Känslan efter förra veckan är faktiskt att man ruttnat. Det är inte ens värt det längre, att snea ur på en klubb som motarbetar motståndarnas möjligheter att fylla på läktarna. När folk skändar småbutiker som visar sina färger och snackar om att Bajen ska sluta ”claima” Södermalm, då sysslar man med nåt helt annat än vad vi gör. Man pratar om en fotbollsklubbs rötter i kvarteren den grundades i på samma sätt som en lyktstolpe man klibbat, nån valfri artist eller en netflixserie, och då är vi helt enkelt i olika branscher. Hånet och häcklet man annars gillar mellan rivaler känns helt poänglöst. Vi snackar inte om samma sak.
Det går väl inte att utesluta att det nån gång kokar över och vi vevar igång igen. Man har ju tappat det förr när dom gått på offensiven från officiellt håll, med första matchen på arenan, reklamveporna längs Ringvägen och höjda biljettpriser på bortasektionen. Men tills vidare kommer vi inte ägna en rad till åt vad dom blårandiga har för sig. Vi snackar hellre om vad, och var, Hammarby IF är. Det verkar ibland vara det värsta hånet av dom alla, men det är ju i så fall upp till var och en att hantera på ett vettigt sätt.
Vi ses vid Kanalplan imorgon. Framåt Söderbönor!