Författare: bajenclubsofia

Kategorier
Inlägg

Härliga tider?

Man skulle ju ljuga om man sa att det inte stod en upp i halsen just nu. Hedersamma och ohedersamma förluster. En cupfinal med stolpe ut följs upp av en coachtorsk med slapp inställning och noll skärpa. Punschiga uttalanden i media. Valfria lantisar i Bajenkepsar på bortaläktarna. Det förbannade jävla otyget att starta varannan ramsa med tystnad och händerna i luften. Lägg upp en jävla tiktok om det är det där ni går igång på.

Samtidigt visste väl vi ärrade gamla as att ju högre höjder desto tyngre blir fallet. Man är dessutom uppväxt på att skita totalt i vad övriga har att säga, nåt som verkar viktigt för många att påminna sig om nu när hela Sverige tävlar i att fultolka varje steg Hammarby tar.

Och visst finns det ljusglimtar även idag. Kurres landslagsplats, vändningen och Ellens strut i Kalmar, föreningens officiella erkännande av roddarna i Barnängen.

Men det som räddade oss från att dra in en slang från avgasröret istället för att köra hem från Värnamo, det var faktiskt P4. Lyssna på dokumentären om Just idag är jag stark, vilken otrolig pärla om ett unikt stycke klubbhistoria. Vi kan alltid hitta tröst i vår kultur. Och då pratar vi alltså inte om idrottsstatistik, vilket verkar vara oerhört krångligt att hålla isär, utan den rika supporterkultur som är så vackert sammanvävd med vår förenings historia. Tack Maggan, Balsam och alla andra inblandade. Tack Aapo Sääsk. Vila i frid Patric. Vila i frid Kenta.

#hammarby #bajen #södermalm #kenta #bajenforever #aaposääsk #justidagärjagstark
Kategorier
Inlägg

Drömmen lever än

Vi skulle aldrig byta polarna mot pokalerna, ens på en budis. Vi skulle aldrig byta en sekund av vår historia mot Malmös. Tvek om man skulle byta en enda lirare i finalen mot någon i Malmös omtalade supertrupp och framförallt skulle man ju aldrig byta bort parentesen Milos horeri i höstas.

Finalen var en torsk som aldrig kommer sluta svida, men så som vi genomförde den ska vi ändå gå rakryggade. Och idag drar vi ut i landet igen, med lika många pokaler som sist men också lika många polare. Drömmen om den stora bucklan lever än.

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #härfinnsallapolarna #smguldetskatillsöder
Kategorier
gäster

Alla våra ärr

Vi har fortfarande noll att säga om nåt, så idag lämnar vi över till nån som har det:

”Kvällen innan cupfinalen gick jag förbi Kvarnen och skivsläppet med Supportrarnas matchprogram. Platta och program till mig, men framförallt skulle min grabb fylla 16 dagen efter matchen. Jag ville ge honom affischen som matchprogrammet gjort och satt upp i hundratal över hela Söder.

Vanligtvis plockar man väl bara affischerna man vill ha, men här var ju hela poängen att de ska sitta uppe. Jag var nästan rörd till tårar när de dök upp, en så självklar sak, men samtidigt utförd med en sådan otrolig finess, som jag tror vi kanske blivit lite bortskämda med. Det kändes så givet att de skulle sitta på just de här väggarna, men samtidigt svindlande att tänka på allt som hänt sedan begynnelsen här i kvarteren.

Jag velade faktiskt ganska länge kring att köpa den innan matchen var spelad, men skulle det vara någon poäng med presenten, så skulle han ju få den och öppna direkt på morgonen. Omtöcknad och segerrusig, en oslagbar minnestavla av den hittills största dagen i hans unga supporterliv. Det fick vara värt den idiotiska chansningen.

Sonens födelsedag blev faktiskt räddningen till slut. Vad annat skulle bättre kunnat slå hål på den overklighetskänsla och totala tomhet som legat över hela tillvaron sedan sista straffen.

Vi bytte en uppgiven blick och han log snett åt mig när han rullade upp affischen. Jag tvivlar inte en sekund på att han insåg hur storslagen present det kunde ha varit. Kanske att han skulle sätta upp den ändå, sa han, som ett skämt och för att Williot är en jävla hjälte oavsett.

