Kategorier
Inlägg

#öppnaläktarna

Kategorier
Inlägg

Hammarby IF Södermalm

Från gatorna runtomkring, till Vitan eller Monte Bianco, sen Ringvägen fram och vidare över bron. Så såg det ofta ut innan matcherna i tonåren. Inpiskade Hammarbykvarter sen nästan 100 år tillbaka, och ingen skulle ens kommit på tanken att påstå nåt annat.

Går man samma repa idag är mycket likadant. Kanalplan ligger där det ligger. Vi fyller fortfarande samma krogar innan match. På ett sätt togs Söder ifrån oss, men vi har historiken och minnena och det förändras ju inte.

Det är klart att fullsmetade töntar från Växjö på jakt efter kontinentala vanor dreglar efter själva fastigheterna. Nu bor det fler såna fittnyllen i Sofia än vad det bor polare till oss, och det är inte mycket att göra åt. Men har man nåt intresse alls av folk och platser så är ju utvecklingen sjukt deppig. Och att publiken runt en lokal fotbollsklubbs första stadion motas ut ur kvarteren, det borde väl vilken idiot som helst som kallar sig supporter avsky. Fråga nån utklädd djurgårdare om gentrifieringen i London, och garr att du får en salva om hur jävla äkta det var när West Ham lirade på Upton Park. Då var det jävligt fett att beställa på cockney och runka på engelsmän.

Men pinsamt på riktigt, det blir det när man frågar samma avart om vad som hänt här under näsan på dom. Då både garvas det åt att vi inte bor kvar och skryts om att dom har flyttat in. Det är djurgårdsland nu, kolla bara bilparken, som en av dom värsta horungarna kläckte ur sig.

För vår del kan dom gärna ljuga sig blårandiga om sin egen historia. Men en förening som köper reklamplats längs Ringvägen och säljer tröjor med ”DIF Södermalm”, den är inte ens värd att pissa på om den brann. I exakt hela världen är det bland det skämmigaste man kan komma på. Utom på ett ställe då. Eller ställe och ställe, i en enda förening. Där, och i typ MK Dons.

Om enda poängen var att reta oss, så visst, hatten av. Man fan kokar. Men sen brukar vi tänka lite på vad det måste göra med en själv, den bottenlösa förnedringen av att dra på sig en tröja med sitt eget klubbmärke och nån annans kvarter. Och då garvar man igen.

Kategorier
Inlägg

Stå upp för oss

Det är en svår jävla avsmak man drabbats av nu när den står där i all sin nakenhet, den moderna fotbollen utan supportrarna.

Visst är resultaten deprimerande, men man har ju bröstat bra mycket värre utan att känna sig så här uppgiven. I våra mörkaste stunder tänker vi att streamen från Söderstadion är en dystopisk metafor för hur klubben skulle se ut utan en levande läktarkultur, när bara företagsstrukturen och produktfixeringen finns kvar. Fantasilösa kontraktsarbetare som rör sig håglöst omkring på konstgjort underlag, helt omslutna och avskurna från omvärlden av ett skrytbygge.

Vi har kunnat övervinna eller överleva det mesta, tack vare att den största och mest vitala delen varit konstant. Klubbens hjärta, kulturbärarna – vi som lever våra liv på läktarna. Det har inte spelat någon roll vilka som inkräktat eller motarbetat oss- vår egen styrelse, förbundet, tv-bolagen, staden, djurgårn, polisen eller amerikanerna – vi flyttar oss aldrig. Förrän nu.

Pandemin har lyckats med det som så många misslyckats med tidigare. Här sitter vi nu framför TV:n, utestängda, maktlösa och tystade. Det är ett lidande som inte ens går att jämföra med en misslyckad säsong.

Billborn har så klart rätt när han pratar om symbiosen mellan laget och läktaren under hösten 2019. Men nu kan vi ju inte vara där och bära fram laget, det finns inga 25 000 där för att ”plocka fram det där lilla extra”. Så den här gången återstår inget annat för Hammarby Fotboll än att gräva sig ur gropen på egen hand. Eftersom klubben ändå tiger ihjäl gräsrötter som inte är helt bekväma, så får vi tålmodigt stå här utanför och vänta på att få komma in. Vi kommer fortsätta att blöda ur lädret, men resten får ni lösa själva.

Med det sagt vill vi absolut inte se nån gå, det vore dessutom idioti under omständigheterna. Däremot behöver man som spelare, ledare eller anställd fundera över att man ens har alternativet att lämna när det går emot, det har inte vi. Den här gången är det er tur att stå kvar, och stå upp för oss när vi är nere för räkning.

