Dynamiken på Söderstadion var inte bara hur vi slets mellan lycka och misär, eller alla olika typer av människor som samlades kring en gemensam sak. Söderstadions dynamik fanns också i de olika element som möttes, och i relation till omgivningen. Betong och trä mötte gräs. Grått och grönvitt. Hemma- och bortasupportrar hölls åtskilda av taggtråd, men också ett stort jävla pilträd. Om det blåste och regnade, då blåste och regnade det även på oss.
Inne från den moderna arenan går det egentligen inte att avgöra om man är i Hammarby eller på Gärdet, om man nu inte visste bättre, men Söderstadion var ett med sin omgivning. Från läktaren kunde man se en flagga hänga från balkongen på andra sidan Nynäsvägen. På andra sidan Hammarbykanalen kunde morsan höra målen på Söderstadion om fönstret var öppet, idag är arenan isolerad för att inte störa, och du märker inte ens 1-0 om du fastnat i kön utanför.
Den här bilden föreställer inte vårt vildaste målfirande på Söderstadion, eller det sjukaste tifot. Den föreställer allt det där andra, som vi inte kommer kunna återskapa när vi går vidare mot nya tider.
Men ryck upp er nu för helvete, och swisha igen till tifogruppens och @couldbehantzis sinnesjuka lotteri. Kolla priserna, bland annat den här tavlan, och fråga dig själv om du har råd att INTE swisha igen.
bajenclubsofia 