Stökig kväll på Hovet 2006.
När Oasis slog igenom 1994 var det inte mindre än en uppenbarelse för små ligister i tonåren som oss. Inget annat band man lyssnade på både förde sig och såg ut som nån som kastar plastbord efter lokalbefolkningen på fotbolls- EM, och vi älskade det. Plötsligt stod alla planeterna i linje, läktaren och replokalen blev ett. Bröderna Gallagher öppnade många dörrar i våra unga sinnen, både till annan musik och rent stilmässigt. Vi kommer alltid ta kulor för Oasis, vad dom än gör.
En av dom roligaste grejerna vi vet är när DIF säger att saker ”är DIF”, och det hör man ju ibland om Oasis. Den här kvällen såg vi inte röken av nåt som var DIF, men kanske stod dom där på utsidan och tittade in. Att stå på utsidan och titta in är DIF. Oasis på avstånd skulle kunna vara DIF, men då är det å andra sidan samma som för vem som helst i hela världen. Skit samma, det där kommer man aldrig fatta. Hammarby hade hur som helst en kanonkväll med bärs och nycklar i A-logen. Live Forever.
bajenclubsofia 