bajenclubsofiaVi håller på att komplettera hemsidan med de inlägg vi inte hann överföra från Instagram vid starten.
Eftersom vi inte kan begripa hur man stänger av den jävla funktionen, kommer ni ärade prenumeranter bli spammade med inaktuella inlägg de närmsta dagarna. Se det som en exklusiv bonus.
Forza Bajen!
/BCS
I veckan var några av oss på Hammarby-institutionen Den Gröne Jägaren för ett boksläpp. Ni vet, en av dom där krogarna på Söder som flaggar grönvitt på matchdag, men i princip är synonym med Bajen alla årets dagar. Den som även sköter biran på Kanalplan så här års.
Nu var Jägarn redan fullt när alla smålänningar elcyklade förbi på väg hem från byrån till bostadsrätten i sina stoney-jackor och uppblåsbara cykelhjälmar. Det var fullt av förväntansfulla bokköpare, men framförallt var det fullt av eldsjälar. Bajare ur olika generationer, med tusentals obetalda arbetstimmar investerade i den gemensamma kulturen.
Den här gången var det en av dom ljusskyggare grenarna som delade rampljuset med den kanske allra mest uppstyrda och utåtriktade. Tifograbbarna, rakt av dårar som i hemlighet viger sina liv åt vårt uttryck på läktarna. Matchprogramsgänget, som gått från en vurm för tryckt statistik till att dokumentera hela företeelsen Hammarby i kvalitetsverk efter kvalitetsverk.
Vi säger ibland att engagemanget är unikt för oss, men det är det förstås inte. Däremot är det svårt tvek på att en likadan bok hade kunnat göras någon annanstans. Dom grundläggande förutsättningarna är nämligen att man ska ha en av landets första och ledande tifogrupper och ett eget supporterdrivet bokförlag, som har det förtroendekapital som krävs för att få full tillgång till en stängd värld. Senast vi kollade hade dom varken eller i Kalmar, eller var det nu var den senaste tweeten om fotbollsturister kom från.
Boken då, var den bra eller? Helt jävla tecknat bra. För oss som ändå hängt med sen salpeterbomber och porrspons är det en underbar inblick i hur det funkar idag, det där som många nästan tar för givet. Äntligen får alla höra direkt från genierna som så ofta lyckats träffa så jävla rätt. Det är också en fin och initierad historik över tifokulturens födelse, här och i Italien.
Journalistiskt är den otrolig, du kan lika gärna köpa en till svärmorsan också, hon kanske till och med slutar muttra om försenade avsparkar på köpet.
Sist men inte minst är det, som vanligt, en ren uppvisning i vilken kraft och kvalitet det finns kring den här gamla roddklubben. Hammarby – Övriga, 100-0.
På söndag är landets mest anrika supporterskara ute och reser igen! På hemmaläktaren står det senaste påhittet.
Mitt i förra veckans manifestation var det kanske nån som la märke till Degens budis? Om arbetarlag, aktiebolag och modern fotboll? Tacksamt sår att peta i förstås, och man lyfter lite på hatten för häcklet. Just Degen har ändå viss täckning, en död bruksort känns så långt från gentrifiering och mäktiga arenabolag man kan komma, och innan det blir modernt med nedflyttningsångest i foppatofflor kan man knappast anklaga dom för det heller.
Budskapet fick dessutom önskad effekt, ryggdunk på nätet från djurgårn och gnaget, pionjärerna inom allt från bolagisering, farmarklubbar och börsnotering, till sponsorupptåg, reklamkampanjer och agentstyrning.
Så långt inget att höja på ögonbrynen över. En annan rätt skev grej däremot, är att det är samma generiska jävla flingpaketsultras som håller banderollen, som man ser i snart sagt varenda håla vi tar över. Ni vet, alla kläderna ur katalogen, prylarna och poserna på plats. Alla har köpt in på dom livrädda storklubbarnas chimär att just Hammarby på nåt sätt driver den moderna fotbollens utveckling, och gapar med så mycket dom orkar.
Vore dom inte så otroligt fula, så är det nästan lite sött. Där hänger fem utklädda oskulder på räcket och oroar sig över att svensk fotbolls första, största, bredaste och bångstyrigaste läktarkultur ska tystas av sin egen klubb.
Den värsta oron skulle nog lätta om dom bara bytte tvillingtwitter mot ett vanligt samtal, eller till och med en bok, det finns ju ett gäng på ämnet. Få klubbar har svajat som Bajen genom åren, men pratar man en stund om fenomen som Kvarnengänget och hösten 70, Kenta, Bajen Fans och långsideklacken, samban på Ullevi, läktarpionjärerna på 90-talet, premiärmarschen eller Supportrarnas matchprogram, då blir man plötsligt inte lika skitnödig av en chokladsponsor. Vi ska nog klara av att en utländsk tränare på genomfart vill diskutera VAR.
Med det sagt måste vi förstås fortsätta slåss för att försvara vår plats i en urspårad fotbollsvärld. Och i det ingår nog att täppa till käften på Häckens nya klack?
bajenclubsofia