Kategorier
Inlägg

Gullmars state of mind

Gullmarsplan ca 1998. Vi häller lite bira för Uffe, center of attention på torget runt millenieskiftet. Och så tänker vi en stund på första tricken i Stockholm, som gick från Slussen till Hökarängen. På den tiden hette Gullmars station Johanneshov och nästa stopp på linjen var Hammarby, idag Skärmarbrink.

1950 när tricken drogs fram i Söderort hade Bajen just bestämt sig för att använda Johanneshovs IP som hemmaplan. Fotbollen hade sen länge växt ur föreningens egna IP på Söder och mest spelat runt på dom andra arenorna i stan. Bajen var angelägna om att ”spela närmare till” och ha en egen arena i sitt geografiska område.

Inte bara Bajen ville satsa på Josse, det fanns konkreta förslag på att rusta upp den enkla idrottsplatsen till ny nationalarena, eftersom kommunikationerna var bra och många nya områden växte fram strax söder om tullarna. Istället gick staden på den linje som SvFF och AIK drev, och byggde nytt på förbundets mark i Solna. Men frågan fortsatte dyka upp, här i DN 1941: “Blir Johanneshov vedupplag i väntan på Söderstadion? I idrottskretsar hoppas man på den nya stadsplanen där Johanneshovs IP är tänkt som ett Söders eget vackra stadion.”

Josse fick aldrig mer än tillfälliga påbyggnader och på grund av det dåliga skicket och krav från förbundet blev den aldrig den hemmaplan Bajen hoppats på. Allsvenskt spel blev mest på Råsunda, och matcher med mycket publik var svåra att hantera på Josse. Som mest togs 15 000 in, men det gav stora problem med insläpp och trängsel. Josse var då enda allsvenska arena kvar med enbart ståplats.

1967 stod istället en ny arena klar på samma plats och Bajen kunde flytta in. Namnet Söderstadion hade figurerat sedan Kanalplan invigdes 1915, men blev nu officiellt för första gången. Som bekant blev den här Söderstadion också eftersatt och för liten till slut. Mycket kan sägas om det, men vi som tvingats spela hemmaderbyn på förbundets arena norr om stan är jävligt tacksamma för att den tiden i alla fall är förbi.

På söndag har vi chans att studsa tillbaka i serien. Söderlaget mot kolsäckarna från Solna, finns inte på kartan att dom tar med sig något hem.

#hammarby #bajen #södermalm #söderstadion #grönalinjen #gullmarsplan
Kategorier
Inlägg

Bajen som vanligt istället

Det snackas ofta om hur skev fotbollen blivit. Ni vet, skapad av folket men stulen av företagen. En grej det snackas förvånansvärt lite om är hur tramsig hela diskussionen kring den svenska supporterscenen blivit. Kanske är det tidens anda, med troll i kommentarerna, alternativa fakta och allmänt efterbliven nivå. Och kanske borde man bara skita i dagens fotbollshets som man skiter i Hanif Bali. Samtidigt är det ju sorgligt, det brukade vara kul. Och det är svårt att inte grotta runt, nu när det är mode att projicera alla sina tillkortakommanden på just Hammarby.

Värst i klassen är såklart djurgårn. Livrädda att hamna efter när konkurrenterna fick multiarenor så valde dom att flytta in med Bajen, trots att ”det skulle bli föreningens död”. Där nånstans fastnade dom i en evig loop av efterkonstruktioner, som alltid landar i att alla andra är modern fotboll. Vad dom själva är beror på, men det är alltid äkta. Är dom kungens eller kåkstadens söner, växer dom som aldrig förr eller är dom färre men värre, ingen vet längre. Utom att dom varit i storfinansens ficka i alla tider och lirat i Löfbergs Lilas färger. Helt jävla tecknat hur dom får luft överhuvudtaget, men dom hörs fan mest av alla. På nätet.

Gnaget gnuggar väl på, och strax där bakom rider dom klassiska etablissemangslagen MFF och IFK. Dom får spö på alla tänkbara sätt varenda gång vi möts, men bygger sin världsbild på vad incels i Österåker twittrar om våra läktare.

Riktigt sjukt är också det här senaste. Plötsligt kan valfritt landsbygdshjon ta ton och förvänta sig lite ryggdunk. Det går knappt att ta in, regelrätta lantisgäng med två sekunder av klackhistoria hetsar om nybajare och bönder. Tomtar i Stone Island från Kalmar skördar likes och spexoverallerna i Uppsala fumlar med banderoller. Fullständigt utplånade på plats, men garanterat på hugget nästa gång igen, efter ännu ett år av sociala medier.

Kanske är det början på slutet för trollfabrikerna. Kanske har dom börjat äta sin egen svans nu, när nytillkomna lantisar knattrar med i hetsen om nytillkomna lantisar. Men man kommer ju inte hålla andan i väntan på det. Det får nog bli som vanligt istället. Och så kan väl övriga mer eller mindre dra.