Kategorier
Inlägg

Kulan i luften

Det är för tunt på mittbacken? För att inte tala om Sandbergs kant. Och visst fan borde det finnas utrymme att ta in en klass på mittfältet nu? Kommer Billborn och Björklund få ihop nya spelartyper i nytt system eller blir 2021 ännu ett av dom där omställningsåren?

Att Amoo kan straffa allsvenskt motstånd står ganska klart, men är han färdig för att slå igenom i år? Och Laddish då, kan han ta klivet redan nu och få regelbunden speltid?

Hur fan är formen på Bojanic nuförtiden, är det fågel eller fisk? Kommer Aimar dominera redan som 19-åring? Vad är egentligen Abbes rätta position? Och kan Hudu blomma ut till en ny Junior?

Tar Gurra steget fullt ut från joker till frontfigur och kan Selmani bära även ett topplag på sina axlar? Hur mycket kommer Fenger växa av att spela bredvid Fjodor och vad är planen för att få ut max av dom där passningsfötterna? Om Accam får dom brukliga sex månaderna på sig, kan han axa tillbaka till gammal form som Jille, Mujo och Kaca före honom?

Många frågor och hetsiga diskussioner så här dagarna innan det drar igång. Vill man istället höra dom senaste teorierna om olika sponsorer, delägare eller våra matchtröjor då och nu, så är det bättre att ratta in expressen, aftonbladet, 08, gnagarforum och klocktornsnytt. Ser att skånsk ultrastwitter räcker upp handen där borta också, om man nu verkligen vill fördjupa sig i gissningar från oinvigda.

Kulan i luften imorgon. Framåt Bajen!

#hammarby #bajen #allsvenskan #södermalm #sofia #vitabergen #smguldetskatillsöder
Kategorier
Inlägg

Ryggrad

Ni hör ju rätt mycket gnäll från vårt håll om hur något försvunnit från fotbollen. Vi säger ofta att klubbhjärta är nåt som bara finns på läktaren numera, och snear med jämna mellanrum ur på klubben när det inte vägs in i beräkningarna.

Igår såg vi nåt som träffade rakt i det där hjärtat. Björn Paulsen var ute och bad vänligt men bestämt Malmö att dra. För Björn är det inte aktuellt att spela för nån annan svensk klubb än Hammarby och han vill helst återvända hit.

Björn Paulsen har precis samma skyldigheter mot oss som nån annan knekt man sett passera. Men han verkar tycka att om man har gett allt för någon, som i sin tur gett allt tillbaka, så skapas ett band som det är värt att hedra.

Från vårt perspektiv är det så klart givet. Men han vill väl ha en slant i sign on för sitt kanske sista kontrakt, Bajen har tvekat och dosh finns ju alltid att hämta i Malmö, dom är lite som Kina på det sättet. Att bara döda diskussionen vittnar om en jävla ryggrad.

Och gissa om det färgar i dessa tider. Nu har gräsrötter startat en insamling för att #tahempaulsen och det tar fart. Klokt nog finns en brasklapp. Pengarna kan märkas, men ska ses som ett generellt bidrag till spelarköp, eftersom det måste vara sporten som har sista ordet. Det backar vi helt. Vi ser det mer som ett tillfälle att skicka en tydlig signal – besvara vår kärlek med handlingar och inte bara ord, och ni blir odödliga.

Sportsligt sett är Paulsen extremt användbar och kan konkurrera på flera platser där vi behöver det. Han har skallen vi saknat och kan bli en härförare. Framförallt är vi i skriande behov av kulturbärare. Vi tycker Björn Paulsen just kvalade in för att bli precis det.

Med detta sagt är det JJ som sitter på alla kort, supportrarna kan inte sätta truppen. Men markeringen från Björn är så jävla äkta. Och att folk börjar gräva ur egen ficka till en spelarbonus, bara dom får se en av glimt av det där klubbhjärtat, det är fan rörande. Av enbart dom två anledningarna hostar vi gärna upp. Det värsta som kan hända är att Bajen har mer deg till andra värvningar.

