Precis som att Hammarbypubliken var i händelsernas centrum 1970, när svensk ståplatskulturs första frön började gro, så råkade fotbollspublikens återkomst till arenorna under 1990- talet sammanfalla med att Hammarby tagit klivet upp i Allsvenskan. VM 1994 hade nog stor inverkan på fotbollsintresset i landet överlag, men det som också hände på Söderstadion var att en ny sorts läktarkultur började ta form, parallellt med den engelska stilen som ofta varit helt dominant innan dess. Det var nu som tifon, organiserade bränningar och en annan sorts trummor blev återkommande inslag, tack vare dom pionjärer som plockade in nya influenser från omvärlden, långt innan sociala medier gjorde det enkelt att planka och sprida vad som helst.
Sedan ”Kung fotbolls återkomst” har publiken och den svenska läktarkulturen fortsatt att växa, i den stilen som började utvecklas under 90- talet, och den erkänns idag av både spelare och journalister som Allsvenskans kanske största dragningskraft. Lokomotivet Hammarby har flyttat fram positionerna ännu en gång, genom att hålla ett publiksnitt av europeisk klass och utöka ståplatserna för kortsideklacken att växa sig enorm över två etage. Visst kan vi sakna den gamla stilen, men vi har idag våra plåtar på norra övre. Målbild får vara San Siros klassiska kortsidor.
Ser man till vår långa historia, så framstår polisens senaste angrepp på ståplatskulturen mest som löjligt. Men med det sagt, så är polisens och Riksidrottsförbundets agenda ett verkligt hot mot det vi älskar på läktaren, och idag manifesterar vi igen. Försök aldrig stoppa vårt stöd!
bajenclubsofia 