Hade han haft farten och genombrotten hade han lirat i Milan. Ja, eller Vicenza, ni fattar vad vi menar. I vår bok har Jensa G kanske inte riktigt fått den plats han förtjänar bland legendarer och ikoniska lirare i Hammarby. Åren då han trollade på sin vänsterkant var väl inte dom klarast lysande klubben har haft och Jensa själv blev ofta benämnd som den eviga talangen. Men han var en spelare som ALLA som var med då fortfarande älskar. En klacksparkslirare som inte spelade fram till så många mål, och definitivt inte gjorde så många, men som rev haket med jubel över en glassig snurrtunnel. En vajande majskolv för 90-talet.
Sen dess har det kanske passerat några spelare med gudabenådad bollbehandling och show i blodet, men hos oss når man knappast ikonstatus om man inte samtidigt är ödmjuk, lojal och gärna lokal. Jensa G hade allt det, han var den egna hjälten, den som ingen annan ville ha, men som vi inte ens hade bytt mot Totti. Vi var i en jävligt mottaglig ålder då – på träningen hette det ”en Jensa” när man lyckades dämpa en crossboll med vristen och tåspetsen så den dog framför fötterna – och vi är i en rätt blödig ålder nu. Men Jens Gustafsson är inget mindre än en Hammarbylegend. Ses på Söder, Jensa.
bajenclubsofia 