Kategorier
Inlägg

Ropen dom skallar, från Söders kvarter…

Att det sticker i ögonen på tvillingarna och fotbollsetablissemanget från Malmö och Göteborg när Hammarby drar fram, det är inget nytt fenomen. Här kommer dom tågande igen, kuken fram, och för mest oväsen av alla. Sjunger ut oss, sopar oss i backen, garvar, hånar och firar livet. Vad i helvete är det frågan om, det är ju inte dom som vinner?

Hammarbyarens orubbliga stolthet kommer inifrån, och ur rötterna. Och det kanske är precis därför mer framgångsrika motståndare alltid behövt ta varje chans att försöka spotta på oss och sparka neråt. För enligt pokalskramlarnas logik har Bajen aldrig varit värda mer än en axelryckning, men märkligt nog lämnar vi sällan någon oberörd. Genom decennierna har det hetat att vi är förlorarna, dom utslagna, slödder och smuts. Söderstadion ramlar ner, ett ruckel jämfört med förbundets egna arena eller skrytbygget från OS 1912. Södermalm är alkisarnas och pundarnas stadsdel, vilket sjukt nog lever kvar i jargongen, även fast blöjor på varenda ståplats låtsas knarka och snobbarna vill bo på Söder.

Samtidigt har ju den mytiska bilden av en hammarbyare också tilltalat många utomstående – den lite sargade, rappkäftade levnadskonstnären som älskar sina lirare, som slår ur underläge men alltid sluter upp. Som överlever mot alla odds, på sin stolthet och med sin galghumor. Och om man verkligen tänker efter, så kanske den tilltalar fler än man tror?

För om djurgårdaren som aktivt valt att följa Napoli och West Ham skulle få födas igen, är vi verkligen helt säkra på att han skulle vilja lajva Millwall-ramsor med innebandyspelare, Handels- studenter och brillormar från Kungsholmen? Medaljerna verkar ändå inte vara prio ett, när man fick välja. I Malmö är man såklart stolta över sina titlar, det hade vi också varit, men det är väl ändå tvek om alla orten-chica ultras hämtar inspirationen hos Real och Bayern München? Exakt, det är underdogen med det stora, hårdnackade följet man alltid apar efter. Diffen leker Peaky Blinders, inte The Crown. När chansen att dikta upp en bakgrund i kåkstaden plötsligt dök upp, då var det fan långa benet före till tryckeriet.

Den här sortens personlighetsstörning och anknytningsproblem på gruppnivå har man ändå vant sig vid. Men vi hade faktiskt inte förutsett hur jävla illa det skulle brinna i huvudet på övriga, bara för att vi börjat bygga en sportslig verksamhet värdig klubbens genomslagskraft i övrigt. Plötsligt heter det att gamla Söderstadion var äkta. Bajen har alltid haft en speciell kultur, den borde man värna. Många slår en full rundpall, nu är det Hammarbys identitet som underdog, dom väderbitna förlorarna, som är det mest värdefulla vi har. Man hänvisar till riktiga gamla bajare man känner, som lider, och varenda jävla såll med fungerande tummar har en analys om vår historia kontra vår nya, förkastliga riktning. Alltså den där den sportsliga organisationen växer, bygger nytt, går i täten och utvecklas. Som att dom två skulle utesluta varandra, eller att vi som lever och andas med klubben inte skulle fatta var svårigheterna ligger.

Kindlund uttryckte en väldigt nykter syn på saken nyligen – vi är villebråd nu, alla vill se oss falla. För journalisterna handlar det så klart bara om uppmärksamhet. Inget utom Zlatan ger så mycket klick som dåliga nyheter om Bajen, för det hugger alla på, även vi tyvärr. Men när det kommer till dom traditionellt framgångsrika klubbarna, så vill dom att vi ska veta vår plats.

Det där är en urgammal härskarteknik, men helt förgäves i det här fallet, eftersom vi aldrig rättat oss efter nån och knappast kommer börja nu. Det kommer vi inte heller göra den dagen resultaten går emot oss igen. Men just den grejen är tydligen så jävla svårsmält att nån ordningsman i balaklava övervann sin dif-hand och ritade en informationsplansch till twitterkriget, med tydliga instruktioner att stå med mössan i hand och respektera Malmö och Göteborg. Och att försöka sätta lite tryck på Bajen att sluta väsnas, med hjälp av besvärade miner och grupptryck från andra kompisar med många medaljer. Kompisar som direkt hakade på, tills dom upptäckte att vi ÄLSKAR hur den beskrivningen fångar vår attityd. Och att dom själva ser fett löjliga ut där dom står och sneglar.