Kategorier
Gästinlägg Myten

Slut på sagan

När IK Frej Täby Herrfotbolls styrelse i juni 2020 beslutade att motionera för att herrfotbollsföreningen skulle lämna alliansföreningen IK Frej Täby, var det en logisk följd av ett tvåårigt samarbete med Hammarby Fotboll, men på ett sätt också slutet på 46 år av herrfotboll på Vikingavallen. 2020 står IK Frej för ett vägskäl: vad ska det egentligen bli av Täbyklubben som tillbringat fem år i Superettan? 

Det här reportaget publicerades ursprungligen i nr 1 av fanzinet Myten.

Den 15 juni 2020 träffades IK Frej Täby Herrfotbollförenings medlemmar i Bollhallen i Täby kyrkby. Kallelsen till det extrainsatta årsmötet hade gått ut två veckor tidigare, och var kulmen på en vår som hade tryckt IK Frejs hårt prövade ekonomi till bristningsgränsen. Frej hade sällan haft svarta resultat under åren som gått, och nu hade coronavårens inställda matcher gjort ett prekärt läge akut. När några personer knutna till Hammarbys nätverk av sponsorer erbjöd sig att betala av skulderna Frej samlat på sig var det ett erbjudande för bra för att tacka nej till, och när de närvarande rörde sig mot idrottshallens utgångar hade de fattat årsmötesbeslutet som skulle innebära att Stefan Dejemyr, Lars From, Johan Liljelund och Johan Rydberg lämnade sina platser i IK Frej Täby Herrfotbolls styrelse. De ersattes av Patrik Niklasson, Mattias Fri och Fredrik Österberg, som alla var styrelseledamöter i antingen Hammarby IF FF eller Hammarby Fotboll AB.

Årsmöten i fotbollsklubbar i Division 1 Norra brukar sällan föräras medial uppmärksamhet, de är angelägenheter för de närmast sörjande. Men nu bröts mönstret. Lokaltidningen Mitt i Täby skrev att Hammarby “räddade” IK Frej, vars ekonomi befann sig på ruinens brant. Fotbollskanalen däremot tyckte sig “få uppfattningen” att Hammarby “i praktiken köpte upp” Täbyklubben. Och på fotbollsthlm.se ställde sig Ludwig Persson (den något ledande) frågan om Frej skulle vara “IK Frej eller Hammarby U23?”. Samarbetet mellan Hammarby och Frej var en “sportslig satsning” som inte var “på riktigt”, och de ideella krafter som byggt föreningen “hade lämnat klubben”, menade Persson.

Det var som att hela Fotbollssverige tävlade om att vara den som månade allra mest om IK Frejs arv och historia, men själv visste jag inte riktigt vad jag skulle känna. Det var väl kul för Hammarbys talanger att få matchning i Division 1, men det fanns något som skavde med tanken på en liten förening i ett svårt ekonomiskt läge som måste lämna sin plats till en större klubb i närområdet. Jag började bli mer och mer nyfiken på vad Frejs anhängare tyckte.

NamnIK Frej Täby, sedan 2011.
Grundad1968 som IK Frej.
MeriterFem säsonger i Superettan (2015, 2016, 2017, 2018, 2019)
Segrare i Stockholm Cup 2006
Medlems-antalDrygt 1000 i ungdomsfotbollen, 200 i herrfotbollen.
Faktaruta

När jag ringer upp Anders Berghagen i juli har IK Frej nyligen besegrat IFK Berga med 3 – 0. Frejs målskyttar – Hampus Söderström, Abdul-Halik Hudu och Albin Mörfelt – är alla inlånade från Hammarby IF. I startelvan fanns faktiskt bara två spelare som inte tillhör Frejs samarbetsklubb: högerbacken Axel Sjöberg, som under säsongens gång kommer kliva över till Hammarby, och målvakten Benjamin Machini. På pappret är Anders Berghagen tillförordnad klubbchef för IK Frej och på föreningens hemsida heter det att han ska avlasta styrelsen och hjälpa till med praktiska frågor.

