Kategorier
Inlägg

Bajenshoppen

Efter medlemsmötet i veckan slog vi våra mosiga skallar ihop för att kartlägga historiken kring Bajens försäljning av souvenirer. Eller ”merch” då, som det hetat sen kundifieringen av svenska fotbollssupportrar verkligen tog fart.

Några av oss har minnen av att man kunde köpa nån halsduk, vimpel eller tröja direkt på kansliet i Gula villan.

Den lilla butiken bredvid donken i Skanstull, som syns på bilden, öppnade i mitten av 90-talet. Vi var några som hängde där nästan varje dag efter plugget, trots att den inte var större än en liten tobak.

Butiken fick stänga av luddiga anledningar, det man typ vet är att Bajen så klart lagt ut driften på nån jävla skojare, som tog stålarna och drog. Bakom kassan stod däremot en vanlig klacksnubbe, Tommy, som alltid hade tid över för oss glin.

Nån gång efter Götgatan fick souvenirerna ett rum på Hammarby Bingo, runt hörnet på Ringvägen. Det låg precis innanför dörren och var ofta låst. Ville man handla fick man leta sig ner i den inrökta bingohallen och hämta surgubben i cafeterian, som låste upp, stod och väntade och tog betalt.

Efter bingon minns vi vad dom allra flesta verkar tänka på som ”Bajenshoppen”, på Hornsgatan. Mycket kan säkert sägas om den och om sortimentet, men det var skyltat i grönvitt och dom som jobbade där var folk man morsade på runt matcher. Det starkaste minnet är hur man fick köa längs trottoaren för årets säsongsplåt, 13 biljetter som printades ut på plats.

Hornsgatan pratas det ibland om i skämtsam ton från officiellt håll, nu senast under dragningen på medlemsmötet. Att det var en dålig affär kan nog ha berott på flera saker, men för vår del finns det gott om andra värden i frågan. Det är beklämmande hur nedprioriterat det är att Hammarby har något liknande på Söder idag, att vara stolta över och samlas i. Totalt 5 miljoner i intäkter per år är motiveringen till att ha ett hörn av en slätstruken sportkedja som ansikte utåt på gatan.

”Bajenshoppens” historia är uppenbarligen lika stökig som mycket annat genom åren.

Vilka är era minnen från butikerna?

Hur viktig tycker ni frågan är? Får den kosta?

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #götgatan #ringvägen #hornsgatan #bajenshoppen
Kategorier
Inlägg

Skånegatan

När Söderorts gator ekade tomma under midsommarhelgen togs vi tillbaka några decennier i tiden. För vilka av oss äldre kisar och bönor minns inte när industrisemestern kickade in? Söder, och säkert hela stan, tömdes på folk. Gatorna var så gott som tomma på kvällskvisten. Bara du och jonnen. Lilla Paris, Monte Bianco och Flaggan var dom hak som drog mest folk i kvarteren och Sparlivs nere på Folkis var bara Sparlivs. Det där konstiga Pascal var Vapenspecialisten och Nytorget var hemsökt av tjackisarna.

Vi brukade hoja ner till saltlagren i Hammarbyhamnen och åka slalom eller dra till Zinken för att lira boll. Avsluta med ett dopp på Reimers för att sen ta sig hemåt längs Södermälarstrand i sommarkvällen. Ensamma på stritan med vår frihet.

Vilka minnen har ni?

Kategorier
Inlägg

Bajen från Söder

Om man som supporter inte haft sin kultur och tradition att samlas runt hade man aldrig varit bättre än den senaste segern. Säg tex att man stulit, lånat, hakat på, importerat eller ärvt allt man kallar sitt, då är det nog ett obeskrivligt mörker på insidan efter den här sortens torskar.

Vi själva började gå på den tiden man som hammarbyare fick hacka i sig paralyserande förluster med ganska jämna mellanrum. Det hörde till, det gjorde ont, men det naggade aldrig stoltheten i kanterna. Man fick hantera det på olika sätt, genom att vara trognast, roligast, trevligast, värst. Låta högst, synas mest. Ta stolthet i allt som alltid utmärkt oss, Bajen från Söder, och räkna dagarna till revanschen.

Och en sån här dag är det ju tur man står stadigt i marken. Det är ändå en ny sorts torsk på nåt sätt. Man fattar helt enkelt inte att det får pågå, det här angreppet på allt som är heligt för anständiga människor.