Vi får se hur det blir med det, den här torsken tog så hårt att det gjorde ont att se. Han kanske inte riktigt inser det själv än, men hade Williot istället avgjort där med 10 minuter kvar, så vågar jag påstå att det hade påverkat resten av hans liv. Men mitt hjärta svämmade också över där på morgonen, när jag förstod att han tar torsken som en äkta hammarbyit. Förr eller senare kommer vi garva åt eländet tillsammans. Det är vad vi gör. Minnas det här ihop, som man jämför ärr. Under hans livstid är vi vinnare ibland, men vore det alltid enkelt, då vore han någon annans son.”

Kategorier
Inlägg

Gullmars state of mind

Gullmarsplan ca 1998. Vi häller lite bira för Uffe, center of attention på torget runt millenieskiftet. Och så tänker vi en stund på första tricken i Stockholm, som gick från Slussen till Hökarängen. På den tiden hette Gullmars station Johanneshov och nästa stopp på linjen var Hammarby, idag Skärmarbrink.

1950 när tricken drogs fram i Söderort hade Bajen just bestämt sig för att använda Johanneshovs IP som hemmaplan. Fotbollen hade sen länge växt ur föreningens egna IP på Söder och mest spelat runt på dom andra arenorna i stan. Bajen var angelägna om att ”spela närmare till” och ha en egen arena i sitt geografiska område.

Inte bara Bajen ville satsa på Josse, det fanns konkreta förslag på att rusta upp den enkla idrottsplatsen till ny nationalarena, eftersom kommunikationerna var bra och många nya områden växte fram strax söder om tullarna. Istället gick staden på den linje som SvFF och AIK drev, och byggde nytt på förbundets mark i Solna. Men frågan fortsatte dyka upp, här i DN 1941: “Blir Johanneshov vedupplag i väntan på Söderstadion? I idrottskretsar hoppas man på den nya stadsplanen där Johanneshovs IP är tänkt som ett Söders eget vackra stadion.”

Josse fick aldrig mer än tillfälliga påbyggnader och på grund av det dåliga skicket och krav från förbundet blev den aldrig den hemmaplan Bajen hoppats på. Allsvenskt spel blev mest på Råsunda, och matcher med mycket publik var svåra att hantera på Josse. Som mest togs 15 000 in, men det gav stora problem med insläpp och trängsel. Josse var då enda allsvenska arena kvar med enbart ståplats.

1967 stod istället en ny arena klar på samma plats och Bajen kunde flytta in. Namnet Söderstadion hade figurerat sedan Kanalplan invigdes 1915, men blev nu officiellt för första gången. Som bekant blev den här Söderstadion också eftersatt och för liten till slut. Mycket kan sägas om det, men vi som tvingats spela hemmaderbyn på förbundets arena norr om stan är jävligt tacksamma för att den tiden i alla fall är förbi.

På söndag har vi chans att studsa tillbaka i serien. Söderlaget mot kolsäckarna från Solna, finns inte på kartan att dom tar med sig något hem.

#hammarby #bajen #södermalm #söderstadion #grönalinjen #gullmarsplan
Kategorier
Inlägg

Bajen som vanligt istället

Det snackas ofta om hur skev fotbollen blivit. Ni vet, skapad av folket men stulen av företagen. En grej det snackas förvånansvärt lite om är hur tramsig hela diskussionen kring den svenska supporterscenen blivit. Kanske är det tidens anda, med troll i kommentarerna, alternativa fakta och allmänt efterbliven nivå. Och kanske borde man bara skita i dagens fotbollshets som man skiter i Hanif Bali. Samtidigt är det ju sorgligt, det brukade vara kul. Och det är svårt att inte grotta runt, nu när det är mode att projicera alla sina tillkortakommanden på just Hammarby.

Värst i klassen är såklart djurgårn. Livrädda att hamna efter när konkurrenterna fick multiarenor så valde dom att flytta in med Bajen, trots att ”det skulle bli föreningens död”. Där nånstans fastnade dom i en evig loop av efterkonstruktioner, som alltid landar i att alla andra är modern fotboll. Vad dom själva är beror på, men det är alltid äkta. Är dom kungens eller kåkstadens söner, växer dom som aldrig förr eller är dom färre men värre, ingen vet längre. Utom att dom varit i storfinansens ficka i alla tider och lirat i Löfbergs Lilas färger. Helt jävla tecknat hur dom får luft överhuvudtaget, men dom hörs fan mest av alla. På nätet.

Gnaget gnuggar väl på, och strax där bakom rider dom klassiska etablissemangslagen MFF och IFK. Dom får spö på alla tänkbara sätt varenda gång vi möts, men bygger sin världsbild på vad incels i Österåker twittrar om våra läktare.