Men Anders relation till IK Frej är bra mycket äldre än rollen som klubbchef och betydligt mer personlig än vad arbetsbeskrivningen kan antyda.

1968, när Anders var elva år, fanns det ingen idrottsförening i Täby kyrkby, som ligger längst norrut i Täby kommun. IFK Täby och Täby IS höll till i Täby Centrum, och norrut fanns Vallentuna BK, men de flesta ungar i Täby kyrkby åkte inte så långt. De stannade kvar i kyrkbyn, “på landet” som Anders säger, och ägnade sig åt att stjäla mopeder.

– Det fanns ingen klubb som tog hand om oss ungar i den åldern. En kompis till min pappa startade ett hockeylag, som på den tiden kallades Kyrkråttorna. Och min far Åke startade en klubb i bostadsområdet som vi bodde i. De var vänner privat och tyckte att “vi måste göra någonting för ungdomarna här, här finns ju inte någonting”. Och då bildade man IK Frej.

”Första säsongen i Klass 5 vann vi inte en enda match. Men det fanns ju ingen serie att åka ner i, så vi blev kvar i Klass 5 som tur var.”

Namnet anspelade delvis på Täbys förflutna som vikingaby (Frejs oficiella hemsida skryter med att kommunen är “världens runstenstätaste bygd”), delvis på Frejs namnsdag som infaller på Åke Berghagens födelsedag, den 23 januari. Till en början var Frej en anspråkslös förening. Man ägnade sig åt fotboll och hockey, men även frimärkssamling, jazzdans och schack. Det dröjde till 1974 innan klubben ens fick ett herrlag i fotboll. Då växte Stockholm, folk flyttade ut till förorterna och Täby förtätades. Till kyrkbyn kom barnfamiljer och “många såna där gamla avdankade spelare” som Anders säger, som på Åke Berghagens initiativ bjöds in i Frej. A-laget skrevs in i den lägsta svenska serien, som då hette Klass 5. Anders:

– Det är längre ned än gärdsgårdsserien. Första säsongen i Klass 5 vann vi inte en enda match. Men det fanns ju ingen serie att åka ner i, så vi blev kvar i Klass 5 som tur var.

Den säsongen gjorde Anders det första målet i Frejs första riktiga seniormatch, på Täby grusplan 1974. Därefter påbörjades en långsam vandring genom seriesystemen. 2007 vann IK Frej Division 3. Därefter spelade de i Division 2 innan de tog steget upp till Division 1 2010, och väl där blev Frej, som stöttades ekonomiskt av filantropen Thomas Petersson, bara kvar fyra år, innan man kvalificerade sig för kval till Superettan. Kvalmatchen mot Östers IF beskriver Anders Berghagen som “det stora ögonblicket i mitt liv”, och på Vikingavallen vann Frej, anförda av bland andra Christophe Lallet, med tre mål mot noll. Östers IF orkade aldrig vända returmatchen i Växjö. Anders berättar om SvFF:s inspektion av Vikingavallen inför debutsäsongen i Superettan 2015:

– Fotbollsförbundet kom ut på anläggningen och tittade, och sa: det här håller ju inte grabbar, ni kommer ju inte kunna spela någon Superettanfotboll på den här. De hade en lista på femtio punkter, och av dem var det två som var rätt. Det ena var att planmåtten var bra och att bortabussens parkeringsplats var okej. Det var de två sakerna vi hade.

Även över telefon är stoltheten påtaglig i Anders röst. “Jag kan ju hålla på och berätta anekdoter om IK Frej för dig i timmar”, säger han, och bjuder på en om hur det gick till när IK Frej fick sin första tränare.

– Min pappa jobbade i Farsta, så han gick upp tidigt och körde två timmar dit. När tidningsbudet kom och lämnade tidningar på morgnarna, såg pappa att han hade en fotbollsoverall på sig. Vi hade ingen tränare vid det tillfället, så pappa frågade: “spelar du fotboll?”. Och ja, då var han portugis och hade kommit till Sverige för att spela fotboll i Markim-Orkesta. Då frågade pappa: “kan inte du träna IK Frej?”. Jo, så han blev tränare.

