Man minns ju sina knattedagar på 80-talet, när den svårt äkta snurrsvampen stod gömd i ett rysligt pundarbuskage i Skånegläntan. Då kunde man knappt närma sig utan att få en beggad kanyl sneseglad upp i nån späd liten ven, och det var kanske därför den fick knall upp till Tengan på 90-talet.
Det är tveksamt om svampjäveln fick en lugnare tillvaro uppe vid poolkanten på sin nya adress. Minnena är många av magiska dagar, kvällar och nätter när vi hängde raklånga och tvärbrända i snurrsvampen. Sen minns man ju några specifika tillfällen när en extra skön polare fått för sig att åka svamp med extra allt, ovanpå, helt påstruken.
Vi kan fan ta gift på att det inte snurrat en enda boffande unge på den här utmärkta svampen sen den flyttade tillbaka till Skånis. Det är nästan det värsta träsket av dom alla nuförtiden, man kan inte gå en meter utan att vilja glasa nån 50-årig förstabarnspappa med gelato i skägget. Och dom där böjiga gula jävla solstolarna? 1992 hade dom brunnit upp för länge sen, snabbare än man säger topplån på småländska.
bajenclubsofia 