Hammarby IF Södermalm

Från gatorna runtomkring, till Vitan eller Monte Bianco, sen Ringvägen fram och vidare över bron. Så såg det ofta ut innan matcherna i tonåren. Inpiskade Hammarbykvarter sen nästan 100 år tillbaka, och ingen skulle ens kommit på tanken att påstå nåt annat.

Går man samma repa idag är mycket likadant. Kanalplan ligger där det ligger. Vi fyller fortfarande samma krogar innan match. På ett sätt togs Söder ifrån oss, men vi har historiken och minnena och det förändras ju inte.

Det är klart att fullsmetade töntar från Växjö på jakt efter kontinentala vanor dreglar efter själva fastigheterna. Nu bor det fler såna fittnyllen i Sofia än vad det bor polare till oss, och det är inte mycket att göra åt. Men har man nåt intresse alls av folk och platser så är ju utvecklingen sjukt deppig. Och att publiken runt en lokal fotbollsklubbs första stadion motas ut ur kvarteren, det borde väl vilken idiot som helst som kallar sig supporter avsky. Fråga nån utklädd djurgårdare om gentrifieringen i London, och garr att du får en salva om hur jävla äkta det var när West Ham lirade på Upton Park. Då var det jävligt fett att beställa på cockney och runka på engelsmän.

Men pinsamt på riktigt, det blir det när man frågar samma avart om vad som hänt här under näsan på dom. Då både garvas det åt att vi inte bor kvar och skryts om att dom har flyttat in. Det är djurgårdsland nu, kolla bara bilparken, som en av dom värsta horungarna kläckte ur sig.

För vår del kan dom gärna ljuga sig blårandiga om sin egen historia. Men en förening som köper reklamplats längs Ringvägen och säljer tröjor med ”DIF Södermalm”, den är inte ens värd att pissa på om den brann. I exakt hela världen är det bland det skämmigaste man kan komma på. Utom på ett ställe då. Eller ställe och ställe, i en enda förening. Där, och i typ MK Dons.

Om enda poängen var att reta oss, så visst, hatten av. Man fan kokar. Men sen brukar vi tänka lite på vad det måste göra med en själv, den bottenlösa förnedringen av att dra på sig en tröja med sitt eget klubbmärke och nån annans kvarter. Och då garvar man igen.

Kommentera

Kommentera Avbryt svar

Skriv din kommentar här...

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

E-post (obligatoriskt) (Adressen lämnas aldrig ut)

Namn (obligatoriskt)

Webbplats

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. ( Logga ut / Ändra )

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. ( Logga ut / Ändra )

Avbryt

Ansluter till %s

Dela

Kommentera Avbryt svar