En sak har i alla fall blivit väldigt tydlig i den här högljudda debatten om Hammarby, som engagerar så många utanför dom egna leden. Nu när vi börjat flåsa dom i nacken rent sportsligt, så finns ett stort och nyfunnet intresse att istället diskutera massa andra värden runtomkring. Där har vi i och för sig utmärkt oss i alla tider, men det blir också allt viktigare att ifrågasätta. För vad har dom kvar, när vi är vi, och vinner? Maratontabellen? Hahaha.

Bild: @difenderssthlm på twitter
#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #lyckligabajen #viblirbarafler #kukenfram #difhand #ordningsman #bajenclubsofia

Rubriken är förstås hämtad från den här gamla klassramsan:

Ropen dom skallar, från Söders kvarter
Lyckliga Bajen, vi blir bara fler
Borta e djurgårn, borta e gnaget
Borta e blåvitt, förlorade slaget

Men lyckliga Hammarby, vi håller på Bajen
Vi håller på Hammarby, vi gör faktiskt det

Vi hatar ju aik, vi hatar ju djurgårn
Vi håller på Hammarby, vi gör faktiskt det

Melodi: Lyckliga gatan

Kategorier
Inlägg

Fursth på bollen

Vem kliver fram idag? Kom igen nu Bajen!

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #krossaiffiff #danmarksdif #räddabarnen #forzachrister #fursthpåbollen #bajenclubsofia
Kategorier
Inlägg

Gåvan

Den här gamla texten hittade vi som fett äkta stencil i våra fett äkta arkiv. Vi älskar den, och ska reda ut det här jävla gnället om ”losermentalitet”, en gång för alla. Hur bra ett fotbollslag är mäts i resultaten, det är det vi har tabeller till. Samtidigt, om man påstår att Hammarby IF inte är något större än ett fotbollslag, så har man inte fattat ett skit. Och det är det här större värdet som är poängen. Det är vi stolta över, oavsett hur det går på planen.

Hammarby är nämligen 50 år av levande ståplatskultur. Pionjärer inom svensk läktarkultur, otaliga gånger. En massiv folkrörelse, som engagerar fler än någon annan klubb i landet. Nya och gamla traditioner växer organiskt till enorm skala, med marschen som det givna exemplet. Hammarby är urstarkt förankrat i en egen stadsdel, med en egen kultur, välkänd i hela landet.

Numera hör vi försök att slå hål på dom här fenomenen från alla möjliga håll, eftersom historielösa jävla färskingar från ställen som Malmö och Göteborg har anammat tvillingarnas trötta tjat. Det är Leksand hit och plast dit, och bara journalister på Söder. Skrattretande förstås, för oss som varit med ett tag, men också väldigt talande.

För hur kommer det sig att den blodfattiga lilla tvillingen från Östermalm skriker sig blå i ansiktet, om hur jävla värdelöst det vore att växa i sin egen arena? Varför är hyllningar i media så jävla upprörande för en kolsäck, om han nu verkligen, verkligen vill vara avskydd av alla?

Jo, på grund av det som beskrivs i texten. Vi vet att vi har har fått gåvan, haft turen att bli hammarbyare. Vi skulle inte byta med nån i hela världen och det syns på oss. Vi kommer alltid stå stadigt i vår långa tradition som gäng som får finnas, oavsett om klubben slåss i den absoluta toppen eller är på lång ökenvandring i Superettan. Därför bekommer det inte oss när nån halvfull jävla sportchef sitter uppflugen i sitt klocktorn och skramlar med dammiga gamla pokaler. Och det vet dom.

Så här ska det också fortsätta vara, även nu när jätten vaknat där nere på planen. Så huka er färskingar, nu kommer vi och tar er, på alla jävla sätt som går.

#smguldetskatillsöder
Kategorier
Inlägg

Höstnerverna

Söderstadion, 00-tal.

