Vi har fortfarande noll att säga om nåt, så idag lämnar vi över till nån som har det:
”Kvällen innan cupfinalen gick jag förbi Kvarnen och skivsläppet med Supportrarnas matchprogram. Platta och program till mig, men framförallt skulle min grabb fylla 16 dagen efter matchen. Jag ville ge honom affischen som matchprogrammet gjort och satt upp i hundratal över hela Söder.
Vanligtvis plockar man väl bara affischerna man vill ha, men här var ju hela poängen att de ska sitta uppe. Jag var nästan rörd till tårar när de dök upp, en så självklar sak, men samtidigt utförd med en sådan otrolig finess, som jag tror vi kanske blivit lite bortskämda med. Det kändes så givet att de skulle sitta på just de här väggarna, men samtidigt svindlande att tänka på allt som hänt sedan begynnelsen här i kvarteren.
Jag velade faktiskt ganska länge kring att köpa den innan matchen var spelad, men skulle det vara någon poäng med presenten, så skulle han ju få den och öppna direkt på morgonen. Omtöcknad och segerrusig, en oslagbar minnestavla av den hittills största dagen i hans unga supporterliv. Det fick vara värt den idiotiska chansningen.
Sonens födelsedag blev faktiskt räddningen till slut. Vad annat skulle bättre kunnat slå hål på den overklighetskänsla och totala tomhet som legat över hela tillvaron sedan sista straffen.
Vi bytte en uppgiven blick och han log snett åt mig när han rullade upp affischen. Jag tvivlar inte en sekund på att han insåg hur storslagen present det kunde ha varit. Kanske att han skulle sätta upp den ändå, sa han, som ett skämt och för att Williot är en jävla hjälte oavsett.
Vi får se hur det blir med det, den här torsken tog så hårt att det gjorde ont att se. Han kanske inte riktigt inser det själv än, men hade Williot istället avgjort där med 10 minuter kvar, så vågar jag påstå att det hade påverkat resten av hans liv. Men mitt hjärta svämmade också över där på morgonen, när jag förstod att han tar torsken som en äkta hammarbyit. Förr eller senare kommer vi garva åt eländet tillsammans. Det är vad vi gör. Minnas det här ihop, som man jämför ärr. Under hans livstid är vi vinnare ibland, men vore det alltid enkelt, då vore han någon annans son.”
bajenclubsofia 