Söderstadion 00-tal, och en svårflyttad samling från Sofia och Högalid. Några på bilden började lira i Bajen ihop redan som knattar, och dom flesta stod i klacken tillsammans sen tidiga tonåren. Äkta, men man undrar ju hur fan dom mår idag?
Mycket osäkerhet inför framtiden förstås. Oundvikligt när man ängsligt bevakar varje ultrassida, allsvensk pod och tyckande tvilling på Twitter. Eftersom stora delar av supporter-Sverige oroar sig sjuka över var Bajen är på väg, så skiter förstås hela den här ligan på sig just nu. Det går helt enkelt inte att bortse från alla larm om tillståndet i Hammarby. Varje vecka är det spiken i kistan för kulturen kring klubben – om den inte redan var död, så dog den nu. Definitivt döende, och egentligen bara ett påhitt från början.
Kommer dom här grabbarna verkligen fortsätta träffa alla polarna vid Nacka på julafton, nu när ett nytt Italienproffs investerar i klubben? Är det värt att gå sin 25:e raka premiärmarsch, när den växt till en enorm karneval för hammarbyare ur alla åldrar och led? Det skaver ju ändå nåt grönjävligt att minoritetsägarna har en relation till LA Galaxy, när man rasar fram efter ännu ett avgörande mot djurgårn, och råkar ta en halvnelson på snubben raden framför, som man minns från en SL-buss till Frölunda 1994, men aldrig vetat vad han heter. Och vad fan är det egentligen värt att rulla ut topplagen i en guldstrid och ta sig ut i Europa, när det görs på konstgräs?
Kanske blir 2020 året som dom här grabbarna tynar bort och tröttnar, på alla jävla nymodigheter och pilar som pekar uppåt hela tiden, och så skiter dom i att förlänga för första gången sen 90-talet. Det vore ju typiskt, nu när det är väntelista för att få lösa säsongsplåt till Sveriges största ståplats.
Eller så kanske dom tacklar den moderna fotbollen som dom tacklat all annan jävelskap klubben fått utstå genom åren? Står stadigt, garvar, sätter sig på tvären när det krävs, och skiter i alla andra. Njuter ett år till av den vackraste fotboll som spelas i landet och firar 50 år som sjungande ståplats, med lika raka ryggar som alltid. Den som är på plats lär märka.