Vi kommer ta ett par dar och hålla käften med alla jävla analyser, rykten, övergångssummor och allmänt sportcheferi. Man mår bättre av att snacka lite minnen. Läktarna och gatorna där man växte upp, polare, lirare, resor och sneresor, låtar och ramsor, konstnärer och diverse levnadskonstnärer. Allt det där som särskiljer just vår gamla kvartersförening från valfri annan fotbollsklubb med 100 miljoner på banken.

Ni kommer bli förvånande hur snabbt det kan få helgens nästan fysiska avsmak för kameleonterna från Östermalm att tyna bort. Till sist finns bara en allmän men envis liten irritation som hänger kvar. Fotboll går väl för helvete ut på att göra mål.

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #minadrömmarsstad #minadrömmarslag
Kategorier
Inlägg

Ett hem på Söder

Alla kan väl historien om Hammarby IP. Byggd några hundra meter från vaggan i Barnängens fabriker, på initiativ av Hammarby IF, till stora delar bekostad av föreningen själv. Invigd 1915 som ett hem i dom egna kvarteren, ett alternativ till arenorna på Östermalm där idrotten utövades av andra etablerade klubbar.

Kanalplan har genom åren varit hem för dom flesta av föreningens grenar, men när den åter rustades för fotboll 1970 flyttade Bajens nystartade damgäng in. Snabbt blev man ett av dom tidiga topplagen, även om det dröjde till 1985 innan man till slut lyckades vinna en SM-final. Ann Jansson, svensk damfotbolls första fixstjärna, är en av dom gamla hammarbyare som pratat sig varm om den familjära stämningen. Man tränade och lirade matcherna på Kanalen, med Asta Jernspets vakande över spelarna från serveringen i Gula Villan.

I över 50 år har tjejerna haft sitt hem på Södermannagatan, men redan när vi själva sprang där som knattar var idrottsplatsen eftersatt. Det var inte alls självklart att den skulle rustas upp för att klara nya krav för damallsvenskt spel, istället fanns planer på att hänvisa Bajens anrika Söderbönor till Stadion. Eldsjälar i klubben lyckades dock argumentera för att bevara dom sportsliga och kulturella värdena för både Hammarby IF och kvinnors elitfotboll i stan generellt. Bajen Fans samlade in 3500 underskrifter och för en gångs skull tog Stockholms stad förnuftet till fånga i en arenafråga och gick med på att renovera stort.

I och med detta säkrades förmodligen Kanalplans framtid som en levande del av Hammarbys historia, tills vidare i alla fall. Efter 133 år är föreningen fortfarande kvar inom en kilometers radie och det är nog väldigt få förunnat att ha sin första egna idrottsplats både bevarad och aktiv över 100 år efter invigningen. I klubbhuset råder fortfarande full aktivitet och både damlag och flickakademier verkar gå en ljus framtid till mötes. Nu har dessutom Gröne Jägaren börjat nasa blaskig bira i plastmugg från Astas café. Hur kan det finnas nån som inte börjar sin fredagskväll på Kanalplan imorgon?

Hammarby mot påhittade Häcken, 18.00, Södermannagatan 61. Ses där!

#hammarby #bajen #söderbönor #södermalm #kanalplan
Kategorier
Inlägg

Kanalplan 1991

Mycket var självklart, som att det var för Bajen man ville lira boll. Lite visste man om hur kvartersklubben skulle prägla hela resten av ens liv. Lite visste man också om roddklubben som bildats i området drygt hundra år tidigare, och Barnängens gamla fabrik var bara nåt man passerade på väg till plugget, grubblande på riktiga grejer som Refreshers och Panini-album.

Idag är det 125 år sen den där roddklubben blommade ut till idrottsförening och formellt tog namnet vi använder idag. En dag att uppmärksamma, oavsett vad som snart slås fast om dom faktiska omständigheterna kring bildandet. En dag, av många andra, att gratta dig själv och alla polarna, för ni hade sån jävla mylla och hamnade rätt i livet. Oavsett om livet sen gått upp och ner.

Från barnsben till gravsten.
HAMMARBY IF

Kategorier
Inlägg

Röveri

Alla rövare älskar tucken, tucken älskar alla rövare.

