Vad hände med att ge och ta?
Ett par rapp över benen när man var omedgörlig, eller en schäfer hängande i 501:orna om det verkligen ballade ur, sånt kunde vi leva med. Vi ville vara outsiders, och var väl obekväma, störiga och kanske ordningsstörande ibland. Men mest var vi ju bara ute efter ett garv, och även snuten verkade ha den insikten. Så mellan varven kunde dom lokala styrkorna uppenbarligen slå sig ner vid hotellfrukosten och jiddra lite, utan att vara rädda för att tappa ansikte.
Sen dess har det hänt jävligt mycket kring fotbollen. Vi snackar ju helst bara Bajen här (särskilt nu när gnaget skriver motioner om nazistiska värderingar i ungdomsverksamheten), men mycket är förstås allmänt. Trygghet och värdegrund är prioriterat, andelen kvinnor och barn bara ökar, och på delar av arenan är matcherna en ren familjetillställning. Vi är inte längre 5000 packade snubbar, utan 20 000 besökare ur de flesta samhällsskikt. Gott om ”skattebetalare” och ”vanliga medborgare”. Lägg till de sociala projekt klubben driver, så blir det tydligt vilken institution fotbollsklubben är i samhället.
Samtidigt, själva grunden för läktarkulturen är inte bara gemenskap över gränser, eller fiendeskap över andra gränser, utan kanske framförallt känslan av att vara outsiders. Därför kommer det alltid finnas en tätt sammansvetsad kärna på ståplats, som vill leva efter sina egna deviser och inte rätta sig i ledet. Men här måste man ha lite perspektiv. Är det så jävla farligt då?
Det är ingen samhällsomstörtande verksamhet som lett till den här upptrappningen av repressiva åtgärder, utan otillåtna fyrverkeripjäser och mindre ordningsbrott. Vad gäller våldet, så kan ingen hävda att situationen inne på arenorna inte förändrats, genom samarbete och respekt mellan klubb och supportrar, och inget annat.
Vare sig den egna agendan är moralisk, politisk eller ekonomisk, så kommer förespråkarna av repressiva åtgärder inte nöja sig förrän det är tomt eller dött på läktarna. Men det kommer vi ju aldrig låta ske. Så att gå ut och göra antydningar om tårgas i det här ansträngda läget, det är bara ännu ett sorgligt självmål från polisen. Sitt ner för fan, ta lite äggröra och var som folk.
Ett svar på ”Frukost med fienden”
Jag minns hur det var på gamla Söderstadion. Ibland stod det en halvhet å hårdsminkad kvinnlig snut bland bengen i hörnet. Hon fick såklart jävligt mycket uppmärksamhet och verkade bara digga det. Jag blev såklart lite kär och det var då jag insåg att en inte riktigt styr över sina känslor. Först då. Om jag fick välja så hade vi hånglat, sen tagit av hennes kravallutrustning och tackat av laget. Om hon fick välja så hade jag blivit ihopbuntad, misshandlad på ett pedagogiskt vid och sen utvisad till Utanför EU. Men som sagt kärlek kan se så annorlunda ut.#bluegirlshurt
GillaGilla