Kategorier
Inlägg

En lång och viktig tradition

Ser man en gammal bild scannar man ju alltid av spelarna, motstånd, vad det kan vara för år och sen vad som pågår på läktaren. Den här bilden flimrade förbi och blicken fastnade på flaggan med S:t Erik. Det ser ut som en sån som Stockholm stad använde utanför simhallar och bibliotek, och det är exakt vad det är.

I gymnasiet var hela vårt plugg evakuerat till Åkeshov och en sysslolös dag med grabbarna från Zinken tog vi oss in i Åkeshovshallen och baxade flaggan som hängde där i taket. Hemma hos morsan på Söder tog vi ett vitt lakan, klippte till en stadig strut och sydde på i mungipan, komplett med glöd och allt. Rätt driftigt ändå och ett budskap vi tyckte var viktigt att skicka till övriga Råsunda. Som vanligt med flaggor vi haft, har vi ingen aning om var den tog vägen sen.

Några år senare, när vissa av oss hoppat av gymnasiet och börjat jobba på Hammarby Bingo, hittade vi en annan relik. Bakom skåpen i omklädningsrummet stod en sliten plansch tryckt på hårdpapp, en teckning av en döende råtta med en dolk i ryggen och texten AIK H.V. Vi funderade länge på om den nån gång hängt framme som en stämningshöjare för bingotanterna, eller hade det till och med varit sammanträde för föreningen AIK-hatets vänner i lokalerna? Kanske var det bara vanliga AIK-hatare före oss som haft den i omkan, för att påminna sig om vad som är viktigt i livet.

Södra Latin är sen länge färdigrenoverad och en statusskola idag, Hammarby Bingo slog igen och blev gaminghall. Men AIK-hatet är precis lika starkt, även om dom själva verkar övergett tanken om att HIV sprids från Söder och skaffat bostadsrätt ”bland knarkare och moskéer”. AIK-hatet förenar oss alla fortfarande, gammal som ung, kille eller tjej, spelare och supportrar, och vad kan vara finare än det?

#hammarby #bajen #södermalm #sofia #vitabergen #aikhatetsvänner #vihatargnaget #komdågnaget
Kategorier
Inlägg

Där du tog ditt första kliv

Vi ses snart igen | David Ritschard och Stella Explorer | Söderstadion 2021-10-10 | Hammarby-AIK 4-1 |

Jaha, så drygt 18 000 hammarbyare samlades i söndags och gjorde vad hammarbyare gör mest, och det blev en världsnyhet i idrottssammanhang. Glädjen bland kvinnliga fotbollsspelare träffade verkligen rakt i hjärtat, men man fattar också att det finns mycket eftertraktade poäng att plocka när UEFA börjar dela bengalbilder och hylla kortsideklacken.

Man ska verkligen inte förringa arbetet som ligger bakom det här derbyt, både kort- och långsiktigt, eller bagatellisera statusskillnaden mellan herr- och damfotbollen. Men det finns fan få saker som känns mer naturliga än att stötta det här laget, dom har det mesta man vill se. Vi ska inte hålla på och rada upp grejer, alla har väl ögon och öron.

Det här derbyt hade också det mesta man vill ha, spelarna var som monster när det gällde som mest. Eller, man saknade ju förstås läktarmatchen. Nu hajar man plötsligt lite mer om hur det gick till när djurgårn vann sitt hyllade restriktionsderby.

Vad som inte kablats ut över hela världen var vad som hände i halvtid. SVT ägnade tydligen den kvarten åt att fråga spelarna och sig själva hur stämningen kändes. Trist, men för vår egen del är det skit samma. Dom här ögonblicken tillhör oss som var där. Det här var inget nån annan behöver veta.

Vi som var på plats fick en omtumlande påminnelse om att det inte går att göra en sån här låt utan en livslång känsla av sammanhang och tillhörighet. Om att det är få föreningar som kan få en så klockren hyllning utan att man ens nämner namnet. Att det inte kommer gå att att straffa bort känslostormarna på dom här läktarna. Och att det inte går att stoppa alla dom här små fotbollsspelarna, som vunnit sitt lags värdegrundspris och tågar rakt ner mot kortsidan för att få ta en bild framför klacken. Ser vi dom inte nere på planen i framtiden, så kommer vi i alla fall se dom i korvkön.

Eller som man sjöng i söndags med en liten tår i ögat- du står stadigt i marken, där du tog ditt första kliv.

Vi ses snart igen, på Kanalplan.

#södermalm #sofia #vitabergen #söderstadion #kanalplan #ängårdetvågor #försökaldrigstoppavårtstöd
Kategorier
Inlägg

Från Söder har Stockholm fått färgen

Vi kom att tänka på en sjuk grej. Under hela vår uppväxt var det direktsänd underhållning från Vitan på somrarna. Det var på den tiden det bara fanns två kanaler och på scenen kunde det annars vara man mot man mellan Sofia, Högalid och Eriksdal, inför hundra elever som satt och käka refresher och njöt i försommarsolen.

1981 började Carl Anton i Vita Bergen sändas och blev ett populärt allsångsprogram, men han var faktiskt där och vispade runt redan -65. Programmet fick tydligen en del kritik för att det var samma jävla visor om och om igen i 15 år, men just den grejen kan man ju inte känna annat än den djupaste respekt för.

Vi var såklart helt ointresserade av Carl Anton och hans visor, men ändå höll man sig rätt ofta i närheten. Man gillade att tanterna och gubbarna vankade upp i parken och det var nåt kittlande med den där tv-bussen. Fetast var förstås att Sofiaplugget var med i bild hela tiden, om man nu råkade vara hemma och tv:n stod på.

Så här i efterhand undrar man om Carl Anton inte var en riktig jävla hundragubbe ändå. Han bodde i en gammal kåk i Vitan, hundra meter från sin egen liveshow. Han räddade den rivningshotade Stadsgårdshissen, som hamnarbetarna tog upp till Katarinavägen ända in på 70-talet, och gjorde den till egen fucking ateljé. Han skrev också låten med den här titeln: Från Söder har Stockholm fått färgen.
Man smäller ju av.

Samtidigt som Carl Anton sändes det ett annat allsångsprogram, som är mer känt idag. Vi har ingen aning om vad dom sjöng om där, men det är väl inte helt otänkbart att temat var att runka av varann i sund rivalitet, eftersom sången på djurgårn leddes av tokgnagarna Bosse Larsson och Lasse Berghagen i 40 år.

Men för att sudda bort alla obehagliga tankar på det, så bjuder vi på en vers från OG Carl Anton:

Ser du stugorna som kravlar på alla håll och kanter och lutar sina gavlar över hundar och tanter
och gubbar och katter och ungar och bus
björkar, gränder och grus

Och högt där uppe i blänket sitter skatorna
och drömmer över kåkarna och gatorna
en fågels dröm om vad, jo, om sina drömmars stad
högt uppe i ett träd bland Vita bergen

På Söder vill de bo, på Söder vill de bo
Från Söder har Stockholm fått färgen