Än går det vågor på Hammarby sjö!
Kanske den mest äkta parollen av dom alla, om man frågar oss.
Förutom den fina metaforen och referensen till rötterna i Barnängen och rodden, så syftar den ju på ett av föreningens allra viktigaste särdrag genom åren. Det spelar ingen roll hur många gånger vi varit nere för räkning, att kasta in handduken har aldrig funnits på kartan. Vi har aldrig brytt oss om vad rikare och mer framgångsrika klubbar, tidningar, förbund eller politiker hittat på. Runt Hammarby sjö pågår livet för hammarbyarna, oavsett vad.
På senare år har vågorna också börjat få en lite annan mening för oss. Hotet är ju inte längre konkurs eller att stå utan träningsplaner, utan snarare att det går för bra. Förstå oss rätt här, det är inte det där trötta krönikörtramset om att bajarens supporterskap på nåt sätt skulle vara hotat av framgångar. Vi står på axlarna på dom som gått före oss, och vad som händer idag ändrar inte historien. Vår berättelse kommer alltid vara den om en klubb som fått slå sig fram under svåra förutsättningar och aldrig fått något gratis av fotbollsetablisemanget. Så det är ju snarare tvärtom, hit med dom där jävla gulden nu, inte en dag för tidigt.
Vad vi menar är att det är nya spelregler för fotbollen, det är en verklighet som alla klubbar lever i oavsett nivå av självbedrägeri hos deras supportrar. Och i den här nya fotbollsvärlden gör ju Bajen det jävligt bra. Man är liksom inte orolig för att det är klåpare bakom rodret.
Det betyder kanske att vi ska låta proffsen navigera efter den nya kartan. Men det betyder inte att transfers, sponsoravtal och rättigheter är det vikigaste i alla vägval. Numera kanske man kan tänka att det är vi på läktaren som är vågorna på Hammarby sjö, när officiella ska kryssa fram i företagandet. Låt det aldrig sluta storma runt matchtröjor och obekväma motioner, och låt ingen glömma vad det är som gjort den här klubben till vad den är. Än går det vågor!
Och fuck Intersport apropå det.
bajenclubsofia 