Riktigt sjukt är också det här senaste. Plötsligt kan valfritt landsbygdshjon ta ton och förvänta sig lite ryggdunk. Det går knappt att ta in, regelrätta lantisgäng med två sekunder av klackhistoria hetsar om nybajare och bönder. Tomtar i Stone Island från Kalmar skördar likes och spexoverallerna i Uppsala fumlar med banderoller. Fullständigt utplånade på plats, men garanterat på hugget nästa gång igen, efter ännu ett år av sociala medier.

Kanske är det början på slutet för trollfabrikerna. Kanske har dom börjat äta sin egen svans nu, när nytillkomna lantisar knattrar med i hetsen om nytillkomna lantisar. Men man kommer ju inte hålla andan i väntan på det. Det får nog bli som vanligt istället. Och så kan väl övriga mer eller mindre dra.

Kategorier
Inlägg

Borta bäst, hemma bäst

Efter dryga 60 mil på tre arbetsdagar är det nice att vara tillbaka på jobbet för att vila upp sig. Inga hastiga rörelser i onödan, trots en studs i steget som bara bajare i ensam serieledning kan ha. Det har varit blygsamt motstånd, korta avstånd och två jävligt lätta hemresor, men satan vad nöjd man är.

Summerar man så är det sjukt sköna bortasegrar, på helt olika sätt. I Degen är många inget vidare, även om arbetsinsatsen är där och poängen inte alls så oförtjänta som djurgårdsmedia alltid ska ha det till. Oavsett vad, så vinner vi en tight match på svårspelad gräsmatta, med enda målet på fast situation. Helt påhittat. Lite lurigt att lyfta nån särskild spelare, eftersom det är omöjligt att se en match från Lilla Vallas bortaläktare, men Sadiku är extremt viktig. Kurre övertygar som mittback, Dovin håller nollan igen och Besaras fot räcker lång bit för att vinna matcher. Shoutout till den där prästen också, som råkade förbanna en gräsplätt precis framför Degens keeper. 0-1, vi hasch, ha det braj.

Måndagen var nåt annat, det var tydligt 45 sekunder in i matchen. Den upprumpningen, både på planen och på läktaren, den måste vara tuff att hämta sig ifrån. Allt Sirius ville vara är vi i kubik. Pressen och återerövringen är på högsta nivå, tålamodet och tryggheten i uppbyggnaden, tillsammans med dom fötter och fotbollshjärnor vi har på mitten, det är dödligt. Egentligen ska ju varenda spelare och ledare hyllas efter en så övertygande insats, men är det nåt som skiljer den här uppvisningen från andra man sett är det kanske den defensiva tryggheten. Sadiku är så klass, och Kurre är på väg dit. Jazze gör en demonmatch i båda riktningar, i princip omöjlig att passera. Sen måste han såklart nämnas, genens gen, den vajande babymajsen. Hoppas han är med i höst, men Ajax för en hunka i sommar är ju i princip spik vid det här laget. Oavsett, han har allt och han är vår.

Nu ser vi fram emot en vecka på moln, sen äntligen Söderstadion igen. Ett spännande sportsligt test mot klubben man aldrig brytt sig om supportermässigt. På plan blir det nog en bra match, på läktaren lär det märkas att gammal är äldst, som vanligt. Framåt Bajen!

#hammarby #bajen #ontour #serieledarnaärhär
Kategorier
Inlägg

Vågorna på Hammarby sjö

Än går det vågor på Hammarby sjö!

Kanske den mest äkta parollen av dom alla, om man frågar oss.

Förutom den fina metaforen och referensen till rötterna i Barnängen och rodden, så syftar den ju på ett av föreningens allra viktigaste särdrag genom åren. Det spelar ingen roll hur många gånger vi varit nere för räkning, att kasta in handduken har aldrig funnits på kartan. Vi har aldrig brytt oss om vad rikare och mer framgångsrika klubbar, tidningar, förbund eller politiker hittat på. Runt Hammarby sjö pågår livet för hammarbyarna, oavsett vad.

På senare år har vågorna också börjat få en lite annan mening för oss. Hotet är ju inte längre konkurs eller att stå utan träningsplaner, utan snarare att det går för bra. Förstå oss rätt här, det är inte det där trötta krönikörtramset om att bajarens supporterskap på nåt sätt skulle vara hotat av framgångar. Vi står på axlarna på dom som gått före oss, och vad som händer idag ändrar inte historien. Vår berättelse kommer alltid vara den om en klubb som fått slå sig fram under svåra förutsättningar och aldrig fått något gratis av fotbollsetablisemanget. Så det är ju snarare tvärtom, hit med dom där jävla gulden nu, inte en dag för tidigt.