”Han var portugis och hade kommit till Sverige för att spela fotboll i Markim-Orkesta. Då frågade pappa: ”kan inte du träna IK Frej?”. Jo, så han blev tränare.”

Nuförtiden är det inga portugisiska brevbärare som tränar IK Frej. Sedan januari 2020 är det Janne Mian som har huvudansvaret, flankerad av Martin Foyston. Utnämningen av Mian och Foyston är ett led i det samarbete med IK Frej som Hammarby tecknade 2018, som till en början innebar att Bajen lånade ut spelare, men som nu kommit att innebära att IK Frej har förlagt sina träningar på Årsta IP och deltagit i en uppvisningsmatch med Zlatan Ibrahimović iklädda Bajendräkter. Spelartruppen domineras av Hammarbyspelare: av de 21 spelare som återfanns i Frejs trupp i skrivande stund är det bara två som inte lånats in från Hammarby (målvakterna Benjamin Machini och Linus Dahlgren, en egen produkt som inte spelat en enda minut i årets Division 1 Norra).

Alltefter att säsongen lidit har även de spelare som utmärkt sig för Frej tagit steget över till Hammarby. Kalle Björklund spelade för laget under säsongsinledningen, men fick göra sin debut för Hammarby i juli. Axel Sjöberg inledde även han säsongen i Frej, men ck senare chansen i Bajen. Lagkaptenen, Abdul-Halik Hudu, blev utlånad till GIF Sundsvall för att få matchning på högre nivå.

Det är förmodligen den typen av truppbygge som provocerar Sveriges fotbollsromantiker: det är uppenbart att Frejs a-lag i första hand finns till för att förädla Hammarbytalanger, och i andra hand för Frejs skull. I en podcast med Norrortssporten beskrev Janne Mian målsättningarna med säsongen såhär: “Det handlar om att fostra spelare upp i eliten. På sikt kan man kanske komma tillbaka till Superettan, det är inte det primära målet just nu.“

Att fotbollskrönikörer och motståndarsupportrar låter sig retas är inte svårt att förstå. Men för den som lever med en liten klubb kan sådana osentimentala lösningar vara den enda vägen ur en hopplös situation. Anders Berghagen:

– Tittar man på det här ur ett lite mer nyktert perspektiv så var det det enda sättet för oss att överleva i det här lilla formatet. Att ha en samarbetsklubb, typ Hammarby, som har en helt annan organisation, som har spelare och så vidare.

Peter Kleve är föreningschef inom Hammarbys ungdomsfotboll. Sedan juni 2020 är han ordförande i IK Frej, och var med på det uppmärksammade styrelsemötet i juni. Om det säger han att mötesdeltagarna var glada över att en lösning presenterats så att herrfotbollen inte behövde sättas i konkurs. Det är inte en helt obekant situation för svenska klubbar i skarven till elitfotbollen. Överlag är det få Superettanklubbar som får ihop siffrorna: i SvFF:s analys av Superettanklubbarnas ekonomi från 2019 rapporterade man det största driftunderskottet sedan Superettan etablerades år 2000, detta trots att Superettan som serie sålde spelare för mer pengar än någonsin förut. Bara fem av 16 klubbar redovisade ett positivt ekonomiskt resultat, resten gick back.

2019 rapporterade SvFF det största driftunderskottet bland Superettans klubbar sedan serien etablerades år 2000.

Men även i denna dystra ekonomiska verklighet särskiljer sig IK Frej, och det negativt. Under sista säsongen i Superettan hade föreningen de överlägset minsta intäkterna i serien: totalt 8,3 miljoner kronor. Dalkurd, som hade näst minst intäkter, hade ändå 6 miljoner mer. Då hjälpte det föga att IK Frej hade Superettans lägsta kostnader, de gick ändå back. När säsongen var färdigspelad hade man ett eget kapital på minus 1,4 miljoner kronor. Så har det sett ut samtliga säsonger som Frej spelat i landets näst högsta serie, med undantag för 2014, då Frej tjänade pengar på en vidareförsäljningsklausul när Sam Johnson såldes från Djurgården till Wuhan Zall. Dessutom var Frej under 2018 indraget i en tvist med Täby kommun över obetald planhyra, för vilket klubben avkrävdes en halv miljon kronor.

