ändå inte vara prio ett, när man fick välja. I Malmö är man såklart stolta över sina titlar, det hade vi också varit, men det är väl ändå tvek om alla orten-chica ultras hämtar inspirationen hos Real och Bayern München? Exakt, det är underdogen med det stora, hårdnackade följet man alltid apar efter. Diffen leker Peaky Blinders, inte The Crown. När chansen att dikta upp en bakgrund i kåkstaden plötsligt dök upp, då var det fan långa benet före till tryckeriet.

Den här sortens personlighetsstörning och anknytningsproblem på gruppnivå har man ändå vant sig vid. Men vi hade faktiskt inte förutsett hur jävla illa det skulle brinna i huvudet på övriga, bara för att vi börjat bygga en sportslig verksamhet värdig klubbens genomslagskraft i övrigt. Plötsligt heter det att gamla Söderstadion var äkta. Bajen har alltid haft en speciell kultur, den borde man värna. Många slår en full rundpall, nu är det Hammarbys identitet som underdog, dom väderbitna förlorarna, som är det mest värdefulla vi har. Man hänvisar till riktiga gamla bajare man känner, som lider, och varenda jävla såll med fungerande tummar har en analys om vår historia kontra vår nya, förkastliga riktning. Alltså den där den sportsliga organisationen växer, bygger nytt, går i täten och utvecklas. Som att dom två skulle utesluta varandra, eller att vi som lever och andas med klubben inte skulle fatta var svårigheterna ligger.

Kindlund uttryckte en väldigt nykter syn på saken nyligen – vi är villebråd nu, alla vill se oss falla. För journalisterna handlar det så klart bara om uppmärksamhet. Inget utom Zlatan ger så mycket klick som dåliga nyheter om Bajen, för det hugger alla på, även vi tyvärr. Men när det kommer till dom traditionellt framgångsrika klubbarna, så vill dom att vi ska veta vår plats.

Det där är en urgammal härskarteknik, men helt förgäves i det här fallet, eftersom vi aldrig rättat oss efter nån och knappast kommer börja nu. Det kommer vi inte heller göra den dagen resultaten går emot oss igen. Men just den grejen är tydligen så jävla svårsmält att nån ordningsman i balaklava övervann sin dif-hand och ritade en informationsplansch till twitterkriget, med tydliga instruktioner att stå med mössan i hand och respektera Malmö och Göteborg. Och att försöka sätta lite tryck på Bajen att sluta väsnas, med hjälp av besvärade miner och grupptryck från andra kompisar med många medaljer. Kompisar som direkt hakade på, tills dom upptäckte att vi ÄLSKAR hur den beskrivningen fångar vår attityd. Och att dom själva ser fett löjliga ut där dom står och sneglar.

En sak har i alla fall blivit väldigt tydlig i den här högljudda debatten om Hammarby, som engagerar så många utanför dom egna leden. Nu när vi börjat flåsa dom i nacken rent sportsligt, så finns ett stort och nyfunnet intresse att istället diskutera massa andra värden runtomkring. Där har vi i och för sig utmärkt oss i alla tider, men det blir också allt viktigare att ifrågasätta. För vad har dom kvar, när vi är vi, och vinner? Maratontabellen? Hahaha.

Bild: @difenderssthlm på twitter
#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #lyckligabajen #viblirbarafler #kukenfram #difhand #ordningsman #bajenclubsofia

Rubriken är förstås hämtad från den här gamla klassramsan:

Ropen dom skallar, från Söders kvarter
Lyckliga Bajen, vi blir bara fler
Borta e djurgårn, borta e gnaget
Borta e blåvitt, förlorade slaget

Men lyckliga Hammarby, vi håller på Bajen
Vi håller på Hammarby, vi gör faktiskt det

Vi hatar ju aik, vi hatar ju djurgårn
Vi håller på Hammarby, vi gör faktiskt det

Melodi: Lyckliga gatan

Kategorier
Inlägg

Hämta noll

Man kan leka hemmamatch hur mycket man vill, och salta biljettpriser på övre stå, men när allt kommer omkring så ska djurgårn åka till Söder och försöka hämta poäng imorgon.

#hammarby #bajen #söderstadion #södermalm #sofia #vitabergen #söderort #situationsthlm #mkdons #försvinndjurgårdsjävlarhärifrån #bajenclubsofia
Kategorier
Inlägg

Äckelbiten

Läckerbiten, Äckelbiten, Rökbiten, Smutsbiten, Snuskbiten. Sleazy Piece och Lurcherbiter. Läckan. Kärt barn har många namn, men ”Lagerbaren” är fan inte ett av dom. I den här sjukt anrika lokalen har fokus alltid varit att sopa ut maximalt med billig bira och stabbig mat, ända sen dagarna som ölkafé på typ 40-talet. Att plötsligt börja tramsa med nåt jävla finsmakareri är så klart helt efterblivet.

Sanningen är att vi dödförklarade Läckerbiten redan för många år sen, när dom bytte ägare och av alla jävla otyg började visa gnagetmatcher. Men gamla Läckerbiten förtjänar att hyllas, som ett av våra favoritställen genom tiderna.

Det är egentligen inte dom stora samlingarna eller nån klubb i den skarriga källaren som vi helst minns tillbaka till. Det är snarare dom sysslolösa dagarna, när man satt och skröt, ljög och drömde med full uppsikt över Skanstull genom dom skitiga fönstren. Eller en vanlig jävla lördagkväll, väsande vid automaterna eller fast i nåt världsmästarsurr i det enda muggbåset.

En av dom där sysslolösa dagarna sträckte en gammal hjälte från Eriksdal ut sig och tog en lur på soffan längst in. En av servitriserna väckte honom och förde honom varsamt in i köket för nån sorts kvartssamtal. Nånstans gick det snett, för plötsligt lät det som att han bråka med sin morsa därinne, och sen hördes ett brak av kastruller som gick i backen. Servitrisen kom ut och meddelade att Mattias gått hem, genom bakdörren, och var välkommen igen fredag om två veckor. Aldrig att man kommer få uppleva en sån kärlekshandling på ”Lagerbaren”.

#hammarby #bajen #90s #södermalm #sofia #vitabergen #skanstull #duchesse #bearnaise #marockanskt #powernap #snackvm #dubbla #dubblarå #montebiancoregulars #zinkentravellers #bajenclubsofia