#hammarby #bajen #tommaläktare #apansår #krossadjurgårn
Kategorier
Inlägg

Futsal-lag som får finnas

Förutom att skära, sticka och bränna oss i armarna, brukar vi sen ett par år tillbaka försöka dämpa abstinensen efter fotbollssäsong med att gå på futsal. Inte helt olikt det vanliga laget, så är Hammarby Futsal numera en propagandaspelande jävla vinstmaskin, välsignad med alla möjliga sorters artister och karaktärer, och det gör fan gott för själen att se på.

Futsal är ju annars en av dom sporter där man envisas med att låta nån klåfingrig nolla spela låtar i varenda jävla avbrott. I teorin är det förstås vedervärdigt. Men i Bajens fall är det istället, hör och häpna, som en våt jävla dröm. Eftersom man håller sig rätt strikt till den stora grönvita låtskatten, så blir pausmusiken ett enda långt triumftåg genom decennier av magisk Hammarby- och Södermalmskultur. Så även här är vi i en egen liga. Ni kan ju själva föreställa er hur det låter hos IFK Göteborg, eller AFC Eskilstuna.

Och apropå påhittade kukfittföreningar förresten, i helgen vankas det ju dessutom derby mot dom tappade barnen från Fältöversten. Jo, det är sant, dom ville också spela futsal, och tog över en befintlig förening i seriesystemet. Jaha, och var spelar dom, undrar ni kanske då? I nån gympasal under Hovstallet, där man kan dra fram bänkar till närmast sörjande?

Nej, alla har förstås redan gissat. Eriksdalshallen så klart. Det finns säkert nån krystad efterhandskonstruktion som förklaring till det, men alla vet ju vad det handlar om. Parasiterna kan inte finnas utan ett värddjur, och därför får dom viga sina liv åt att låtsas som att dom inte vill ha vad vi har – något eget. Eget eget alltså, inte nån hämtad tradition från Millwall eller statistlooken från Football Factory. Engelsk kategori B- lantis och vanligt svenskt kontorsmode är i och för sig en rätt unik kombo, men ändå tvek om två utklädnader är lika med en egen stil.

Jaja, skitsamma, vi vevar igång helgens eskalerande DIF-hat med en bild från vår egen boxningsgala i vår egen stadsdel, på två danska herrar som vet när det känns bäst att kliva över rövkörda djurgårdare på innerplan och fira en derbyseger med hemmafansen. Hvergang.

#hammarby #bajen #södermalm #jerka #bajenclubsofia #hvergang
Kategorier
Inlägg

Mats Solheim

På den tiden vi växte upp var en spelare med fem år i klubben inte ens i närheten av en trotjänare. Men tiderna förändras som bekant, och det mest framträdande med Mats Solheim är mer hur han tagit klubben till sitt hjärta, och växt med den. När Bajen var ett mittengäng som famlade efter en spelidé så var Mats en duglig fotbollsspelare, som kanske inte utmärkte sig särskilt på den nivån. Inte sällan utanför startelvan, ofta på fel position. Nu, när Bajen spelar propagandafotboll i toppen av tabellen, då är han en matchvinnande jävla demon, en mittback som vinner allt, en ytterback som trycker upp längs kanten, och en norsk liten man som knoppar in hörnor. Det sjukaste är att han är allt det här, men fortfarande som inhopparen och vikarien. Det är en unik jävla egenskap, och det är dels på grund av den som han lämnar ett stort tomrum efter sig. Det andra är så klart efter personen Mats Solheim.

På den tiden vi växte upp visades inte heller spelarnas personliga sida upp på samma sätt som idag. Garr att Kim Bergstrand var ett stort jävla rövhål även när han spelade i Bajen, fast det märkte vi liksom aldrig av. Men den samlade bilden av fotbollspelare i sociala medier idag, är ju snarare att det finns skrämmande många icke-personligheter. Mer i vissa klubbar än andra. Så när Mats Solheim bjudit oss på sin helt störda person, så har han inte bara dragit ner några svåra asgarv genom åren, utan framförallt bidragit med något så ovanligt som självdistans. Man ska nog inte underskatta att ha en lagkamrat som kan vandra sömlöst mellan proffsighet ut i fingerspetsarna och totalt trams.

Men kanske främst av allt, så måste Mats Solheim hyllas för hur han utvecklat derbyhånet i sin unika stil. Visst har snubbel- DIF gett honom mycket gratis under de här åren, men trots 80 år i samma säng har den plumpa tvillingen i Solna aldrig lyckats förnedra lillebror med samma glimt i ögat.

Tack för allt du gjort för oss, Mats. Du kommer alltid ha ett hem här.

Kategorier
Inlägg

Segerrus

Söderstadion, oktober 1997.