Discoverys nya tv-avtal ger Allsvenskan rätt till 562 miljoner kronor och Superettanklubbarna 187 miljoner kronor. Division 1-klubbarna får ingenting.

Och om det var svårt att få ihop räkenskaperna i landets näst högsta serie, är det ingenting mot utmaningen som IK Frej ställs inför i Division 1 Norra. Det är inte för intet som Norrettan brukar kallas för Sveriges dyraste serie att spela i: intresset är litet, sponsorintäkterna knapra och bortaresorna till Luleå hopplöst långa och plågsamt dyra. Dessutom ökade klyftorna mellan de två högsta serierna och Division 1 i fjol. Då skrevs ett nytt tv-avtal med Discovery, som ger klubbarna i Allsvenskan rätt till 562 miljoner kronor och klubbarna i Superettan 187 miljoner kronor. Division 1-klubbarna får ingenting, utan måste förlita sig på matchdagsintäkter – detta i en serie där en genomsnittlig match ses av 372 åskådare. Enligt Anders är det mot den här bakgrunden samarbetet med Hammarby ska ses.

– Om vi inte hade fått killar från Bajens nätverk att gå in med pengar, då hade vi varit tvungna att göra konkurs på herrfotbollen. Det fanns inga andra alternativ.

Huruvida styrelsemajoritet var ett krav för att sponsorerna skulle gå in med pengar är inget man talar högt om. När jag ställer frågan till Peter Kleve svarar han bara att “en förutsättning för medlen som täcker driftkostnaderna var att driften skulle säkerställas”.

En av initiativtagarna till samarbetet mellan Frej och Hammarby var Janne Jonsson, som jobbade som klubbchef för IK Frej mellan 1 januari och 11 november 2019, då han fick lämna i sviterna av klubbens degradering. Janne:

– Jag och Frej skiljdes som vänner, men jag och styrelsen skiljdes inte som vänner.

Att det var Janne som var med och jobbade fram Hammarbysamarbetet är logiskt av flera skäl. Janne är förvisso uppvuxen i Täby, och tillbringade delar av 90-talet som yttermittfältare i IK Frej, men hans familj är hammarbyare sedan tre generationer och själv är han god vän med Jesper Jansson. Enligt Janne var han anställd som klubbchef, men fick inte ägna så mycket tid på att bygga upp organisationen som han önskade. Problemen var för akuta, och Janne fick snarare släcka bränder än planera för framtiden.

Han pekar även på beslutet 2017 att göra om Frej till en alliansförening som negativt för herrfotbollen. Där och då separerades herrfotbollen från övriga sektioner inom föreningen, och det ideella engagemang som byggt IK Frej ska ha gått förlorat. Enligt Janne var ursprungligen idén att ha en trupp med fyra eller fem inlånade Hammarbyspelare, och att låta vissa talanger träna med Hammarby på Årsta. Janne:

– Nu har Hammarby mer eller mindre tagit över IK Frej Herrfotboll. Och det är ju på grund av den gamla styrelsen. Så var det inte tänkt att bli.

Idag är Frej uppdelade i flera olika föreningar, varav ungdomsfotbollen är absolut störst i numerär. I föreningen för herrfotboll finns drygt 200 medlemmar, i ungdomsfotbollen runt tusen. Men de som är engagerade i ungdomsfotbollen har inte rösträtt i ärenden som gäller Frejs representationslag, och tillfrågades inte när man tog beslut om att herrfotbollen skulle lämna alliansföreningen. Inför den här artikeln kontaktar jag flera som är engagerade i IK Frej på ungdomssidan, men samtliga avböjer att medverka. De menar att de inte har någon insyn eller påverkan på herrfotbollen. I praktiken är de två olika föreningar: ett representationslag som finns till för Hammarbys skull, och så ungdomsfotbollen.