#hammarby #bajen #södermalm #sherwoodskogen #mayanart #brodertuck
Kategorier
Inlägg

Tänd ett ljus, för allt du tror på

Som alla vet byggdes Kanalplan en gång i tiden där Södermannagatan möter Hammarbygatan. Men när Folksamskrapan stod klar 1960 fick den adress Bohusgatan, på grund av det obegripliga namnbytet 1926.

Folksam har genom åren synts flitigt på grönvita matchställ och själva skrapan har blivit ett landmärke för Skanstull. Byggnaden är idag kulturmärkt och i kontrast till husen runtomkring blir den ett slående monument över hur staden växer organiskt och förändras med tiderna. Som årsringarna i ett träd läggs det ständigt till nya lager, medan allt som varit innan lever vidare där innanför. Utan nytt kan trädet inte växa. Men utan en livskraftig kärna finns snart bara ytan kvar, medan insidan ekar tom och ihålig.

Allt det här har Folksam verkligen fångat med sitt vackra ljusspel inför advent. Julen är traditionernas tid, och här har man på ett fint sätt lyckats knyta an till två av Södermalms mest framträdande strömningar de senaste hundra åren – en djup kärlek till den lokala idrottsföreningen och ett fuck alla andra till dom som försöker klampa in och diktera villkoren. Från potatiskravaller till smygpremiär har ju hammarbyarna alltid satt ner foten när gränsen är nådd. Så hatten av till Folksam, trevlig andra advent, ta hand om era nära och kära, heja Bajen och död åt inkräktare.

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #folketslag #magiccity #julstök #utmedpacket #enfröjdefulljul
Kategorier
Inlägg

En lång och viktig tradition

Ser man en gammal bild scannar man ju alltid av spelarna, motstånd, vad det kan vara för år och sen vad som pågår på läktaren. Den här bilden flimrade förbi och blicken fastnade på flaggan med S:t Erik. Det ser ut som en sån som Stockholm stad använde utanför simhallar och bibliotek, och det är exakt vad det är.

I gymnasiet var hela vårt plugg evakuerat till Åkeshov och en sysslolös dag med grabbarna från Zinken tog vi oss in i Åkeshovshallen och baxade flaggan som hängde där i taket. Hemma hos morsan på Söder tog vi ett vitt lakan, klippte till en stadig strut och sydde på i mungipan, komplett med glöd och allt. Rätt driftigt ändå och ett budskap vi tyckte var viktigt att skicka till övriga Råsunda. Som vanligt med flaggor vi haft, har vi ingen aning om var den tog vägen sen.

Några år senare, när vissa av oss hoppat av gymnasiet och börjat jobba på Hammarby Bingo, hittade vi en annan relik. Bakom skåpen i omklädningsrummet stod en sliten plansch tryckt på hårdpapp, en teckning av en döende råtta med en dolk i ryggen och texten AIK H.V. Vi funderade länge på om den nån gång hängt framme som en stämningshöjare för bingotanterna, eller hade det till och med varit sammanträde för föreningen AIK-hatets vänner i lokalerna? Kanske var det bara vanliga AIK-hatare före oss som haft den i omkan, för att påminna sig om vad som är viktigt i livet.

Södra Latin är sen länge färdigrenoverad och en statusskola idag, Hammarby Bingo slog igen och blev gaminghall. Men AIK-hatet är precis lika starkt, även om dom själva verkar övergett tanken om att HIV sprids från Söder och skaffat bostadsrätt ”bland knarkare och moskéer”. AIK-hatet förenar oss alla fortfarande, gammal som ung, kille eller tjej, spelare och supportrar, och vad kan vara finare än det?

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #aikhatetsvänner #vihatargnaget #komdågnaget
Kategorier
Inlägg

Där du tog ditt första kliv

Vi ses snart igen | David Ritschard och Stella Explorer | Söderstadion 2021-10-10 | Hammarby-AIK 4-1 |

Jaha, så drygt 18 000 hammarbyare samlades i söndags och gjorde vad hammarbyare gör mest, och det blev en världsnyhet i idrottssammanhang. Glädjen bland kvinnliga fotbollsspelare träffade verkligen rakt i hjärtat, men man fattar också att det finns mycket eftertraktade poäng att plocka när UEFA börjar dela bengalbilder och hylla kortsideklacken.

