Författare: Repslagargatan

I en tidigare tråd gick jag igenom historien om Hammarbys arbete för en utbyggnad eller nybyggnad av Söderstadion, som pågick i minst 30 år innan nya Söderstadion stod klar. 2001 tillsatte Hammarby en projektgrupp och 2002 lämnade man över sin utvärdering till Stockholms stad. I juli 2003 satte staden ihop en egen arbetsgrupp för planeringen av en ny arena. Hur gick egentligen diskussionerna från början och vad var tanken med den nya arenan?

När väl en arbetsgrupp satts ihop var det inte ens en fråga om vem arenan var till för. Det var Hammarbys arena. Söderstadion var namnet som användes. Den enda representanten från en idrottsförening var Hammarby IF. Så här redovisar DN:

När Supportrarnas Matchprogram skrev om arbetet 20 okt 2008 diskuterades stadens arbetsgrupp. Kolla fråga nr 2: ”Finns det några andra idrottsklubbar representerade i stadens arenagrupp? Nej.” Inga andra klubbar var med i planeringen av nya Söderstadion.

När Hammarby IF börjar informera om projektet 2003 talar man om nya Söderstadion:

Samma sak var det i dagstidningarna. I Aftonbladet kan man läsa om ”Hammarbys nya arena” och att ”Nya Söderstadion ska ha en form som inte liknar andra fotbollsstadion”.

SvD skriver om ”hur Hammarbys nya evenemangsarena skulle kunna se ut…” och att ”En ny Söderstadion beräknas vara färdig tidigast 2007-2008.”

2007 är beslutet fattat, det ska byggas en ny arena.
SvD sätter rubriken ”Kalldusch för Dif, Bajen kan jubla” och benämner arenan Nya Söderstadion.
DN beskriver väl hur läget såg ut och berättar om klartecken för ”Hammarbyarena vid Globen”. Det råder inget tvivel om att det är Hammarbys arena!

Var fanns Dif när det här arbetet startade? Jo, de var inte med i matchen alls. När de vaknade till, ville de först vara kvar på Stadion, sen ville de faktiskt köpa Råsunda tillsammans med AIK. Så här står det på deras hemsida:

I både Aftonbladet och Expressen kan man läsa om tvillingklubbarnas planer att köpa Råsunda:

På sin hemsida skriver Dif att Hammarby vill ”vara kvar på Söder” och att ett samarbete med Bajen därför är uteslutet. Uppenbarligen var Söder inte ett alternativ när Dif själva fick välja. 

Dif spelar säsongen 2004 på Råsunda medan man allt mer förespråkar ett alternativ på Östermalm (Expressen). Man föreslår dessutom att det ska ske på Hammarby bekostnad (SvD):

2006 trodde Dif fortfarande på en arena på Östermalm. Dif:s informationschef Jonas Riedel i tidningen Östermalmsnytt: ”För oss är det viktigt att arenan hamnar i närheten av den nuvarande. Det är där vi hör hemma.”

Så här reagerar Difs supportrar när de inser vad som håller på att hända. De vägrar flytta till Bajenland.

2009 skriver pressen fortfarande om nya Söderstadion, arenan som ska byggas åt Hammarbys fotbollslag, här från SVT och Sveriges Radio:

Så sent som 2010 redogör Järnkaminerna för att Dif är helt mot att flytta till nya Söderstadion, som nu börjat benämnas Stockholmsarenan.

2010 skriver Difs ordförande, Tommy Jacobsson, en insändare i DN och menar att ”spela på någon av arenorna som uppförs i Solna och vid Globen har aldrig varit aktuellt för Djurgården.”

Men 2011 går Dif ut med att man redan 2013 kommer flytta “från det vi ser som vårt hem och som vi ser som våra hemtrakter”, till den nya arenan på södra sidan. Nu använder SVT den benämningen som var vanligast fram till att namnet såldes, “Stockholmsarenan eller Nya Söderstadion, som Hammarbys fans kallar den.” 