I alla fall är det så Hammarby verkar betrakta det. I podcasten med Norrortssporten försvarade Janne Mian träningsmatchen mellan Hammarby och Frej, som ägde rum i april, mot kritik som menade att den gick emot Folkhälsomyndighetens riktlinjer. Träningsmatcher mellan olika lag var förbjudna, men enligt Mian var inte matchen ifråga att betrakta som sådan. “I en träningsmatch, då möter man ju ett annat lag. Det var ju inte så att Hammarby mötte Frej.”, sa Mian. “IK Frej är ju egentligen Hammarbys U23. Det kan man lugnt säga. Det är nästan bara Hammarbyspelare“. En ungdomstränare i Frej som jag pratar med beskriver att samarbetet mellan föreningarna för herr- och ungdomsfotboll fungerar dåligt, och upplever det som att herrlaget skurits bort från föreningen utan att de engagerade i ungdomsfotbollen tillfrågats i förväg. Anders Berghagen ser på det hela med mer ro.

– Det vi vill se på Vikingavallen, det är bra fotboll. Sen om killarna är två från Frej, sju från Hammarby och tre från BP – så har det alltid varit och så kommer det alltid förbli. För mig handlar det mer om att spela rolig fotboll och att njuta av fotbollen. De som har riktigt Frejhjärta ser på precis samma sätt som jag.

Men Hammarbysamarbetet till trots kan det mycket väl vara så att IK Frej fortfarande inte genomlevt sin största förändring. En detalj från årsmötet den 15 juni som inte fick särskilt mycket medial uppmärksamhet är styrelseförslaget om att herrfotbollen ska lämna alliansföreningen, som Frejs herrfotbolls medlemmar röstade för. Om förslaget går igenom, skulle det ha dramatiska konsekvenser för IK

Då kommer namnet Frej bytas ut och vikingahjälmen försvinna ur klubbemblemet.

Frej. När en medlemsförening lämnar en alliansförening måste den utträdande föreningen sluta använda sig av alliansföreningens namn och klubbemblem. Frejs herrfotbollfsörenings 200 medlemmar kommer ha möjlighet att rösta om saken i februari nästa år, men om förslaget inte bestrids kommer namnet Frej bytas ut och vikingahjälmen försvinna ur emblemet. Anders bekräftar:

– Om det nu blir så att fotbollen lämnar, då blir det inte IK Frej Täby som blir namnet på den nya klubben.

Ett klubbmärke som byts ut, ett namn som försvinner och en spelartrupp som koloniseras av inlånade juniorspelare. Om man vill hänfalla åt fotbollsromantik finns det mycket man kan förarga sig över vad gäller samarbete mellan Hammarby och Frej. Men vem ska man hänga? Hammarbys klubbledning, som bara ser om sin förenings bästa, eller Frejs ideella, som försöker undvika sin klubbs konkurs? I slutändan blir frågan om Frejs framtid en fråga om vilket Fotbollssverige vi vill ha. Om vi vill behålla det rådande systemet, med en tredjeliga som det är en förlustaffär att spela i, kan vi nog räkna med att se fler föreningar gå IK Frejs väg. Vad som blir det nya namnet på Frej om herrfotbollen lämnar har man inte tagit ställning till i dagsläget. När jag ställer frågan till Peter Kleve säger han att fokus för säsongen ligger på annat håll. Men för Anders Berghagen är det inget som förtar något av det som IK Frej har åstadkommit. Anders:

– Vi hade det uppe på mötet också, skulle vi ha tackat nej till den Superettan-platsen? Nej, det gjorde vi inte, och vi fick en fantastisk resa. Mötte Helsingborg, spöade dem med 4-0. Det står i historieböckerna. 


Myten finns på att köpa på Söderbokhandeln eller 69:ans tobak och kan beställas via mejl till redaktion@mytenfanzine.se

Kategorier
Inlägg

Stå upp för oss

Det är en svår jävla avsmak man drabbats av nu när den står där i all sin nakenhet, den moderna fotbollen utan supportrarna.

