Vita bergens klubbar

1945 bildades Vitabergsklubben av några unga män från kvarteren. Grundarna var alla ungdomsledare i Sofia Småklubbar, som anordnats av Sofia församling sedan 30-talet för att försöka fånga upp de stora barnskarorna i fattiga Sofia och Katarina. Småklubbarna ordnade enkla aktiviter som pingis, luffarschack och dragkamp, men också filmvisning och fotbollsturneringar. 1941 utmärkte sig ”den lille Skoglund i kedjan” och samma år vann en Stig Claesson längdhoppet för pojkar C med 332 cm. 1946 var både Skoglund och Claesson bland de 13 ungdomar som fick göra en tågresa till Köpenhamn med en 29-årig reseledare vid namn Fogelström.

Vitabergsklubben uppstod ur en vilja att bryta sig loss från församlingens regler och skapa en mötesplats för de tonåringar som blivit för gamla för småklubbarna. Den stora drivkraften och ansiktet utåt var skribenten Per Anders Fogelström, en lite äldre Sofiagrabb och sedermera den största skildraren av staden som Stockholm haft, men definierande för VBK var de aktiva medlemmarna som drev verksamheten tillsammans. Den enda resurs som samhället bidrog med var ett övergivet och nedgånget sommarkafé i Vita bergen, som medlemmarna rustade upp och inredde till ett andra hem, om än ”kallt, fattigt och trasigt”.

Vitabergsklubben blev känd långt utanför stadsdelen för sin radikalism och mångsidighet. Man var före sin tid kring medbestämmande och jämlikhet mellan könen och höll i allt från idrott, resor och fester till musik, poesi, måleri och en egen publikation. Många medlemmar kom att få stor påverkan inom både kultur- och samhällsfrågor, långt efter att klubben upplöstes 1955. 

Vitabergsklubben hade aldrig kunnat uppstå någon annanstans än på Söder, ur den miljö som Söder var då. Och platsen, hur den både inifrån och utifrån betraktades, präglade givetvis hela andan. Fogelström beskrev den så här:

”…det är vi som fått uppgiften

…att alltid behålla något av 

nybyggarandan

utkantsandan

upprorsandan.

För vi behöver alltid bygga något nytt

bygga upp vårt liv, bygga åt varann.

Vi måste hålla oss kvar i utkanterna

och speja mot de oupptäckta landen.

Vi ska ständigt höja upprorsfanan 

mot vardags grå ockupationsarméer.”

Tiderna och omgivningarna har förändrats radikalt sedan Nackas, Slas och Paffs unga år, vilket man ofta försöker hålla emot oss i Hammarby, som är så stolta över hur vår stadsdel stöpt vår förenings kultur. Tvärtom borde man vara klart mer misstänksam mot dem som undviker att prata om var de kommer från, och hur det format dem.

Texten är vårt bidrag till en serie stickers från @repslagargatan. Fler motiv och texter hittar du här.