En segerrusig Sofiagrabb firar efter slutsignalen i höstderbyt mot djurgårn. Vi vet inte om gesten avser det klassiska ”Victory”, för att kvitteringen på övertid innebar fortsatt serieledning, eller om han kanske mer signalerar att djurgårn fått den i tvåan, igen.

Vi rankar faktiskt segern igår som en av dom skönaste vi upplevt. Även om man åldrades 30 år på dom sista 30 minuterna, så är det ögonblick som Nikolas rusning mot kortsidan som man lever för.

Idag tar vi det jävligt lugnt, och njuter av att fundera över dom två stora frågorna som dröjer kvar efter gårdagen. Kan det här räcka hela vägen? Och vad är det egentligen för jävla fel på djurgårn?

#hammarby #bajen #söderstadion #södermalm #sofia #vitabergen #derby #ptsd #söderortkommeralltidvavårt #bajenclubsofia
Kategorier
Inlägg

Hämta noll

Man kan leka hemmamatch hur mycket man vill, och salta biljettpriser på övre stå, men när allt kommer omkring så ska djurgårn åka till Söder och försöka hämta poäng imorgon.

#hammarby #bajen #söderstadion #södermalm #sofia #vitabergen #söderort #situationsthlm #mkdons #försvinndjurgårdsjävlarhärifrån #bajenclubsofia
Kategorier
Inlägg

Motorsågs-massakern

Den här veckan tycker vi det är på sin plats att hylla en lite oväntad hjälte, med en story vi mest fått höra på omvägar. Vi lyfter på hatten för en gammal Sofiagrabb i samma årskurs som oss. Vi drog inte alltid jämnt i plugget, men backade alltid varandra när vi sågs runt matcherna.

Efter ett derby mot gnaget för 15-20 år sen, klev den här killen helt sonika ner på perrongen i Slussen med en motorsåg i händerna. Omständigheterna kring själva sågen är jävligt oklara, men han lyckades i alla fall pricka in ett södergående tåg med gnagetgrabbar, uppenbarligen på väg för att söka upp Bajen. Träff direkt, gnaget.

Så vad man gör man då, när Norra Motståndsrörelsen rullar in på stationen och man står där med en motorsåg? Maxar, såklart. Vår hjälte lägger på sitt bästa fejs, väser, vevar och hytter med motorsågen, tills dörrarna går igen och tåget rullar vidare.

Vi hade känt den här snubben sen dagisåldern, och tror inte en sekund på att han skulle såga itu någon, även om det är derby. Vi ser det mer som en sorts andlig vägledning. På söndag kväll ska varenda jävla kolsäck, på planen och på läktaren, ångra att dom nånsin klev av i södra Stockholm.

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #svartgultarisktmotstånd #motorsågsmassakern #vlforlife #hälsningarfrånsödermalm
Kategorier
Inlägg

Eldarna

Snart är hösten här och på hösten eldar man. Bengaler, om man är ett stadsbarn. Eller nödbloss, som det kunde heta i tidningen för 25 år sen.

Just den här bränningen, halvtid i höstderbyt mot DIF 1997, kan vi historien bakom. Två ess bland Bajens många pionjärer lyckades få på sig varsin gul matchvärdsjacka, och snackade sig ut under första halvlek. Bara lämna bilnycklarna till morsan i Gullmars och komma direkt tillbaka. Istället gick dom ner till Bajen Fans lokal på Grafikvägen, proppade fullt under jackorna, och tog sig sen in igen utan visitering. Hjältar på läktaren, och på planen klev Filip Bergman fram och smackade in 2-2 på övertid. Det målet blev spiken i kistan för Lundsbergsgossarna den säsongen, och vi kan fan inte vänta tills vi får möta dom igen. Eller tills det brinner riktigt jävla svårt på läktaren i höst.

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #90s #terraceculture #hammarbyultras #elda #bränna #ljuga #smuggla #filipbergman #bajenclubsofia
Kategorier
Inlägg

Bortaderbyt 97

1997, bortaderby mot DIF på Råsunda. Drygt 12 000 på läktarna och norra stå för oss, eftersom djurgårn ju fick välja sida. För båda lagen var det lite blandat var man fick spela sina hemmaderbyn under 90- talet. Efter dom minst sagt stökiga mötena på Söderstadion 93 och Stadion 95 blev det Råsunda året efter. 97 fick vi ändå spela höstderbyt hemma på Söderstadion. Men det här vårderbyt minns vi framförallt för en skön 1-0 seger genom Patrik ”Pinnen” Anderssons mål, och att Roffe Z överlistade alla med ett fjärde byte.

#hammarby #bajen #90s #derby #derbydays #södermalm #sofia #vitabergen #knallaromkring #sjungerensång #enroffezsång #bajenclubsofia