Visst är resultaten deprimerande, men man har ju bröstat bra mycket värre utan att känna sig så här uppgiven. I våra mörkaste stunder tänker vi att streamen från Söderstadion är en dystopisk metafor för hur klubben skulle se ut utan en levande läktarkultur, när bara företagsstrukturen och produktfixeringen finns kvar. Fantasilösa kontraktsarbetare som rör sig håglöst omkring på konstgjort underlag, helt omslutna och avskurna från omvärlden av ett skrytbygge.

Vi har kunnat övervinna eller överleva det mesta, tack vare att den största och mest vitala delen varit konstant. Klubbens hjärta, kulturbärarna – vi som lever våra liv på läktarna. Det har inte spelat någon roll vilka som inkräktat eller motarbetat oss- vår egen styrelse, förbundet, tv-bolagen, staden, djurgårn, polisen eller amerikanerna – vi flyttar oss aldrig. Förrän nu.

Pandemin har lyckats med det som så många misslyckats med tidigare. Här sitter vi nu framför TV:n, utestängda, maktlösa och tystade. Det är ett lidande som inte ens går att jämföra med en misslyckad säsong.

Billborn har så klart rätt när han pratar om symbiosen mellan laget och läktaren under hösten 2019. Men nu kan vi ju inte vara där och bära fram laget, det finns inga 25 000 där för att ”plocka fram det där lilla extra”. Så den här gången återstår inget annat för Hammarby Fotboll än att gräva sig ur gropen på egen hand. Eftersom klubben ändå tiger ihjäl gräsrötter som inte är helt bekväma, så får vi tålmodigt stå här utanför och vänta på att få komma in. Vi kommer fortsätta att blöda ur lädret, men resten får ni lösa själva.

Med det sagt vill vi absolut inte se nån gå, det vore dessutom idioti under omständigheterna. Däremot behöver man som spelare, ledare eller anställd fundera över att man ens har alternativet att lämna när det går emot, det har inte vi. Den här gången är det er tur att stå kvar, och stå upp för oss när vi är nere för räkning.

#hammarby #bajen #tommaläktare #apansår #krossadjurgårn
Kategorier
Inlägg

Ropen dom skallar, från Söders kvarter…

Att det sticker i ögonen på tvillingarna och fotbollsetablissemanget från Malmö och Göteborg när Hammarby drar fram, det är inget nytt fenomen. Här kommer dom tågande igen, kuken fram, och för mest oväsen av alla. Sjunger ut oss, sopar oss i backen, garvar, hånar och firar livet. Vad i helvete är det frågan om, det är ju inte dom som vinner?

Hammarbyarens orubbliga stolthet kommer inifrån, och ur rötterna. Och det kanske är precis därför mer framgångsrika motståndare alltid behövt ta varje chans att försöka spotta på oss och sparka neråt. För enligt pokalskramlarnas logik har Bajen aldrig varit värda mer än en axelryckning, men märkligt nog lämnar vi sällan någon oberörd. Genom decennierna har det hetat att vi är förlorarna, dom utslagna, slödder och smuts. Söderstadion ramlar ner, ett ruckel jämfört med förbundets egna arena eller skrytbygget från OS 1912. Södermalm är alkisarnas och pundarnas stadsdel, vilket sjukt nog lever kvar i jargongen, även fast blöjor på varenda ståplats låtsas knarka och snobbarna vill bo på Söder.

Samtidigt har ju den mytiska bilden av en hammarbyare också tilltalat många utomstående – den lite sargade, rappkäftade levnadskonstnären som älskar sina lirare, som slår ur underläge men alltid sluter upp. Som överlever mot alla odds, på sin stolthet och med sin galghumor. Och om man verkligen tänker efter, så kanske den tilltalar fler än man tror?