Oktober är här och höstnerverna håller på att knäcka oss i år igen. Man är helt efterbliven på jobbet och hör inte ens vad sniglarna tjafsar om hemma. Man kommer på sig själv med att stå kvar på perrongen när ens tåg åker, för att man drömt sig bort i känslan efter derbyt, om vi ändå vinner. KLARAR INTE om vi torskar, tänker man när 9 minuter till nästa trick dyker upp på skylten.

Nuförtiden är det inte dödsångesten i en nedflyttningsstrid som jagar oss, men det kan ju ändå bli att man måste ta en bulle till Västerbron och avsluta allt på söndag kväll. Det regnar aldrig över ölkön längre och trapporna upp till läktaren kunde lika gärna vara valfritt parkeringhus. Men det skiter vi i just nu, för jävlar vilken nerv det är. Fy fan vad vi älskar hösten.

#hammarby #bajen #söderstadion #södermalm #sofia #vitabergen #höstmys #avgrundsångest #västerbron #bajenclubsofia
Kategorier
Inlägg

Porto

Söderstadion augusti 1997, Hammarby-Porto.

För att fira 100-årsjubileet hade Bajen ordnat en vänskapsmatch under sommaren. 5000 på läktarna, men större delen av dom stod på norra. Matchen kändes långt ifrån betydelselös för oss unga grabbar som älskade supporterkulturen och alltid sneglade ut mot Europa, och vi vill minnas att det ändå var tryck.

På plan stod sig Bajen bra mot portugiserna, vad dom nu kom med för uppställning, och vi vann med 2-0. Lasse Eriksson i Portos mål var tillbaka på Söderstadion och året efter kom han hem för gott, för att leda laget till guld 2001.

#hammarby #bajen #söderstadion #90s #hundraåriettan #bajenclubsofia #smguldetskatillsöder
Kategorier
Inlägg

Sundsvall tur och retur

GIF Sundsvall är ju en förening som har oerhört svårt att beröra någon utanför den närmaste kretsen. Men visst finns det ändå en del starka minnen, som bortamötet 2001, när Allsvenskan skulle spelas klart med Hammarby som färdiga segrare. Det har i och för sig inte ett skit med GIF Sundsvall att göra, mindre biroll får man leta efter. Och minnen kanske också är att ta i, det var ganska hårt arbete att pussla ihop vad som egentligen hände den helgen.

Kanske var vi bara färska, kanske var vi inte vana vid framgången, men topplocket gick fan på samtliga när guldet säkrades hemma mot Örgryte. Det var ingen ordning alls under veckan som följde, men till helgen skulle vi självklart upp till Sundsvall för att lyfta bucklan. För oss och många andra fotbollssupportrar i Stockholm var dom här åren lite som en tredje Summer of Love, och vi reste lätt, men med fickorna fulla av knappar.

Fredagen är fortfarande fett oklar, ingen minns riktigt hur vi åkte upp, men vi kan med säkerhet säga att en tapper krigare fick bryt när han blev nekad på casinot i bar överkropp och en annan fick snackas in från hotelltaket, där han stod och såg ut som ett skrämt jävla rådjur i strålkastarljus. Från lördag förmiddag minns vi samlingen på puben, jävligt hög stämning, påminde lite om en fest i Mattisborgen. Matchen var vi på, men dom minnesbilder vi har kan lika gärna vara från TV-sporten.

Efter bucklan drog cirkusen snabbt vidare mot flygplatsen, vi skulle såklart hem till Söder innan spelarna anlände. Vi måste sett ut som om nån kastat in ögonen i ansiktet på oss, men uppenbarligen gjordes bedömningen att vi var i skick att flyga, eller för stökiga att nekas, för på kvällen hängde vi från trafikljusen på Götgatan som alla andra och såg Kenta lira för 20 000 på Medis. Man kan i alla fall konstatera att vi firade precis så ovärdigt som en värdig vinnare ska. Och att Sundsvall fan väcker en del känslor ändå, när man tänker efter.

#hammarby #bajen #bryt #smguld #fearandloathing #tooweirdtolive #tooraretodie #sundsvall #medis #södermalm #sofia #vitabergen #drama #kenta #bajenclubsofia
Kategorier
about Inlägg

Sundsvall 2001

Sundsvall 2001.

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #montebiancoregulars #bajenclubsofia #smguldetskatillsöder