Jag konstaterar två saker för tiden under arenaprojektet:

1. Namnet Söderstadion förekommer i princip i alla källor och från början är det ingen tvekan om att arenan ska byggas för Hammarby.
2. Nya Söderstadion var ALDRIG ett alternativ för Dif. Ingen ville att de skulle flytta till Söder. Men Dif hade inget alternativ och fick rätta sig efter vad andra beslutat.

Som avslutning måste man hylla Patric Ljungström. Utan Patric hade förmodligen nya Söderstadion aldrig byggts.

Det känns som om det behövs en repetition på ämnet Söderstadion. Jag rekommenderar att lyssna på Bajenpodden avsnitt 394 eller läsa boken Söderstadion Forever.

Jag vet inte exakt när de första diskussionerna angående utbyggnad av Söderstadion började. Redan 1969 skrev DN om ett Nya Söderstadion med 30.000 åskådare och skjutbart tak.

1982 lämnade Hammarby en önskelista på förändringar till staden. I artikeln säger Hammarby IFs ordförande Lennart Nyman ”Vi har tjatat i många år…”.

Redan 1983 kom drogs ett projekt igång. Fritidsborgarrådet och senare styrelseledamot i Hammarby IF, Ingemar Josefsson, var med och ledde projektet.

Något år senare bjöd staden in till en projekttävling där ett antal byggbolag fick rita förslag för ”Johanneshovs sport- och kulturcentrum”. Den visar ett preliminärt förslag för ny stadsplan för området.

I samband med att staden byggde Globen planderades en ombyggnad av Söderstadion.

Det skulle ta 3 års att bygga en ny arena. Staden ville att Hammarby skulle lämna Söderstadion under tiden. Hammarby vägrade. ”Vi är en storklubb som vägrar att lämna vårt uppdagningsområde” sa Lennart Nyman.

Det som hände var att kortsidorna togs bort och Hammarbys klubbhus och kansli revs.

Frågan är om vi någonsin hade kunnat komma tillbaka om vi hade lämnat. Arenabolaget verkade inte vilja ha Hammarby i området. 1991 kunde Hammarby inte längre betala planhyra. Spelarna blev utan lön.

Träninganläggningen på Flaten las ner p.g.a. att Hammarby inte hade några pengar. Staden tillät inte ens Hammarby att komma in på Söderstadion. Tidigare under Globen-bygget hade Hammarbys träningsplaner försvunnit, så laget hade inte ens någonstans att träna.

Sen kom 1998. Publiksiffrorna brakade i höjden. Ni kommer säkert ihåg de gråtande barnen. Nu togs behovet upp en större arena upp av dagspressen. Det började bli svårt för Stockholms politiker att ignorera Hammarby och dess publik.

I början på 2000-talet kom planerna igång på allvar. Både ombyggnad och nybygge var på bordet. 2001 sätter Hammarby IF ihop en projektgrupp och i slutet av 2002 är utvärderingsarbetet är klart och överlämnas till Staden.

En inte allt för vild gissning är att projektgruppen aldrig kommit till ett så snabbt resultat utan det arbete som pågått från tidigt 80-tal.

Hammarby IF har alltså arbetat med en utbyggnad alternativt nybyggnad i minst 30 år innan nya Söderstadion stod klar.

Det är sju år sedan sista matchen på Söderstadion.

Det var en stor dag, en sorglig dag, en dag av minnen. Hammarby spelade oavgjort mot Ängelholm. Vi hade förväntat oss en kross, så resultatet kändes som en förlust. Samtidigt var resultatet inte det viktigaste.

Kvällen före matchen, några timmar före midnatt gick vi till Söderstadion. Vi ville ta farväl i lugn och ro. När vi kom dit var tifogruppen på plats. Gubbläktaren var öppen. Rickmer var där och bjöd in oss. Han ville visa oss runt. Några andra Bajare dök upp. Idel kända ansikten. Det roliga var att de kom en och en. Vi hade inte bestämt träff. De hade antagligen samma tanke som oss, gå dit och andas och minnas.  Jag var tveksam till att gå in i omklädningsrummen. Det är ju heligt. Men vi gick in. Man tittade storögt. Vågade inte röra något. Här har Nacka, Turesson, Kenta lirat.

