Vi skulle aldrig byta polarna mot pokalerna, ens på en budis. Vi skulle aldrig byta en sekund av vår historia mot Malmös. Tvek om man skulle byta en enda lirare i finalen mot någon i Malmös omtalade supertrupp och framförallt skulle man ju aldrig byta bort parentesen Milos horeri i höstas.
Finalen var en torsk som aldrig kommer sluta svida, men så som vi genomförde den ska vi ändå gå rakryggade. Och idag drar vi ut i landet igen, med lika många pokaler som sist men också lika många polare. Drömmen om den stora bucklan lever än.