Söderstadion 1993.
I juli kunde det vara jävligt glest, och i serielunken var det fortfarande Östra som gällde för oss. Gamla Östra var ju en utskälld bortaläktare, men det säger sig självt att det var efterblivna som använde den som bortaläktare.
Vi älskade Östra, vi växte upp där på Sanktankortet. Hörnet mot Norra, där vi klättrade över om det var tillräckligt stimmigt, eller där dom äldre kunde klättra åt andra hållet om det fanns ett bortafölje, det var så dynamiskt att man kan börja grina idag. När Söderstadion revs var det taggtråd, målad betong och ett skott från pilträdet i hörnet av Östra och Norra som stod överst på vår lista.
bajenclubsofia 