Författare: bajenclubsofia

Från Sofia bollplan till Söderstadions gräs

Post author Av bajenclubsofia
Post date 2020-09-13
Inga kommentarer till Från Sofia bollplan till Söderstadions gräs

Även om knattarna inte fostras på grovt jävla grus längre, så tar vi alltid vägen förbi Sofia bollplan om vi kan. Och idag tänker vi lite extra på en av våra som lagt in sina timmar där.

Till skillnad från Skol-DM i friidrott, där man mest stod i skogsbrynet bakom Enskede IP och rökte, så var Skol-DM i fotboll tung prestige. Med det sagt var det ändå en rätt lössläppt miljö. Vissa matcher avgjordes nere på Zinkens perrong långt efter slutsignalen. Till Lidingö hade laget med en låda Hooch vi hade baxat på Nytorgsfestivalen. Där skickade dom även in sin tyngsta gubbe i Sofias omka innan match, för att fråga om nån hade cigg. Jag har, svarade en av bollbegåvningarna, men inte till dig din fitta, och så var tonen satt.

Skollaget var ganska vasst, med flera grabbar som lirade på bra nivå. En av dom var Poppen Björklund, uppvuxen på Östgötagatan och DM-mästare för Katarina Södra redan i fjärde klass. För Sofia lirade Poppen ute ända upp till nian, men när han väl tog plats mellan stolparna var det med pondus. I ett laddat möte med Högalid på Zinken klev han på i full dress från U16-landslaget. Tyvärr slarvade laget bort 5-0, när backar började kräva att lira på topp och Högalid lyckades göra sju.

Poppen hade Hammarby som moderklubb, spelade knatteåren och stod på läktaren som vem som helst. Han gick till BP och hade en lång sejour där som senior. Där kunde storyn slutat, men 2008 var Bajen i skriande behov av två målvakter. Poppen togs in för att täcka upp bakom jättevärvningen och syltryggen Rami Shaaban.

Innan vårderbyt mot gnaget får Rami flunsan och Poppen får besked att han ska starta. Inför 23 000 på Råsunda gör han som 30-åring en urstark debut, men får tyvärr släppa in en kvittering på straff på övertid.

I sin premiär på Söderstadion demonräddar Poppen tre poäng mot ett ursinnigt pressande Helsingborg. Trycket när han plockar Henke Larssons straff är helt stört, och scenen från vår plats på läktaren efter slutsignalen är fortfarande bland dom finaste minnen vi har. Kisen från Södra, Sofia och Kanalplan, hemkommen och firad där nere på Söderstadions gräs.

Etiketter lirare, Söderstadion, Sofia

Inlägg

Stöd på plats

#hammarby #bajen #90s #södermalm #sofia #vitabergen #bajenclubsofia

Etiketter 90-tal, borta, urklipp

Inlägg

1970-2020

Grattis svensk läktarkultur, 50 år av sjungande ståplats idag!

Na-na-na-na…

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #bajenclubsofia #söderstadion #1970 #e1 #pionjärerna #bajenfans #hammarbyultras

Etiketter bajenfans, hjältar, läktarkulturen, Södermalm, Söderstadion, ultras

Inlägg

Muggen under Norra

Post author Av bajenclubsofia
Post date 2020-08-21
Inga kommentarer till Muggen under Norra

Det är väl antagligen nåt monumentalt jävla fel när man förälskar sig i en gammal pissoar. Men det här är fan en plats som format oss till dom vi är idag. Under högstadieåren la man säkert in fler timmar här än till exempel på syslöjden. Där hade ju närvaron i och för sig en liten peak i mars, när det skulle sys flagga till premiären, men ni fattar vad vi menar.

Är man en gång fostrad i den gamla skolans urinoarer, så är det klart att man också hatar dom flashiga badrummen på nya arenan. Dom är lika löjliga och felplacerade bakom en ståplats som valfri Millwallramsa på djurgårn. Är det minusgrader ute ska det fan vara minusgrader på muggen. Att slå en båge i halvtid ska vara som att morgonpendla i Calcutta, allt annat är trams.

Det enda stökiga var om man träffade en polare med löd i fickan medan man föstes fram i kön mot rännan, fokuserade på nyckeln för ett ögonblick, och plötsligt ploppade ut genom utgången på andra sidan, lika pissnödig som man var när man kom in. Fett värt ändå, det var bara att åka ett varv till.