För om djurgårdaren som aktivt valt att följa Napoli och West Ham skulle få födas igen, är vi verkligen helt säkra på att han skulle vilja lajva Millwall-ramsor med innebandyspelare, Handels- studenter och brillormar från Kungsholmen? Medaljerna verkar ändå inte vara prio ett, när man fick välja. I Malmö är man såklart stolta över sina titlar, det hade vi också varit, men det är väl ändå tvek om alla orten-chica ultras hämtar inspirationen hos Real och Bayern München? Exakt, det är underdogen med det stora, hårdnackade följet man alltid apar efter. Diffen leker Peaky Blinders, inte The Crown. När chansen att dikta upp en bakgrund i kåkstaden plötsligt dök upp, då var det fan långa benet före till tryckeriet.

Den här sortens personlighetsstörning och anknytningsproblem på gruppnivå har man ändå vant sig vid. Men vi hade faktiskt inte förutsett hur jävla illa det skulle brinna i huvudet på övriga, bara för att vi börjat bygga en sportslig verksamhet värdig klubbens genomslagskraft i övrigt. Plötsligt heter det att gamla Söderstadion var äkta. Bajen har alltid haft en speciell kultur, den borde man värna. Många slår en full rundpall, nu är det Hammarbys identitet som underdog, dom väderbitna förlorarna, som är det mest värdefulla vi har. Man hänvisar till riktiga gamla bajare man känner, som lider, och varenda jävla såll med fungerande tummar har en analys om vår historia kontra vår nya, förkastliga riktning. Alltså den där den sportsliga organisationen växer, bygger nytt, går i täten och utvecklas. Som att dom två skulle utesluta varandra, eller att vi som lever och andas med klubben inte skulle fatta var svårigheterna ligger.

Kindlund uttryckte en väldigt nykter syn på saken nyligen – vi är villebråd nu, alla vill se oss falla. För journalisterna handlar det så klart bara om uppmärksamhet. Inget utom Zlatan ger så mycket klick som dåliga nyheter om Bajen, för det hugger alla på, även vi tyvärr. Men när det kommer till dom traditionellt framgångsrika klubbarna, så vill dom att vi ska veta vår plats.

Det där är en urgammal härskarteknik, men helt förgäves i det här fallet, eftersom vi aldrig rättat oss efter nån och knappast kommer börja nu. Det kommer vi inte heller göra den dagen resultaten går emot oss igen. Men just den grejen är tydligen så jävla svårsmält att nån ordningsman i balaklava övervann sin dif-hand och ritade en informationsplansch till twitterkriget, med tydliga instruktioner att stå med mössan i hand och respektera Malmö och Göteborg. Och att försöka sätta lite tryck på Bajen att sluta väsnas, med hjälp av besvärade miner och grupptryck från andra kompisar med många medaljer. Kompisar som direkt hakade på, tills dom upptäckte att vi ÄLSKAR hur den beskrivningen fångar vår attityd. Och att dom själva ser fett löjliga ut där dom står och sneglar.

En sak har i alla fall blivit väldigt tydlig i den här högljudda debatten om Hammarby, som engagerar så många utanför dom egna leden. Nu när vi börjat flåsa dom i nacken rent sportsligt, så finns ett stort och nyfunnet intresse att istället diskutera massa andra värden runtomkring. Där har vi i och för sig utmärkt oss i alla tider, men det blir också allt viktigare att ifrågasätta. För vad har dom kvar, när vi är vi, och vinner? Maratontabellen? Hahaha.

Bild: @difenderssthlm på twitter
#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #lyckligabajen #viblirbarafler #kukenfram #difhand #ordningsman #bajenclubsofia

Rubriken är förstås hämtad från den här gamla klassramsan:

Ropen dom skallar, från Söders kvarter
Lyckliga Bajen, vi blir bara fler
Borta e djurgårn, borta e gnaget
Borta e blåvitt, förlorade slaget

Men lyckliga Hammarby, vi håller på Bajen
Vi håller på Hammarby, vi gör faktiskt det

Vi hatar ju aik, vi hatar ju djurgårn
Vi håller på Hammarby, vi gör faktiskt det

Melodi: Lyckliga gatan