Man ska verkligen inte förringa arbetet som ligger bakom det här derbyt, både kort- och långsiktigt, eller bagatellisera statusskillnaden mellan herr- och damfotbollen. Men det finns fan få saker som känns mer naturliga än att stötta det här laget, dom har det mesta man vill se. Vi ska inte hålla på och rada upp grejer, alla har väl ögon och öron.

Det här derbyt hade också det mesta man vill ha, spelarna var som monster när det gällde som mest. Eller, man saknade ju förstås läktarmatchen. Nu hajar man plötsligt lite mer om hur det gick till när djurgårn vann sitt hyllade restriktionsderby.

Vad som inte kablats ut över hela världen var vad som hände i halvtid. SVT ägnade tydligen den kvarten åt att fråga spelarna och sig själva hur stämningen kändes. Trist, men för vår egen del är det skit samma. Dom här ögonblicken tillhör oss som var där. Det här var inget nån annan behöver veta.

Vi som var på plats fick en omtumlande påminnelse om att det inte går att göra en sån här låt utan en livslång känsla av sammanhang och tillhörighet. Om att det är få föreningar som kan få en så klockren hyllning utan att man ens nämner namnet. Att det inte kommer gå att att straffa bort känslostormarna på dom här läktarna. Och att det inte går att stoppa alla dom här små fotbollsspelarna, som vunnit sitt lags värdegrundspris och tågar rakt ner mot kortsidan för att få ta en bild framför klacken. Ser vi dom inte nere på planen i framtiden, så kommer vi i alla fall se dom i korvkön.

Eller som man sjöng i söndags med en liten tår i ögat- du står stadigt i marken, där du tog ditt första kliv.

Vi ses snart igen, på Kanalplan.

#södermalm #sofia #vitabergen #söderstadion #kanalplan #ängårdetvågor #försökaldrigstoppavårtstöd
Kategorier
Inlägg

Från Söder har Stockholm fått färgen

Vi kom att tänka på en sjuk grej. Under hela vår uppväxt var det direktsänd underhållning från Vitan på somrarna. Det var på den tiden det bara fanns två kanaler och på scenen kunde det annars vara man mot man mellan Sofia, Högalid och Eriksdal, inför hundra elever som satt och käka refresher och njöt i försommarsolen.

1981 började Carl Anton i Vita Bergen sändas och blev ett populärt allsångsprogram, men han var faktiskt där och vispade runt redan -65. Programmet fick tydligen en del kritik för att det var samma jävla visor om och om igen i 15 år, men just den grejen kan man ju inte känna annat än den djupaste respekt för.

Vi var såklart helt ointresserade av Carl Anton och hans visor, men ändå höll man sig rätt ofta i närheten. Man gillade att tanterna och gubbarna vankade upp i parken och det var nåt kittlande med den där tv-bussen. Fetast var förstås att Sofiaplugget var med i bild hela tiden, om man nu råkade vara hemma och tv:n stod på.

Så här i efterhand undrar man om Carl Anton inte var en riktig jävla hundragubbe ändå. Han bodde i en gammal kåk i Vitan, hundra meter från sin egen liveshow. Han räddade den rivningshotade Stadsgårdshissen, som hamnarbetarna tog upp till Katarinavägen ända in på 70-talet, och gjorde den till egen fucking ateljé. Han skrev också låten med den här titeln: Från Söder har Stockholm fått färgen.
Man smäller ju av.

Samtidigt som Carl Anton sändes det ett annat allsångsprogram, som är mer känt idag. Vi har ingen aning om vad dom sjöng om där, men det är väl inte helt otänkbart att temat var att runka av varann i sund rivalitet, eftersom sången på djurgårn leddes av tokgnagarna Bosse Larsson och Lasse Berghagen i 40 år.

Men för att sudda bort alla obehagliga tankar på det, så bjuder vi på en vers från OG Carl Anton:

Ser du stugorna som kravlar på alla håll och kanter och lutar sina gavlar över hundar och tanter
och gubbar och katter och ungar och bus
björkar, gränder och grus

Och högt där uppe i blänket sitter skatorna
och drömmer över kåkarna och gatorna
en fågels dröm om vad, jo, om sina drömmars stad
högt uppe i ett träd bland Vita bergen

På Söder vill de bo, på Söder vill de bo
Från Söder har Stockholm fått färgen