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #söderstadion #urinoart #syslöjd #lödifickan #nyckelbarn #bajenclubsofia

Etiketter Söderstadion

Inlägg

Tjära och fjädrar

Vi drömmer oss ju ofta tillbaka till en tid då Skånegatan inte hade mycket mer att skryta med än bostadshus och en och annan nedgången vitvaruaffär. När korsningen Åsögatan och Götgatan var en biograf, två lågpriskebaber i fullskaligt krig, och ett stort jävla hål till parkeringsplats.

Men om man ska komma på en enda positiv grej som hänt, och försöka bortse från att Södermalm invaderades och rensades på stora delar av dess ursprungsbefolkning, så är det ändå att det exploderat av krogar, klubbar och andra uteställen. Om Söder inte längre är en plats där dom flesta av oss som växte upp där har råd att bo, så är det i alla fall det ställe dit hela södra Stockholm tar sig för att mötas i urballning, vare sig det är på gamla klassiska hak eller något av alla nya ställen.

Därför finns det inget som gör oss så jävla förbannade som när nån proppmätt karriärist i stark bostadsrättsförening börjar GNÄLLA. SKJUT AV den där jäveln som golar till myndigheterna när han bosatt sig ovanpå en krog på Skånegatan. Varenda jävel som grinar över att det festas på gatorna på sommaren, eller som inte pallar att genomlida en utomhuskonsert till 22.00 på Södra Teatern, borde hängas ut med namn, adress och bild i SAMTLIGA Söderorts lokaltidningar. Och framförallt, gör premiärmarschen till en veckolång karneval, där Södermalms verkliga förvaltare tjärar och fjädrar alla som öppnat käften med sitt gnäll, och drar dom upp och ner i procession längs Götgatan för allmän bespottning.

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #ursprungsbefolkning #tjäraochfjädrar #bajenbirakarneval #bajenclubsofia

Etiketter 90-tal, Södermalm

Inlägg

Stå upp för oss

Det är en svår jävla avsmak man drabbats av nu när den står där i all sin nakenhet, den moderna fotbollen utan supportrarna.

Visst är resultaten deprimerande, men man har ju bröstat bra mycket värre utan att känna sig så här uppgiven. I våra mörkaste stunder tänker vi att streamen från Söderstadion är en dystopisk metafor för hur klubben skulle se ut utan en levande läktarkultur, när bara företagsstrukturen och produktfixeringen finns kvar. Fantasilösa kontraktsarbetare som rör sig håglöst omkring på konstgjort underlag, helt omslutna och avskurna från omvärlden av ett skrytbygge.

Vi har kunnat övervinna eller överleva det mesta, tack vare att den största och mest vitala delen varit konstant. Klubbens hjärta, kulturbärarna – vi som lever våra liv på läktarna. Det har inte spelat någon roll vilka som inkräktat eller motarbetat oss- vår egen styrelse, förbundet, tv-bolagen, staden, djurgårn, polisen eller amerikanerna – vi flyttar oss aldrig. Förrän nu.

Pandemin har lyckats med det som så många misslyckats med tidigare. Här sitter vi nu framför TV:n, utestängda, maktlösa och tystade. Det är ett lidande som inte ens går att jämföra med en misslyckad säsong.

Billborn har så klart rätt när han pratar om symbiosen mellan laget och läktaren under hösten 2019. Men nu kan vi ju inte vara där och bära fram laget, det finns inga 25 000 där för att ”plocka fram det där lilla extra”. Så den här gången återstår inget annat för Hammarby Fotboll än att gräva sig ur gropen på egen hand. Eftersom klubben ändå tiger ihjäl gräsrötter som inte är helt bekväma, så får vi tålmodigt stå här utanför och vänta på att få komma in. Vi kommer fortsätta att blöda ur lädret, men resten får ni lösa själva.

Med det sagt vill vi absolut inte se nån gå, det vore dessutom idioti under omständigheterna. Däremot behöver man som spelare, ledare eller anställd fundera över att man ens har alternativet att lämna när det går emot, det har inte vi. Den här gången är det er tur att stå kvar, och stå upp för oss när vi är nere för räkning.