Att fotboll utan publik inte är lika roligt, det står klart för alla. Lag presterar sämre utan publik, det finns det forskning som stöder. Men även arenor påverkar fotbollen. De flesta har drömt om att en gång få spela på de stora arenorna. Visst vill man även som vuxen bocka av San Siro, Camp Nou, Wembley, fast nu på läktaren. Och visst sitter man och myser när man ser klassiska engelska arenor som ligger inträngda bland tegelhuslängor. En trång gång mellan någons privata trädgård, en brant trappa och mindre än en meter till planen. Och visst skulle Dortmunds gula vägg inte vara någon vägg utan Westfalenstadion.

Jag vill med bestämdhet mena att Söderstadion var en av de arenor som var mest integrerad med sitt lag och sina fans. Det var därför det var så svårt att ta farväl. Söderstadion var faktiskt inte byggd enbart för fotboll. Men visst är det fotboll man förknippar med Söderstadion, och visst är det Bajen man tänker på. Långsidesläktarna var som två megafoner mitt emot varandra. Ljudet bara studsade fram och tillbaka. Frisören på Nytorget påstod att han kunde höra publiken när det lät som högst.

På Söderstadion hade läktarna namn. Inga officiella namn. Vi kallade huvudläktaren för gubbläktaren. Kortsidan vid Nynäsvägen hette helt enkelt Nynäsvägen. Vår läktare hade väl inget namn, där talade man om sektioner. E1. Sektionerna bytte också namn. E1 blev K. Senare började läktaren kallas för norra. På något sätt var det fint. Man kunde höra på varje supporter när de började gå på Söderstadion. Namnen var som årsringarna på ett träd. Samtidigt gillar jag inte väderstreck som namn på en läktare. Det är generiskt. Det skulle kunna vara vilken arena som helst. Vi är Bajen, vår arena är speciell. Norra får dessutom tankarna att vandra till Råsunda. Att Hammarby inte döpt läktarna på nya arenan är mycket konstigt. Det borde inte vara så svårt. Skriv läktarnamnen på biljetterna så börjar folk använda dem. Å andra sidan kanske det ska komma från supportrarna.

Det fanns planer på att gräva ner planen, ta bort banorna runt om plan och lägga till rader ända fram till planen. Även kortsidan vid Nynäsvägen skulle byggas om. Den skulle hänga över Nynäsvägen. Vilken jävla arena det hade blivit.

Det var många som var arga på Hammarby efter sista matchen. Souvenirer hade lagts in en skrubb och börjat ruttna. Var jag arg? Ja verkligen. Men jag hade ju redan tagit mitt farväl natten före match. Och nu när jag ser tillbaka på det, så tänker jag att det här är Bajen. Det är nästan som att en förutbestämd lista bockades av. Ingen vinst, Kennedy gör sista målet, ett långt och konstigt avskedstal och sen ska Hammarby klanta sig. Vi talar om det fortfarande, eller hur? För vi vårdar våra felsteg. De blir en del av vår historia och vårt sätt att se på oss själva.

Vi vandrade runt i Söderstadions inre. Vi gick igenom allt noga för att inte glömma. En dörr var låst. Det irriterade några av oss. Vi hade sett Bajens omklädningsrum, vad kunde vara viktigare än så? Vad var det som var så viktigt att det behövde låsas? Vi tvingade Rickmer att öppna dörren. Ett litet rum fyllt med öl. Det var så mycket öl att backarna gick upp i taket. Ta för er. Vi tog försiktigt, nästan andaktligt. Det var lite som nattvarden. Nacka blod. Vi satte oss på avbytarbänken och drack bira. Det var midnatt och det var fortfarande ljust.

Det har tagit mig 7 år att komma över Söderstadion. Minnena kommer alltid att finnas kvar. De planer Hammarby har lirat på har kallats Söderstadion sedan vi lirade på Kanalplan, via Johanneshovs IP och vidare till just den arena som invigdes 1967. Nu är jag klar att gå vidare. Från och med nu kallar jag vår nya arena inget annat än just Söderstadion. Tomma läktare har påverkat mig mer än vad jag trott. Fan vad jag längtar till Söderstadion.

• 

• 

• 

• 

•