När man fick löpa från heilande vuxna för man hade Champion och mittbena, då var det stil på Frysen.
När man fick löpa från heilande vuxna för man hade Champion och mittbena, då var det stil på Frysen.
1995. Jävligt fet kolumn i Tidningen Södermalm, Rösten från Norra.
Helt ärligt är det ingen av oss som minns just Dan Sahlins 2-0 mål mot Helsingborg. Men helt klart är att vi formades här under tonåren, av livet på läktaren och av berättelser som Maggan Hagströms i lokaltidningen. Och att det är därför vi fortfarande står på Norra, ibland med våra egna parvlar bredvid.
Luleå borta oktober 1997, sista omgången av Div 1 Norra. Bajen kunde säkra allsvenskan och alla skulle bara dit, även dom yngsta. Vad är 180 mil i sammanhanget liksom.
Sjukt värd halsduk i fönstret också, ”81-halsduken” från Bajen Fans. Den var egentligen från innan vår tid, och halsduken på bilden kom från en snubbes storebrorsa, och en fett dålig bytesaffär.
Kan någon gissa? Frågan gäller 1995, om det nu skulle ha nån betydelse för svaret, och kommer från ett rätt skevt quiz i DN.
Kan vi alla också ta en stund och hylla den odödliga kombinationen på Lill-Hästen nere till vänster? Rugbytröja och bomberjacka. Exakt sådär ville man se ut.
Nytorgsfestivalen 1995. Det var första gången den hölls och vi älskade det. På festivaler samlas folk och krökar och slåss, och nu skulle vi få en egen, precis utanför dörren. Kanon. Vi lyckades inte ta oss in i öltältet som ställts upp, men hade välfyllda väskor. Antagligen smet vi också upp i Vitans avskildhet med jämna mellanrum, för att göra vad vi brukade göra i Vitan. Banden som spelade var sjukt lokala och vi tyckte festivalen var succé.
I efterhand fattar man att den här tiden var början på slutet. Nytorgsfestivalen lade ner efter ännu en stökig tillställning 1996, men Hannas krog och dom som följde med den förändrade hela området. Redan 95 kunde man väsa ”jag bor här, gör du?” till nån jävla mimare med briebaguette som kolla snett, men då var det fortfarande mest roligt.
När vi flyttade hemifrån några år senare var det så klart naturligt att det blev gröna linjen söderut. Men vi hade nog aldrig kunnat fatta nivån av rikedom som skulle krävas för att flytta tillbaka. Nytorgsfestivalen är återuppväckt idag, som Nytorgsfesten, ”en egen Notting Hill”. En helt idiotisk liknelse, uppenbarligen, och svårt att tänka sig nåt mer ointressant.
Vi vet faktiskt inte vad den här snubben hette, men det här var en vanlig syn på 90-talet. En tid när man kunde kontrollera hela läktaren på rent bröstomfång. Och det var snubben på bilden som hade störst, tillsammans med en annan lirare i samma ålder som hette Lillis. Lillis var från Tyresö om vi inte minns fel, och hade nån sjuk sorts jävla opera- vibrato på rösten. Antagligen hade många redan registrerat att han höll på att kämpa sig upp på räcket, men han behövde bara stämma upp med HAAAAAAA så dånade tre hela sektioner MAAAAAAA-RR-BYYY. Fortfarande vår favoritramsa.
Det visade sig att snubben på bilden heter Kracke. Det visade sig också att han verkar vara en storfavorit bland många äldre som kände honom då. Skål, Kracke!
På norra läktaren brann det…

Sofia på bortamatch runt mitten av 90-talet. Champion, mittbena och egen flagga i fönstret: ”Kop Sofia” i svart sprejfärg på en stympad och skändad irländsk trikolor.
Bengaler, klättring och Botkyrkaflaggan, vanliga ingredienser för Göteborg borta på 90-talet. Inte helt säkra på om det är Tumbas flagga, eller om kanske Alby hade en. Vad dom kallade den här Ullevin tänker vi inte heller spekulera i, men kortsidan var en riktig skitläktare. Ännu sjukare var den lilla sektionen framför långsidan man rappades in på ibland, helt plan som en jävla trottoar. Men ändå, Göteborg borta, garanterad krigszon varje gång och en av årets absoluta höjdpunkter när man växte upp.
#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #90s #terraceculture #awaydays #ullevi #knullevi #botkyrka #montebiancoregulars #zinkentravellers #bajenclubsofia