#hammarby #bajen #tommaläktare #apansår #krossadjurgårn

Etiketter derby, fotbollen, läktarkulturen

Inlägg

16 år on tour

Wembley, San Siro, Camp Nou, Maracanã, Söderstadion.

Borta bra men hemma bäst.

#hammarby #bajen #söderstadion #90s #södermalm #sofia #vitabergen #bajenclubsofia #visessnartigen

Etiketter 90-tal, borta, Söderstadion

Inlägg

Götgatan 93

På Götgatan 93 låg från början en biograf, som var jävligt seglivad. Den slog upp för stumfilm redan 1926 och stängde sen ner på 90-talet under det fett äkta namnet Ringside (intill Ringvägen). Men sedan dess spökar förmodligen nån gammal stökig vaktis i lokalerna, för det verkar ha blivit en av stans mest jinxade lokaler.

Det började med att riksaset Peter Forsberg öppnade en jävla hockeybar, komplett med läktare, resultattavla och annat trams. Det krävdes väl inte direkt några övernaturliga krafter för att den idén skulle haverera, och än idag kan vi mysa åt hur Peters dödfödda entré på Söder brände ett stort hål i hans äckliga plånbok. Däremot var det mer imponerande att Skanstull lyckades kväva odödliga O’Learys till döds. Det var inte utan stolthet man jazzade förbi den öde lokalen efter det.

Andra skitprojekt har kommit och gått, men en solklar framgångssaga finns det förstås. Skanstulls första och Söders krokigaste nattklubb – Metró. När den slog upp dörrarna 2002 var det början på en era för många av oss, men det är en helt annan historia. Däremot ska det sägas att Robban P och Mange Carlsons legendariska klubbkväll på adressen drabbades hårt av jinxen. På Metró Lads Clubs första kväll i det lilla sidorummet pumpade det på med svettig soul och knarkig indie helt enligt program, när tidiga KGB plötsligt dök upp, efter att ha sniffat rätt på några djurgårdare på önskelistan längre in i lokalerna. Vakterna glömmer nog aldrig synen av besten med tandskydd som tog täten in. Dörren tog skydd i smuggelkiosken bredvid och ringde 112, medan lurgårn leddes ut genom personalingången på Ölandsgatan. Efter det bannlyste ledningen brittisk musik och vägrade att hålla i nåt som kunde locka för mycket fotbollssupportrar, även om det i praktiken mest brukade innebära att fyra av fem var helt oskadliggjorda E-mongon. Klubben slog igen på sin egen premiär.

Och om ni fortfarande inte tror på jinxen på Götgatan 93, så kan ni grubbla en stund över att den senaste storsatsningen på adressen är en påkostad asiatisk buffé.

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #skanstull #ringside #tandskydd #hockeyarsle #discopuck #ladsclub #batsoup #bajenclubsofia

Etiketter hak, Södermalm, Skanstull

about Inlägg

Hammarbyhamnen

Alla älskar väl en stadig kran. Men förutom det, så blev dom gamla lyftkranarna längs kajen ett jävligt laddat ämne för många av oss som växte upp runt Norra Hammarbyhamnen på 80- och 90-talen. Lite som almarna i Kungsan, fast att vi var boffande barn och inte Johannes Brost.

I hamnen pågick all möjlig djävulskap på nätterna, och även om vi var för små för att fatta hela vidden så kunde man fan ta på spänningen. På kvällarna tog vi oss in genom takfönstren och snokade runt i verkstäder, åkte på arslet i högarna på saltlagret och delade på ett litet röda Prince uppe i hytten på någon av dom övergivna kranarna. Borta i Frystältet satt vi under rampen och lyssnade på musiken som dom äldre skejtarna spelade, eller så klättrade vi upp ovanpå tältet under varma nätter och låg och guppade med vårt standard brunt. När man sen skulle hem så var det med alla sinnen på helspänn, nojig att råka knalla ensam rakt in i ett nassegäng från Frysen.

Vi var krossade när vi förstod att allt skulle väck. Sakta men säkert började dom risigaste pråmarna försvinna, bit för bit jämnades lagerlokalerna med marken för att göra plats för nya bostadsområden, och till sist fraktade man bort kranarna, rev upp hela jävla kajen och byggde ”venetianska trappor” ner mot vattnet. Vi kämpade på, med hängiven skadegörelse på nybyggena och obscena utfall mot turistbåtarna som gick i kanalen ett tag, men hamnen var förstås förlorad.