Vad vi menar är att det är nya spelregler för fotbollen, det är en verklighet som alla klubbar lever i oavsett nivå av självbedrägeri hos deras supportrar. Och i den här nya fotbollsvärlden gör ju Bajen det jävligt bra. Man är liksom inte orolig för att det är klåpare bakom rodret.

Det betyder kanske att vi ska låta proffsen navigera efter den nya kartan. Men det betyder inte att transfers, sponsoravtal och rättigheter är det vikigaste i alla vägval. Numera kanske man kan tänka att det är vi på läktaren som är vågorna på Hammarby sjö, när officiella ska kryssa fram i företagandet. Låt det aldrig sluta storma runt matchtröjor och obekväma motioner, och låt ingen glömma vad det är som gjort den här klubben till vad den är. Än går det vågor!

Och fuck Intersport apropå det.

#hammarby #bajen #söderstadion #östra #södermalm #sofia #vitabergen #barnängen #hammarbysjö #ängårdetvågor
Kategorier
Inlägg

Kanalplan 1991

Mycket var självklart, som att det var för Bajen man ville lira boll. Lite visste man om hur kvartersklubben skulle prägla hela resten av ens liv. Lite visste man också om roddklubben som bildats i området drygt hundra år tidigare, och Barnängens gamla fabrik var bara nåt man passerade på väg till plugget, grubblande på riktiga grejer som Refreshers och Panini-album.

Idag är det 125 år sen den där roddklubben blommade ut till idrottsförening och formellt tog namnet vi använder idag. En dag att uppmärksamma, oavsett vad som snart slås fast om dom faktiska omständigheterna kring bildandet. En dag, av många andra, att gratta dig själv och alla polarna, för ni hade sån jävla mylla och hamnade rätt i livet. Oavsett om livet sen gått upp och ner.

Från barnsben till gravsten.
HAMMARBY IF

Kategorier
Inlägg

Röveri

Alla rövare älskar tucken, tucken älskar alla rövare.

#hammarby #bajen #södermalm #sherwoodskogen #mayanart #brodertuck
Kategorier
Inlägg

Ronnie Forever

En barndomsvän skickade oss den här bilden igår. Ingen hade sett själva tröjan på många år, men när vi pratade på kvällen efter det tunga beskedet att Ronnie gått vidare, så kom historien upp.

Vi hade faktiskt våra misstankar om att vår osorterade kamrat aldrig skulle hitta den igen. Vi var inte heller överens om tröjan, om den var tigerrandig eller inte. Minnena av Ronnie från den dagen däremot, dom skiljde sig inte alls.

Vår polare fyllde arton och vi ville ge honom nåt speciellt. Som gammal knatte i Hammarby, supporter och dessutom målvakt bestämde vi att en personlig hälsning från Ronnie Hellström borde vara det största man kan få. 1996 fanns ingen app där man kunde pröjsa en gratulation från vilken medelmåtta som helst med proffskontrakt i Kina, utan vi ringde och tog reda på träningstider, skramlade till en matchtröja från Bajenshoppen i Skanstull, tog tricken till Gullmars och sen ett par hemtama kliv över staketet mot Nynäsvägen och in bakom Östra. Vi smög väl fram ungefär till hörnflaggan och försökte sen lite diskret få kontakt med målvaktstränaren som stod och pratade med Pelle Fahla.

Vi fattade såklart att det kunde bli en utskällning om nån såg oss, och man vill ju inte paja nåt när Bajen tränar. Men Ronnie kom bort med ett stort leende, världens ödmjukaste person. Morsade på alla, skojade lite, försäkrade sig om att han fick stavningen rätt och återgick till jobbet.

Vår polare nästan grina när han fick sin present. Ronnie jobbade ju några utsparkar från hans morsas lägenhet och var inte på något sätt en svårtillgänglig person, men hans namn och gärning hade den tyngden.

Ronnies karriär, hans patos, värme och ödmjukhet, gjorde honom till en av dom finaste representanterna Hammarby har haft, och vi är stolta över att ha fått dela det med honom.

Våra tankar går till Ronnies nära och kära i sorgen.


Alltid saknad, aldrig glömd.