En barndomsvän skickade oss den här bilden igår. Ingen hade sett själva tröjan på många år, men när vi pratade på kvällen efter det tunga beskedet att Ronnie gått vidare, så kom historien upp.
Vi hade faktiskt våra misstankar om att vår osorterade kamrat aldrig skulle hitta den igen. Vi var inte heller överens om tröjan, om den var tigerrandig eller inte. Minnena av Ronnie från den dagen däremot, dom skiljde sig inte alls.
Vår polare fyllde arton och vi ville ge honom nåt speciellt. Som gammal knatte i Hammarby, supporter och dessutom målvakt bestämde vi att en personlig hälsning från Ronnie Hellström borde vara det största man kan få. 1996 fanns ingen app där man kunde pröjsa en gratulation från vilken medelmåtta som helst med proffskontrakt i Kina, utan vi ringde och tog reda på träningstider, skramlade till en matchtröja från Bajenshoppen i Skanstull, tog tricken till Gullmars och sen ett par hemtama kliv över staketet mot Nynäsvägen och in bakom Östra. Vi smög väl fram ungefär till hörnflaggan och försökte sen lite diskret få kontakt med målvaktstränaren som stod och pratade med Pelle Fahla.
Vi fattade såklart att det kunde bli en utskällning om nån såg oss, och man vill ju inte paja nåt när Bajen tränar. Men Ronnie kom bort med ett stort leende, världens ödmjukaste person. Morsade på alla, skojade lite, försäkrade sig om att han fick stavningen rätt och återgick till jobbet.
Vår polare nästan grina när han fick sin present. Ronnie jobbade ju några utsparkar från hans morsas lägenhet och var inte på något sätt en svårtillgänglig person, men hans namn och gärning hade den tyngden.
Ronnies karriär, hans patos, värme och ödmjukhet, gjorde honom till en av dom finaste representanterna Hammarby har haft, och vi är stolta över att ha fått dela det med honom.
Våra tankar går till Ronnies nära och kära i sorgen.
Alltid saknad, aldrig glömd.
bajenclubsofia 