Nån enstaka ensam kran fick stå kvar på södra sidan, men vid det här laget hade man redan jämnat Lugnet med marken och börjat snickra på livsstilsghettot runt Hammarby Sjö. Och det fattade vi till och med då, att det skulle bara breda ut sig.

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #norrahammarbyhamnen #stadigkran #rödaprince #frysen #lugnet #hammarbysjö #bajenclubsofia

Etiketter 90-tal, Södermalm, Sofia

Inlägg

Hammarby IF For Magic

Post author Av bajenclubsofia
Post date 2020-05-30
Inga kommentarer till Hammarby IF For Magic

Igår gick man runt på jobbet och gjorde målgester hela dan, som en idiot, bara för att vi äntligen ska få se Darijan Bojanic spela fotboll igen. Idag sitter man i en parkerad bil och lipar, förvandlad till en blöt påse muffins av Mange Carlson. Igen.

Du är korkar som smäller
Under eldarnas sken
Du är laget som skräller
Mjölksyrade ben

Viktigast är såklart att vi ska spela fotboll igen, och bara tanken på när Billborn släpper hundarna lös på Göteborg är nästan för mycket. Äntligen får vi surra med varann om hur laget gick i helgen, och leva med förhoppningarna och kallsvettningarna inför hur det ska gå nästa vecka.

Fast just nu måste vi ändå snacka om vad det bredare kollektivet Hammarby ägnat sig åt under den här uppskjutna våren. Gräsrotsinitiativen har ju avlöst varann, för många för att nämna men alla så jävla äkta. Folk har slutit upp i dom officiella kampanjerna, både till förmån för klubben och för sjukvården. Men på sista tiden har det dessutom gjorts några riktiga jävla kulturgärningar, som får oss att spricka av stolthet just nu.

Först ut för oss den här veckan var Bajenpoddens sköna tillbakablick till säsongen 1993. Världsmästarsurr med några gamla hjältar, som hade väldigt framträdande roller på läktaren när vi växte upp. Den tradition som vi är uppfostrade i och försöker föra vidare till alla yngre, den grundar sig i just dom här sjuka upptågen, sarkasmen och humorn, överhetsföraktet och den orubbliga hängivenheten till Hammarby som företeelse. Det slår en att ingen av dom här personerna är på väg nån annanstans bara för att tiderna förändras, tvärtom. Man blir också påmind om en annan flummig grej som man bara vant sig vid, här har vi en rätt högljudd gammal halvligist som gnuggat på med egen podd från krogen i snart 10 år, och i princip har varenda betydande officiell funktion i klubben som återkommande gäst.

Näst ut var såklart Supportrarnas Magasin. Hammarby Fotboll har ett matchprogram som erkänt står sig jävligt väl i internationell konkurrens. Och som enda klubb i landet har vi ett matchprogram skapat, drivet och nära nog fulländat av eldsjälar från ståplats. När Supportrarnas Matchprogram i dagarna släpper sitt andra nummer av magasinet, så kommer man inte bara imponeras av samma höga kvalitet som vi blivit bortskämda med, dom river dessutom av det här konststycket i en tid där många andra klubbar i princip har total radiotystnad. Och omslaget är ett jävla Dexys- album, eftersom man tagit in en ytterligare en läktarlegend för att recensera Bajenlåtar. Som i sin tur släpper en helt magisk kampsång och full on Stax- ballad om Hammarby idag, tillsammans en annan tjomme från Tömba. Eller gröna linjens Hank Williams, som han för övrigt kallas.

Och det är där vi är nu, vid den tredje och allra största snytingen den här veckan, den som till sist fick våra gamla Hammarbyhjärtan att svämma över. Men det är inte bara Mange Carlsons och David Ritschards vackra rader som knäcker oss. Det är också storheten i Hammarby, Hammarby i den så mycket vidare meningen än ett fotbollslag. Mångfalden, så mycket ideella krafter som skapar så mycket kvalitet. Enigheten, men också det spretiga och stökiga, det dynamiska och ganska paradoxala. Vi är både en subkultur och en folkrörelse. Ett topplag och en förväxt kvartersklubb.

Så skål för Sofia
Maria, Katarina
Och hela Söderort
Vi står kvar här min vän
Vi är då, nu och sen
Och vi ses snart igen